Trollingfiske I Vänern 2014

Kinnekulle–>
Vi börjar i Kinnekulle där årets nedgång till viss del kan förklaras med förutsättningarna. Jämför man fredagens resultat med de två följande dagarna ser man att första dagen fångades ca 1,47 fisk per båt och dag medan de två efterföljande dagarna, med svaga och växlande vindar levererade i snitt 0,98 fiskar per båt och dag. 

Vi som var med i trollingfisket under 1990-talets senare del kan minnas åren som något utöver det vanliga. Nu släpper vi taget och tittar på utvecklingen från år 2000 och fram till idag. Då blir trenden en annan och mer positiv för ”nytillkomna” trollingfiskare.

En marginell ökning av medelvikten syns i fångsten från 2013 till 2014. Medelvikten är i stort sett oförändrad över tid, men något minskande de senaste åren. Lägre medelvikt indikerar att fler firrar överlevt från utsättning till fångstbar storlek.

Sedan tidigare finns beräkningar av vad sjön ”tål” i antal utsatta smolt. Taket för utsättningarna ligger på ca 250 000 friska smolt per år. Med allt bättre smoltkvalité och som det verkar bättre överlevnad i sjön kan det vara idé att fundera över hur övriga faktorer som påverkar trollingfisket förvaltas.

 

Sunnanå–>
Det var lite frågetecken kring årets fångster i Sunnanå, låg medelvikt och mycket öring. Medelvikt och antalet öringar kan härledas till lyckade lokala utsättningar de senaste åren samt tävlingsdagar där merparten fiskade i ”närområdet”. Tittar man på trenden för tävlingen går det allt bättre. Resultatet för år 2014 är det tredje bästa sedan år 2000. 2004 satte vädret stopp för tävlingen.

Trolling i allmänhet
Utan 1990-talet pekar trenden (gröna linjen) uppåt. Data är insamlade under så lång tid att de får anses säkra. Modellen som används utgår från ex tävlingsresultat, kända faktorer kring väder, antal beten och antal utövare. Totalt finns fram till år 2014 hela 8687 st laxar och öringar invägda.

Som sagt tidigare beror årets nedgång till viss del av förutsättningarna vid årets tävlingar. Förhållanden var inte till fiskets fördel vid något av tillfällena. Den allmänna bilden är ändå att fisket förbättrats påtagligt under senare år. Andelen fettfenor har minskat i fångsten och den odlade fisk som fångas har över lag bra kvalité.

Jämför man fiskens kondition (förhållandet mellan längd och vikt) mellan åren 2000 och 2014 har den förbättrats med ca 13%. Konditionen hos fisken fångad i Sunnanå är marginellt lägre, gissningsvis finns förklaringen i vårfiske kontra höstfiske.

För tävlingarna är trenden samantaget positiv. Bra kunskap kring trolling (jag deltar inte), högre intensiteten dvs. antalet beten (10 beten mot snittets 8 beten), högre grad av rörlighet är några faktorer som gör att tävlingarna har något högre fångster än trollingfisket i allmänhet

Vänern i övrigt då?
När det gäller de arter som har direkt eller indirekt har koppling till sportfisket ser det kort ut så här. SLU;s ekoräkning visar att beståndet av siklöja och nors för tredje året i rad ökar något. Fler och mindre av båda arterna i Dalbosjön, framför allt i södra delen medan det är färre men större i Värmlandssjön.

Saluförbudet för sik innebär att fisket nära nog upphört helt. Vad det innebär för födokonkurrens inom arten och med fisksamhället i övrigt låter jag vara osagt, men man bör nog följa utvecklingen framöver.

När det gäller gädda och abborre minskar fångsten i både husbehovs- och yrkesfisket ytterligare. Orsaken är inte sämre bestånd utan snarare minskat fiske i och med att fokus riktas mot gös. Fångsten av signalkräftor fortsätter att öka i de södra delarna av sjön och alla tecken tyder på att beståndet fortsätter expandera till nya områden runt sjön.

Avsändare av ovanstående info kommer från Micke Johansson
e-post: mikael.johansson@slu.se