Strid spöade upp 28,48-kilos Røsttorsk

Fisket vecka 31 säsong 2014 har enligt rapport från Røst Fishing Camp varit mycket, mycket bra. Camp-manager Felix Lundin skriver; ”Vi har räknat lite och kommit fram till att vi har landat någonstans mellan 50-60 stycket sejar över 15 kilo, där den största väger 18.88 kilo. Vi har även fått massor med torsk över 15 kg varav fem av dessa passerat 20-kilosstrecket med en topp på 28,48 kilo. Ett gäng hälleflundror har också hunnits med där topparna varit 16-17 kilo. Några timmars mete efter rödspätta resulterade i 25-30 spättor i fin storlek”.

Klicka o ta del av fiskerapport Røst Fishing

Nyfiken på Røstfiske? I så fall kolla in webbmagasinet Mitt Fiske nr.1 2014 och ta del av artikel som beskriver det fantastiska havsfisket på Röst. Undertecknad har vid ett flertal tillfällen haft förmånen att vinter som sommar blöta mina beten i Rösthavet och det är erfarenheter från dessa som nu omsatts till text och bilder
Magasin Mitt Fiske nr.1 2014 på sidorna 26-41–>

Vertikalt rödingfiske i Vättern är populärt

Storrödingen (Salvelinus umbla) är Vätterns mest värdefulla fiskart. Beståndet har dock skattats mycket hårt genom åren och var i början av 2000-talet på väg att kapsejsa. Detta hade sakkunniga varnat för så tidigt som i mitten av 1960-talet. Uttaget av röding var redan på den tiden på tok för att beståndet på längre sikt skulle stå pall. Hösten 2005 reagerade Fiskeriverket på varningssignalerna och införde ett antal kraftfulla åtgärder för att bromsa uttaget av Vätterröding. Från storfångster på 75 ton per år under 1940-talet hade nu de yrkesmässiga fångsterna dalat till några ynka ton röding per år. Den mest påtagliga åtgärden var att införa totalförbud för allt fiske (utom kräftfiske) i tre stora områden; Fingals, Norrgrund och Tängan, vilket är cirka 15 procent av sjöns totala yta. Även utökade lekfredningsområden och förlängd fredningstid infördes. Dessutom höjdes minimåttet på rödingen till 50 centimeter. Till detta ökades maskstorleken för bottensatta garn, främst för att undvika bifångster av småröding. Inom spöfisket infördes i samma veva ett fångstuttag till max två godkända rödingar per person och fiskedag. Även mängden krokar per bete minskades till en. Sedan de marina områdena i kombination med de nya reglerna infördes har rödingbeståndet glädjande nog ökat. Visserligen inte till de nivåer som i fornstora dagar, men det är fortfarande på uppåtgående.

Gäddfiskeskola av norrlänningen Morgan Bohman

GÄDDFISKESKOLA–>
av Morgan Bohman, Sverige mesta gäddfångare som fiskar under mottot;

”Jag har satt en stolthet i att fiska så ”naket” och naivt som möjligt. Jag åker ut och fiskar utan flashig extrautrustning och fiskar av så mycket av en sjö som jag hinner. Ibland får man någon lite större gädda, ibland inte. Även den mindre gäddan är värd all respekt. Gädda som gädda bör därför gälla. Fiske ska vara en njutning och så länge jag är någorlunda upptagen ute på sjön är jag en glad fiskare”.

Som mest har Morgan under en säsong, år 2012, dragit upp ofattbara 3030 gäddor på spinnspö. Det egenpåhittade ”Projekt PikeChase 3000” tog honom exakt 1053,5 timmar, vilket motsvarar drygt 26 genomsnittliga 40-timmars arbetsveckor att ro iland. Förra året och så hittills i år har han fiskat på sparlåga med bara upp emot ett par tusen gäddor på kroken. Morgans hemmavatten är Fäboträsket, en av Sveriges mesta gäddsjöar.

Morgans hemmavatten är Fäboträsket, en av Sveriges mesta gäddsjöar–>

Frasse stoppar upp romlös 12,53-kilos rekordgös

Att klubba en troféfisk, exempelvis en vårlig gös som passerar tvåsiffrigt vikttal brukar orsaka ett och annat ”mothugg” på sociala medier. Vanlig kommentar; varför fick storgösen med de värdefulla generna inte gå tillbaka och leka ännu en gång? Följdfråga; är en stooor gös alltid lika med fertil romfisk och bör/måste därför släppas levande åter? Begrunda följande fakta.

För det första är det ytterst få personer, åtminstone i modern vertikaltid, som handgripligen hanterat en radda jättegösar från tio kilo och uppåt. Östgöten Kenneth ”Frasses Fiskmontering” Fransson har gjort så. Bara under senare år har han skinnmonterat fem gösar över tio kilo. Senast i raden av troféfiskar som ”skinnats” är
svenska rekordgösen på 12,53 kilo som Leif Ivarsson fångade i Stora Nätaren den 29 maj 2014.

Herr Franssons kunnighet om fiskars anatomi samt stora allmänintresse av fenförsedda varelser driver honom att noggrant undersöka varje fisk, oavsett art, innan själva färdigställandet av fiskmonteringen tar vid.
Se Frasses hemsida….

Några korta fakta om rekordgösen. Dess längd var 97 cm med omkrets 66 cm och är den fetaste (innehöll 1,2 kg fett) samt den som haft bredast rygg (13,5 cm) av alla storgösar som Frasse satt kniven i. Notera i sammanhanget att den extremt väl konditionerade rekordgösen bar inte på så mycket som ett enda ynka romkorn! Romsäckarna var tillbakabildade och liknade slarvigt uttryckt förtorkade sugrör.

Även tidigare, vårliga jättegösar som legat på Frasses operationsbord har varit tomma på rom. Noterbart är att storgösarna fångats i skilda vatten. Att hävda att stor gös är lika med värdefull lekfisk stämmer således inte, åtminstone inte på fem ovan nämnda fall.

Ps. Inte ens påtagligt tunga vårgäddor är otvetydigt värdefulla romfiskar! Exempel följer. Häromåret färdigställde Frasse en 19+ kilos vårtrollad Vättergädda. Vid okulär besiktning såg den ut som en fet romgädda från Vättern brukar göra. Den välnärda jättegäddan visade sig dock vara helt tom på rom med tillbakabildade romsäckar.