Isgäddan passar på spö och tallrik

Att via pimpelspö betvinga en isgädda genom borrhålet är en trevligt vintersport samt ger mat på tallriken. Med hjälp av ett isfiskelod kan man förhållandevis lätt hitta pelagisk gädda att ”skjuta” på. Metoden kan liknas vertikalfiske efter gös sommartid från båt. I djupa sjöar är det vanligt att rovfisken gör sina rajder ovan botten, ja ibland ända upp under istaket. Vanligt ismete med betesfisk som agn är statiskt i jämförelse med det rörligare pimpel/ekolodsfisket->

Kolla även in Pimpelfiske i blindo? Nej, tack–>

Gäddpimpel är ett trevligt inslag (avbrott) i jakten efter norsabborren som också brukar husera i frivattnet. Indikerar lodet ett hyggligt eko över frivatten är oftast gädda att vänta. Släpp ned och följ balanspimpelns väg ned via lodet och slå stopp på grejorna halvannan meter ovanför gäddan. Oftast kommer gäddan balansaren till mötes med vidöppen mun. Sedan blir det bli åka/äta av. Isgäddan är rätt tillredd en ypperlig matfisk. Vildfångad fisk från friska vatten är bra mat. Fånga och ät, vilket är detsamma som dubbelt nöje.

Historiemat.se->

JA narrade kilotunga linsträckare på NM

En rejäl linsträckare narrad på balans är vad Sävenforsaren, tillika fiskodlaren–> Janne Arvidsson vintertid riktar sitt pimpelfiske efter. I Bergslagen, JA:s hemtrakter, finns åtskilligt med sjöar som hyser kilos-abborrar. Ganska stora sjöar samt djupa därtill där ”de randiga” i godan ro kunnat växa sig fullvuxna på nors och siklöja. Abborre fångade i klarvattensjö är vanligtvis en mycket god matfisk. Janne tycker om att spisa abborre. Så sent som under måndagen 19 januari vid ett kort balansfiskepass tvingade han upp två matabborrar genom hålet. Den lilla ”borren” vägde 1180 gram och den något större 1288 gram. En stor Nils Master balansare fiskad med snabba ryck 7,5 meter ned under isen över bottendjup dryga tio meter var metoden.

Tävla i pimpelfiske – ett sätt att träffa likasinnade

Det finns fiskeintresserade som anser att kylslaget pimpelfiske från is är nummer ett-> inom sportfisket. Förutsättningarna för att uppleva lyckade fiskafängen är först och främst bärbara isar. Under fruset tak behövs dessutom gott om abborrar som står i kö för att nappa. Tävla i pimpelfiske är ett av sätten att jämföra sina fiskliga färdigheter med andra. Pimpelfiske i tävlingsform är i dagsläget en ”gubbsport” där medelåldern ligger någonstans mellan 40 och 50 år. Tillströmningen av yngre abborrpimplare är låg, vilket är beklagligt då pimpelfiske passar alla, oavsett ålder eller kön.

Unga pimpelfiskare sökes!
Pimpelfiske är en förhållandevis billig sport då utrustningen som behövs inte är speciellt kostsam. Några spön, pirkar och ett vasst borr samt något att sitta på, typ skrylla eller ryggsäck är till själva fisket. Isdubbar och en flytoverall samt varma stövlar behövs också. Vill man inte köpa nytt finns begagnat att finna på ”nätet”. Sjöar finns det gott om i vårt avlånga land och merparten av dessa hyser dessutom abborre i hygglig mängd. Värdefulla tips och trix gällande pimpelfiskets ädla konst kan fås av sportfiskeklubbar och hos din lokala sportfiskebutik. Våga fråga och med största sannolikhet kommer du att få hjälp med både fisketips och annat för att kunna komma ut på isen. När väl den första linsträckaren sitter där är du likt fisken på kroken fast.

Isfiske efter regnbåge – en trevlig form av vinterfiske

Första isen och vårvintern är lika med regnbågspimpel för min del. Lättast att få full pott, om nu detta är ett måste, är på den första isen, vilket främst beror på att det är då som sjöarna är rejält välfyllda med fisk. Det är mer en regel än ett undantag att fiskevattnen får sig en rejäl påspädning med färsk fisk precis innan isen lägger sig. Nysatt, nappvillig fisk brukar märkligt nog även smitta sjöns äldre invånare, de sk. semiförvildade bågarna, att piggna till.

När jag för många år sedan började jaga regnbåge från isen använde jag i stort sett uteslutande ett robust pimpelspö, blänke, tafs och en bit kokt räka som krokbete. Numera är dock mitt favoritvapen en mormyska, ett litet och lätt bete med en förtyngd enkelkrok, oftast i volfram eller bly. Kroken agnas antingen med degigt doftbete, plastig blood worm, levande maggot alternativt en pytteliten bit av kokt räka. Regnbågsfiske från is kräver ibland både list och tålamod av utövaren för att lyckas. Speciellt gäller detta semiförvildad regnbåge som till största delen frodas på en diet av vattenlevande småkryp.

