Water Melon i brackvatten fick 12 kilos silverfisk att gå bet

Fiskeguide Johan Abelsson är sedan våren 2014 bosatt i Skåne nära Simrishamn. En ”naturlig” flytt från tidigare hemort Åkersberga då han sedan 1990-talet pendlat till Simrishamn för att guida. Numera om så bara för några få timmar är han redo för fiske. Startsträckan från hemmet till att äntra båten, en Carolina Classic 28 för vidare färd ut på havet är bokstavligen kort även tidsmässigt. Onsdagen den 7 januari 2014 var just en sådan ”kort” dag. Laxar fångades med en 12:a i topp som bedrogs på en Ismo Magnum, Water Melon.
Läs fångstrapport samt se filmklipp->

Trollingskeden Ismo Magnum är en av de bästa skedarna till Östersjölax, åtminstone om man ska förlita sig på officiella fångstlistor. Ismo Raunemaa är Magnumskedens upphovsman. Det var i början av 1990-talet som han drog igång tillverkningen. I dagsläget är det företaget Gladsax Fiske AB i Forsheda som står för produktionen och tillhandahåller i runda slängar två hundra standarfärger av Ismo Magnum. Utöver dessa finns det en radda sportfiskebutiker som ”patenterat” egna färgsättningar och som bara finns att tillgå i deras butiker.

Sista kastet efter västkustöring innan fredningen

Det är hög tid att bege sig till någon av saltvikarna utmed Västkusten för att hinna göra sista kastet innan fredningstiden för havsöring 1 okt. – 31 mars är ett faktum. Det fina i fiskesången är att Bohusöringen i nuläget är ordentligt på bettet och kan med fördel bedras på vickande beten och fluffiga flugor.

Höstöringen går grunt och frossar på småfisk och allehanda kräftdjur. Ibland så pass ytligt att den bryter vattenytan som bilden nedan visar. Snacka om spänning då man låter kastet gå…
Att vara fet och fin är för öringen är ett måste om den ska klara av den stundande leken som sker i rinnande vattendrag.

Västkustöringen är ingen jätte (minimått 45 cm och som mest får två öringar pp/dag behållas) och passar därför ypperligt att fånga på klena grejor, typ UL. Don efter fisk gäller. Att fajta yster havslaxöring (gammalt uttryck) på UL grejor kan rekommenderas.

Mitt favoritspö till det lätta kustfisket är 8 fot (240 cm) långt med kastvikt upp till 8 gram. Minivobbler, gärna flytande och knuten på hårstråtunn lina som spolas upp på lättviktig haspelrulle gör utrustningen komplett. Liten fisk på klena grejor är stor sport. Betänk att; ingen handredskapsutrustning ger fisken samma chans att visa styrka, snabbhet och fighteregenskaper som UL-redskap.

Mera UL – klicka här

Rätt storlek på löjan i rätt skalle…

Det var i slutet 1990-talet som modernt släpfiske med tacklade betesfiskar på allvar började få laxfiskefäste i Sverige. Upprinnelsen till att metoden spreds bland svenska trollare härleds till några finska team som semesterfiskade med utgång Granvik, Vättern. De blåvita grabbarnas välfyllda fångstbaljor talade sitt tydliga fångstspråk angående metodens förträfflighet. Som bete nyttjade de småvuxen sik (sellak) som tagits med från Finland. Benlöjorna som stimmade i Granviks hamnbassäng var dock snarlika de finska småsikarna. Ett gäng löjor metades därför raskt upp och provtrollades. Resten är som det så vackert heter, historia. Sedan dess är benlöja den dominerande betesfisken till lax och öring samt i viss mån även röding och kanadaröding. Att benlöja blivit favoritbetesfisken beror främst på att den finns i hela Sverige med undantag för Norrlands inland.

