Trollingfiske är kul, oavsett storlek på båt

Släpfiske från båt med sportfiskeredskap innebär att man når fiskar och områden som den vanlige strandfiskaren sällan eller aldrig kommer åt. Det fina i trollingsången är att fiskeplattformen inte behöver vara av vräkigaste snitt för att man ska kunna ägna sig åt båtsportfiske. Det kan vara i skepnad av en eka eller liten plåtbåt. Faktum är att några av tidernas allra tyngsta insjölaxar fått syna durken i små flytetyg. Exempelvis är rekordet på trollingfångad insjölax (17,65 kg) fångad från en fem meters, öppen mahognybåt. Bevisligen går det sjösäkert att fånga stor fisk från liten båt på vida vatten. Helt klart är dock att vågor och vind måste vara extra snälla för att man säkert ska kunna fiska från liten farkost. Den ”normala” trollingbåten, den i längd runt sex meter är att föredra framför en pyttebåt, åtminstone på större vatten.

Att släpfiska från liten båt går som sagt alldeles utmärkt, framförallt om man har ett gediget kunnande om vind och vågor så att säkerheten ombord inte äventyras. Team Laget med Drag som syns på bild här ovan tävlar med framgång från en 400 Linder aluminiumbåt. Så sent som hösten 2010, i hård konkurrens med 69 båtlag, knep de segern i Kållandsöträffen, Vänern. Sjökort och kompass är hjälpmedlen de använder för att navigera rätt. Bottendjup och fiskstim lokaliseras via ett batteridrivet portabelt ekolod.

Betänk dock att oavsett storlek på båt måste säkerheten vara i fokus. Har under årens lopp sett allt för många våghalsar ge sig ut på gungande böljor i tron att just deras fullutrustade trollingbåt är ovanligt sjösäker och manskapet ombord dessutom är experter på att hantera väder och vind. Tongångarna har dock varit av en helt annan tonart då nödanrop via Vhf:en hörts. Vid minsta tveksamhet, stanna iland. Säkerheten ombord ska inte äventyras i onödan, vilket är varje kaptens ansvar. Helt visst kan olyckan vara framme ändå, men har man grejorna i trim och koll på väderleksläget minimeras riskerna påtagligt att gå till botten, detta oavsett storlek på båt. Trollingfiske ska vara kul och riktigt skoj blir det först när de ombordvarande känner sig trygga och fisken hugger.

Bureälvens övre fvo skyddar gösen via nätfiskeförbud, fångstbegränsning och fönsteruttag.

Nätfiskeförbud i fem år, en ”bag limit” på tre gösar fiskare/dygn där fisken måste vara inom spannet 40-55 cm för att behållas samt saluförbud av fångsten är vad som numera gäller i  Bureälvens övre fvo alla vatten.

Sjön Burträsket i samhället Burträsk (Västerbottenostens hemvist) är ett av vattnen där nya regler gäller. Nämnda träsk anses som ett av Norrlands vassast gösvatten, åtminstone i antal gösar som hankats upp ur sjön. Även en och annan stor gös har bärgats i Burträsket. Så sent som september 2013 pimpelfångades från båt en 90 cm lång och omkrets 51 cm vassfenad best på 7,5 kilo. Höll i spöt gjorde pensionärsfrun Naima Petterson.

Ett ökat fisketryck (spö och nät) har fått Bureälvens övre fvo styrelse med dess ordförande Anders Öhlund i spetsen att reagera samt agera genom att införa nya regler till skydd för gösen i området.

Citat från Norran; ”– Vi har ju en ganska unik gösstam här uppe, och det gör att vi har ett hårt fisketryck sommartid. Vi har upplevt att gösen har minskat i storlek, snittvikten går nedåt. Därför har vi bestämt att vi ska införa lite restriktioner gällande hur mycket man får ta upp och hur stora de får vara. I slutändan hoppas styrelsen att fiskare runt i kring Bureälven har förståelse för intentionerna bakom beslutet. Det här görs absolut inte för att jävlas med någon, utan vi gör det för att vi ska kunna få ett hållbart fiske för många år framöver, säger Anders Öhlund”.

Hur räknar man ålder på en fisk? Klicka här……..

Svenskfångad gös med imponerande ålder, rekordhög faktiskt, så fångades en sådan i sjön Gopen i Bjursås-Leksands fiskevårdsområde september 2011. Gösen visade sig efter åldersanalys på SLU vara någonstans 27-29 år gammal och detta trots att den inte var större  än 70 cm med vikt 2 940 gram


Handskas varsamt med fisken…

Bild 1:
Fisk under gällande minimått måste släppas åter. Exempelvis Vätterröding kortare än 50 cm ska friges även om den uppvisar dödliga skador. För att maximera fiskens överlevnad kan man förslagsvis låta fisken hämta andan i en fisktank med syrerikt vatten.

