Plats, Vättern – Uppdrag, Grov gädda – Tid, Nu

Norra Vätterns skärgård är om våren en hemvist för de riktigt stora sjövargarna, vilket med eftertryck konstaterades den sjunde april 1999 då svenska rekordgäddan (19,34 kg – 128 cm) fångades.
Senast en Vättergädda, snudd av samma kaliber som rekordgäddan, satt på kroken var den 25 april 2011 då en 18,78-kilos med längd 125 cm luftades. Årets öppna vattenfiske är redan igång och har gett hugade gäddjägare som varit där en och annan mycket grann fisk med toppar på dryga tolv kilo till bestar över 14 pannor. Enligt statistiken är slutet av mars och några veckor in i april bästa tiden efter stooor Vättergädda.

Klicka dig till Magasin Mitt Fiske #2 2014 www.mittfiske.se och läs artikeln; Plats – Vättern. Uppdrag – Grov gädda. Tid – Nu–>

Debattens vågor, oftast på nätet, går ibland höga gällande Catch & Release av gädda, och då i synnerhet frågan om/när släppa åter de stora. Rätt eller fel? Vad man än tycker så är C&R här för att stanna. Ett ökat fisketryck, oavsett metod, riskerar dock på sikt att förändra/försämra gäddbeståndet. Forntid, framtid är lika med nuets ansvar.

Yrkesfisket fångade 13,2 ton lax & öring i Vänern 2013

Yrkesfiskets uttag av lax & öring i Vänern har minskat påtagligt i jämförelse med tidigare år. Nämnda yrkesgrupp rapporter att de 2013 tillsammans landade 13 248 kilo laxfisk fördelade på 9 764 kilo insjölax och 3 484 kilo insjööring, vilket är en minskning med cirka 4 ton i jämförelse med 2012. 13,2 ton lax/öring omräknat till antal fisk (medelvikt 3,5 kg) blir ca 3 700 st. Trenden är tydlig och den är att laxfiskefångsterna i nät droppat under senare år. Nätfiskets glansdagar var under 1990-talet då cirka 50 ton lax/öring ilandfördes årligen. Att uttagen av laxfisk minskat har sina orsaker där två är att utsättningstalen av sättfisk minskat samt att många av fiskarna lägger sina nät efter gös som genererar mer klirr i kassan än vad en lax gör.

2013 = 13,2  ton lax/öring
2012 = 17,0  ton lax/öring
2011 = 16,9   ton lax/öring
2010 = 20,5  ton lax/öring
2009 = 23,0 ton lax/öring

Odlad Vänerlax spisade mört!

Vänerlax som odlas börjar sitt liv i ett kar på en fiskodling. Från yngel till färdig sättfisk matas den med pellets. Väl ute i frihet, alltså i sjön ska den söka föda på egen hand. Långt därute på de vida vidderna ska hungern stillas med pelagisk levande arter som siklöja, nors och storspigg. ”Alla” som någon gång rensat en semiförvildad Vänerlax kan intyga att någon av ovanstående ”laxföda” påträffats. Det finns dock undantag. Ett är från häromdagen då fiskeguide Petter ”Salmonseeker.se” Larsson tillsamman med gäster ombord bärgade blankfisk cirka en distans utanför Kils udde, Vänern.

Bottendjupet var 40 meter. På ena djupriggen tio meter ned i vattenmassorna drogs en tacklad benlöja fram. Tjong i strängen och upp kommer en 75 cm kort, smällfet Gullspångslax med vikt 6,1 kilo. En trind kämpe med svullen buk. Väl iland rensades fisken och i dess magsäck plockades fem fiskar ut, däribland en spigg och en siklöja. Så långt var allt som vanligt. Däremot övriga tre fiskar var vitfiskar, typ mört (den längsta mätte 17 cm) och björkna. Petter har över 20 års erfarenhet av laxfiske i Vänern och aldrig tidigare noterat eller ens hört talas om att lax tuggar vitfisk. Lax är de vida och djupa vattnens fisk. Vitfisk däremot ska ju leva grunt strandnära. Här finns frågetecken att räta ut. Finns det någon av er läsare som kan bidraga med sakligt svar eller berätta om ni hittat udda fiskar i lax. Mejla [email protected]