Höstlöjan håller bästa kvalité och det är sådana som man bör lägga upp ett rejält förråd av till stundande släpfisketurer. Som frusen, packad i plastpåse, håller löjan sig minst ett år utan att bli som ett torrt skinn. När löjan ska tinas upp bör det ske långsamt för att den inte ska bli sladdrig och tappa glansen. Ju spänstigare och blankare, desto mer lockar den. Utseendet på betesfisken, tillika handhavandet av densamma har en påtaglig betydelse för utgången av fångstresultatet. Det finns finkänsliga löjfiskare som kasserar lillfisken med omedelbar verkan om minsta lilla fjäll saknas. Löjligt? Nej, inte alls då trollingfiske på seriös nivå är lika med blodigt allvar.

Anchovy Special var först ut
De finska pionjärerna i slutet av 1990-talet använde Rhys Davis Anchovy Special, Made in Canada betesskallar vid sitt besök i Granvik. Anchovy-skallarna som tillverkats under många år finns i varianterna, Herring, Special och Minnow. Dessa håller fortfarande ställningen som beteshållare av allra bästa sort. Att Anchovy Special (passande till 13-14 cm löjor) blev först ut på de svenska trollingarenorna fick till följd att den Kanadensiska ”mössan” inledningsvis i stort sett var utan konkurrens. Parallellt med att betes-trollingen ökade i popularitet, satsade desto fler företag kraft på att få fram beteshållare. Kapplöpningen var därmed igång. CWC AB var ett av de företag som tidigt hakade på den skalliga trenden och lanserade Krippled (made in Canada) i modellerna Herring, Anchovy och Minnow. Krippled Anchovy (mellanstorleken) är förmodligen den mest allsidiga beteskalle som finns på marknaden då den funkar i både låg och hög fart samt har en generös spännvidd avseende löjstorlek. Skallen fiskar bra med löjor från 12 till 15 cm. Visserligen glappar en 12:a något i hållaren, men det funkar trots allt. Det som talar något emot Krippled är att utbudet av färger är något snålt.



Heta finska skallar!

Sedan i början av 2000-talet har de nordamerikanska plastbitarna fått känna på mothugg av finska betesskallar. Först ut var företaget Salsa Fishing/JTP Evolution Ltd som 2005 lanserade Salsa baitholder. Salsa (öknamn för löja) är en förhållandevis trång skalle och passar som en smäck till löjor i storlekarna 12–12,5 cm. Tränger man i en större löja än så hämmas gången påtagligt. Salsan finns i cirka 100 färger och fungerar galant i farterna 1,7-1,8 knop. VK Products med hemmahamn Mikkeli är ytterligare ett finskt företag som låtit tillverka beteshållare. VK Rax är hållarens namn och finns i två storlekar och massor av färger. VK Rax i storlek standard är den största av de två och passar till löjor med längderna 14-15 cm. Till skalle i storlek mindre är det 12 centimeters löjor som gäller. Farttåliga VK Rax skiljer sig från andra hållare genom att den har en hel radda hål borrade i skallen. Genom att trä linan i de olika hålen i huvudet, kan man ändra betesfiskens rörelse, tillika rotationsriktning. Det finns bevisligen en hel del betesskallar att välja bland. Gemensam nämnare är att de alla är gjorda för att toppa skallen på en betesfisk. För att få ut det bästa av de olika beteshållarna gäller det att använda passande stor betesfisk. Rätt storlek i rätt skalle och anrättningen kommer att locka till hugg.

Ps. Det finns ytterligare skallar att tillgå på marknaden sedan denna artikel skrevs.

Björn Jansson skjutjärnssnabb löjfiskare

Hösten är för många trollare som använder betesfisk som agn lika med hög tid att fylla på förråden med benlöja till lax- och öringtrollingen. Fiskar man ofta så går det åt ansenliga mängder löja, ja tusentals så förråden bör därför vara välfyllda. Att meta löja i stort antal kan för den oinvigde uppfattas som ett löjlig enkelt fiske. Sparsmakad utrustning, javisst men simpelt fiske är det icke. Ett proffsigt mängdfiske kräver stor skicklighet av utövaren, typ känna till var det finns god tillgång på löja, använda gångbart mäsk samt blixtsnabb hantering av spöt för att hålla fångsttempot uppe.