Bild 2:
Ju kortare tid rödingen luftas desto bättre. Kvickt i baljan gäller därför.

Bild 3:
Rödingen är inledningsvis vimmelkantig av främst tryckförändring från fångstdjup upp till ytan. Tydligt tecken är svullen buk.

Bild 4:
Efter bara någon minut i det syrerika vattnet (minimum av löst syre bör vara minst 6-7 cm3 per liter vatten) börjar fisken ställa sig på rätt köl. Dock fortfarande kvar ytligt i tanken.

Bild 5:
Efter att fisken tryckutjämnat, vilket tar ett antal minuter, söker den sig mot botten på tanken. Den är nu redo att släppas fri.

Bild 6:
Pigg som en ”mört” släpps rödingen åter. Med några snabba stjärtviftningar vinkar den adjö och försvinner i vattenmassorna.

I mittoften på babord sida i Sportfishing News lillbåt har en cirka 50 liter stor fisksump plastats in och försetts med både överflödsskydd och dyvika. Vattenintaget till sumpen borrades i aktern under vattennivån. En ”fish livewell” pump, made in USA fyller via slang och plaströr tanken med vatten. Med ett knapptryck kan man få pumpen att ösa vatten i realtid, eller ställas in på intervall för påfyllning. Friskt, syrerikt vatten borgar för att hålla fisken pigg. Sumpen funkar helt makalöst bra och få fiskar har under resans gång dukat under. Exempelvis vid abborrfiske är sumpen helt perfekt att låta firrarna hämta andan i. Därefter kan man sedan i lugn och ro välja ut några matfiskar och låta övriga gå tillbaka i sjön, vilket är lika med ett selektivt uttag.

Den vilda Vätteröringen sinnessjukt på bettet!

Galet, sinnessjukt och bonanza är uttryck som vissa Vätterfiskare använder för att i svulstiga ordalag beskriva Vätterfiskets nuvarande tillstånd. Den unika Vätteröringen är en av innanhavets ”rubbade” arter som enligt bloggare o FB-skrivare biter galet bra. Granna, vilda öringar fångas tydligen i mängd runt hela sjön. Att öringen ökat i antal under senare år beror på flera faktorer där biotopvård i lekbäckarna är en. Kombinationen ideellt, oavlönat arbete och insatser från myndigheter gjorda i tillrinnande vattendrag har ökat förutsättningarna för lyckade öringlekar. Det påstås att Vättern numera späs på med cirka 30 000 öringsmolt årligen. Att som Sportfiskare utan kostnad få tulla på beståndet av vild Vätteröring (minimått 50 cm samt max tre öringar fiskande/dag) är unikt, ja världsunikt till och med och bör stämma till eftertanke innan man greppar fishbonkern för att tveklöst utdela ett dödligt slag mot fiskens skalle. Internationellt sett är stora uttag av vild öring sällan eller aldrig tillåtet. I Vättern däremot……

När det gäller yrkesfisket finns fångstsiffror att tillgå. 2014 = 3 532 kilo – 2013 = 6 000 kilo – 2012 = 3 304 kilo, vilket sammantaget gör 12 836 kilo. Omräknat i antal öringar som nätats de tre senaste åren blir i så fall drygt 8 500 stycken med beräknad medelvikt 1,5 kilo. Trollarnas uttag har sannolikt varit betydligt större än yrkesfiskets, vilket gjorda undersökningar/statistik/enkäter indikerar. Det årliga tillskottet av cirka 30 000 naturliga öringsmolt ska således bära yrkesfisket samt ett ökat spöfisketryck som enligt trollarna själva understundom tydligen är sinnessjukt.

Så gick det till då rekordöringen fångades i Vättern

Glädjetjut på Røst då grann kveite fångades

Jönköpingsbon Zackarias Bendris med flerårig rutin av Röstfiske har klämt till med en 190 cm lång Hälleflundra (ca 90 kilo enligt tabell) som efter fotografering släpptes levande åter.

Ta del av färska fångstrapporter www.rostfishing.com

Det var i slutet av 1990-talet som kanonvattnen runt Röst på allvar började uppmärksammas i svensk sportfiskepress och på internet. Spännande berättelser kompletterade med bilder och ibland även med filmklipp på jättefiskar gav ekon bland hugade havsfiskare. Röst har sedan dess lockat havsfiskare, speciellt de som önskat få gå en dust mot stor fisk, att dra dit. Enligt Norska Havforskningsinstituttet fångststatistik är medellängden på all på spö landad Norsk havsfisk (cirka 3 300 ton/år) 50 cm. Området där fisken har högst medellängd (80 cm) är vid Lofoten utanför öarna Röst och Vaeroy. Gillar man att via sportfiskeredskap hiva grov torsk och sanslöst stor sej eller hälleflundra av vuxet format är Rösthavet platsen man bara måste besöka någon gång i livet.

Läs artikel – guldläge på Røst