Berra & Trumman bänder bamsingar i Nordnorge

Berra ”HuntYard & Berras” Mårdh är i nuläget tillsammans med CWC:s Stefan ”Trumman” Trumstedt på Söröya, Nordnorge och söker bända främst bamsetorskar. Dock har hårda vindar dämpat torsksökandet, vilket fick herrarna under gårdagen att jigga hälleflundra inomskärs. Ett sexpack flundror betvingades, varav Berra knep den längsta, en 174 centimeter (vikt ca 75 kg enligt tabell) som efter ca 30 min. rejäl kamp tailades av Trumman. Stormjigg som toppats med Gulpmask var givande bete och bottendjup som flundran högg över var ca 30 meter och naturligtvis avslutades tillställningen med handlagen ”Free The Fighter”

Visman, ett litet och intimt strömvatten i Värmländsk bruksmiljö

Att få smyga fram i snårig terräng utmed en liten bäck eller å och flugmeta skygg laxfisk är i mitt tycke den mest spännande form av flugfiske man kan ägna sig åt. Det lilla värmländska vattendraget Visman erbjuder just detta. En cirka fyra kilometer lång kortfiskesträcka där det så sent som senhösten 2010 sattes ut regnbågsöring för första gången. Numera har även öring pytsats ut. Om Visman ska kallas för å eller bäck är en smaksak. Säkert är däremot att det i snitt 3 meter breda vattendraget har sin upprinnelse i sjön Vismen och efter cirka 2,5 mils flöde mynnar den ut i Kolstrandsviken på Vänerns östra sida, ett par mil norr om Gullspång. Under resans lopp, från sjö till innanhav, finns en handfull dammar och minikraftverk. Det är ungefär mitt på åns sträckning med Jonsbols Kvarn som övre gräns och cirka 4 kilometer nedströms denna till bruksdammen vid Bäckhammars pappersbruk, som flugfiske är upplåtet mot lösande av fiskekort. Kontrasten mellan oväsendet i fabrikens närhet till stillheten längst upp på sträckan är påtaglig med susande skog och porlande vatten som ljudkuliss.

Strömmen är här knädjup och ett par vadarstövlar är fullt tillräckligt för att kunna korsa ån torrskodd. Lite här och var bromsas strömmens framfart av storstenar och grunda höljor. Heta hak där fisken har sina stånd- och matplatser. Den cirka 1 kilometer långa övre sträckan är som gjord för nedströmsfiske med våtfluga, nymf eller liten streamer i tafsspetsen. Även fickfiske med torrfluga kan rekommenderas, speciellt då ytan ringas av vak. Fördelen med att försiktigt fiska sig nedströms, ett kast, ett steg och nytt kast osv. är att man ”springer” på heta hak som håller fisk.

Längre ned på sträckan är ån betydligt djupare och strömmen avsevärt långsammare. På snabbströmmens bottenstenar finns mängder med krypande nymfer av gul forsslända. Även frilevande nattsländelarver huserar där. Till detta kan adderas en och annan liten bytesfisk. Det finns sparsamt med vitfisk, abborre och smågäddor i åns hela sträckning. Koncentrationen av ”skräpfisk” är som tätast i bruksdammen. Det har konstaterats att regnbågarna i ån gärna äter småfisk, framförallt är det de sk. semiförvildade bågarna som tuggar småmört. Så när den skrämda småfisken skvätter kan det vara läge att sjösätta en fluga knuten i skepnad av ett fiskyngel. Måhända kommer åns gammelfisk att gå bet på en streamer mot strömmen. Lyckas man sedan med konststycket att spöa upp fisken ända in i håven är det tillåtet att som mest behålla två regnbågar per dygn och kort. De som flugfiskar brukar dock släppa merparten (av fiskarna) åter. Fiskar som fått sig en minnesbeta att krok dressad med fjäder ska undvikas. Visman ingår numera i min favoritkollektion av sydsvenska strömsträckor. Ett vatten som ställer både flugfiskekunnande och tålamod på sin spets.

Vägvisaren:  Det är lätt att hitta till Visman och samhället Bäckhammar med dess stora på långt håll iögonfallande och doftande sulfatmassafabrik/pappersbruk. Samhället (Koordinaterna är N 59 11 045 & E 14 11 326) ligger på Vänerns östra sida utmed länsväg 26 mellan Gullspång och Kristinehamn.

Fiskekort till Visman kan köpas ICA Nyvalls i Bäckhammar tel: 0550 – 290 23