Karlsborgsbon Björn Jansson är ett exempel på löjmetare av yppersta klass. Sedan början av 2000-talet har han exempelvis regelbundet försett flera av våra mest kända trollingguider med frysta löjor av yppersta kvalité. BJ;s löjor är minst sagt eftertraktade. Man får bl.a. exakt den storlek på löjorna som beställts. Alltså anpassade som handen i handsken till just den beteskalle som används.

I korta ordalag fiskar herr Jansson löja på följande vis. Val av fiskeplats. Det måste finnas gott om löjor. Sedan gäller fullt ös då löjornas maximala huggperioder inträffar. Vissa dagar är löjorna ordentligt på bettet kl. 05.00 på morgonen och några timmar framåt. Andra dagar är det ett sent eftermiddags pass som gäller. Själva anrättningen/utrustning består av hemligt mäsk (nr.1) som knådas lagom hårt och som faller isär först efter det nått vattnet. Efter att en handfull löjor fångats – ut med en liten klick mäsk igen, osv. Maggot som häktas fast på liten 12:a limkrok (nr.4) är själva agnet som får löjorna att gå bet. Limklicken i krokböjen hindrar maggotten/löjan att glida vidare upp på linan och på så vis sinka farten i hivandet. Högt tempo i fångsten är ett måste om metpasset ska generera ett hyggligt antal hundra löjor i timmen. Ett kort spö (2 m) med toppknuten tunn lina samt pyttelitet blykorn ingår i den skjutjärnssnabba löjfiskeutrustningen. Snabba ryck är ett måste hela tiden, pust och flämt. Efter att löjan greppats förpassas den i en cooler (nr 3) med 1 kilo löst salt i åtta liter vatten. Det mycket salta vattnet gör att löjorna dör omedelbart. Löjorna flyttas senare över i en cooler med friskt kallt, renande sötvatten (nr.2). Väl hemma efter avslutat fiskepass så styckfryses löjorna. Leverans av blanka löjor med fjällen i behåll är Björn Janssons signum. Nappgaranti lämnas dock inte.


Löja Alburnus lucidus
Karpfisk med slank kropp och silverglänsande fjäll. Finns i större delen av landet med undantag av Norrlands inland. Löjan är en liten fisk runt 10-15 cm. Maxlängd uppges till 22 cm. Leker i juni/juli över grunt vatten där de fäster äggen vid stenar och vattenväxter. En välmatad höstlöja är bäst som betesfisk. Packad i plastpåse håller den sig minst ett år i frysen utan att bli torr.

Ps. Läs även artikel Björn Janssons BJ:tackel – skonsamt mot småfisk och kroksäkert till de stora laxarna–>

Fisketips! kUL-fiske med liten fisk

Att fajta en ordinär abborre på UL-grejor är lika med stor sport med liten fisk. Metoden funkar även till andra ”söta” fiskar som regnbåge, bäcköring och harr. Undertecknad har vid några tillfällen i åns Tidans strömmar betvingat fin färna på UL-spö och liten vobbler. Även gäddor har piskats upp via lättspinngrejor.
I salt vatten är det främst makrill, näbbgädda och västkustsöring som med fördel kan betvingas via lättspinngrejor.

UL-utrustning
Ett lättviktspö under 100 gram i längd 4,5-6 fot med kastvikter 1-7 gram funkar ypperligt.
Haspelrullen bör även den vara lättviktig och ej överstiga 200 gram.
I UL-fisket barndom var det tunn monolina som satt på spolen, men sedan 1990-talet har de hårstråtunna stumlinorna i stort sett ersatt de gamla gummisnoddslinorna.
UL-fisket blev ”poppis” i USA under 1950-talets mitt.

Lättspinn på tunn tråd är lika med ett kUL fiske.


Ps.
Linans brottstyrka är där fiskarens tålamod tar slut.


Citat Jan Olsson, Vänerblänket;–>

”Ingen handredskapsutrustning ger fisken samma chans att visa styrka, snabbhet och fighteregenskaper som UL-redskap”.