För att ha maximal kontakt med den mycket lätta loppan bör den fiskas på så tunn lina som möjligt. 0,20 mm nylonlina av bästa sort är mitt val. Min övriga utrustning består av ett mjukt, 28 inch långt pimpelspö, modell ”the American style” med en bromsad ”ice fishing reel” i rullfästet.

(Det finns haspelrullar som är gjorda för att användas specifikt till isfiske, modell pimpelfiske. Det som oftast skiljer en ”iskall” rulle mot en vanlig haspelrulle är bl.a. att den frostiga upplagan har en större diameter på spolen, vilket ska reducera att linan tvinnas, exempelvis då den via handkraft med stängd bygel dras av spolen. Till detta kan läggas att spolen på en ”frusen” haspel dessutom brukar vara grundare, alltså sväljer färre meter lina än vad en ordinär haspeltrumma gör. I pimpelsammanhang handlar det inte om några långa kast, därav en grund spole. Lintrissan på bygeln som linan löper över då fisken/betet vevas upp från djupet brukar dessutom vara fast (ej lagrad/rörlig) på en isfiskehaspel. Lagrad/rörlig lintrissa på en isfiskerulle är onödigt då rörliga delar oftast fryser fast i minusgrader)

Djupen där jag låter myskan gå till botten är från lårdjupt vatten till som mest fyra meter ned. Borra hålen i anslutning till vassruggar, näckrosbälten eller vid uddar. Regnbågen har vanligtvis patrullvägar som de följer. Hittar man ett sådant stråk är det inte ovanligt att huggen duggar tätt.

Släpp loppan till botten, lyft sakta, håll still, gör sedan några försiktiga lockryck, håll still och veva därefter upp någon eller några decimeter. Proceduren upprepas gång efter annan. Håll dessutom blicken på linan där den skär vattenytan. Oftast slackar eller kanar linan något i sidled då en fisk är framme och puffar på betet. Att locka en sparsmakad semiförvildad båge till hugg kan ibland vara mycket tålamodskrävande. Det gäller således att hålla ut och ha betet i vattnet vid huggperioderna.

December och januari är en mörk period med få ljusa timmar på dygnet. Regnbågen är vid denna dunkla tid på året som mest aktiv mitt på dagen. Under vårvintern däremot med sina längre och ljusare dagar brukar tidig, glittrande morgon och rodnande skymning bjuda på bästa fisket. Är platsen känd för att ofta leverera fisk är det inte alls ovanligt att jag nöter på i samma hål över en timma. Finns det fler fiskare ute på isen kan man hålla en viss koll på om de hivar och drar fisk. På så vis kan man få en hint om var i sjön fisken går till.

Ett tips. Vid kikmete liggande på isen med näsan i hålet kan det gamla äggskalstricket komma väl till pass. Spara äggskalen från frukostäggen, krossa skalen till flingor och låt sedan dessa singla till botten. På botten med humus syns de vita skalen extra tydligt och när väl en regnbåge med sin från ovan svårupptäckta mörka rygg skuggar skalen blir det skarpt läge.

Om det är tillåtet att mäska kan man lite då och då sjösätta minibitar av exempelvis räka. Mäsk ska primärt sprida sin doft i vattnet och få nyfiken regnbåge att simma in på arenan under hålet. Hungrig fisk ska inte matas mätt med mäsk. Nej, finalen på tillställningen är att den ska gå bet på vasst agnad krok. Inte sällan skjuter glupsk fisk omgående fart mot myskan, öppnar sitt ljusa gap likt en lampa, för att sekunden senare släcks runt loppan. Sträckt lina är ett faktum. Snacka om ett visuellt, spännande fiske. Hur kul som helst! Vissa fnyser föraktfullt åt regnbågsfiske. Men skärskådar man svenskt sportfiske seriöst är invandraren från Nordamerika, alltså regnbågen, förmodligen vår viktigaste året-runt-fisk och ger påtagligt med klirr i kassorna hos landets sportfiskebutiker.

Isfiske – från koja till Rapala-tält…

Vinterfiske då snålblåsten viner över isiga vidder är i ordets rätta betydelse kyligt om man inte sitter i lä. Sätten att söka lä kan variera. Exempelvis ovan polcirkeln fiskas det från flyttbara arkar som liknar en pytteliten husvagn på medar. Att i värmen från kamin dra upp röding genom hålet i golvet är att betrakta som ombonat fiske. I södra Sverige (läs Vättern) hivades det förr i tiden fisk från laka-kojor. I modern tid har pimpelfiske bakom uppfällbart vindskydd varit vanligt.

I USA sedan i slutet av 1970-talet tog isfisket ytterligare ett steg, att fiska i tält.–>

Har du inte möjlighet att köpa ett tält för ditt vinterfiske är batteridrivna värmesulor ett nog så bra alternativ för att slippa frysa. Ett annat alternativ är värmestrumpor som blir mer och mer populära.

Läs mera om Isfiske här–>