Uppåt för Nerstrand på dagen tio år sedan…

Idag, den 13 december 2014 är det på dagen 10 år sedan som Fiskeguide Tommy Nerstrand drog upp sitt livs hittills tyngsta Väneröring, en 11-kilos. Se bild här ovan.

Tommy låter meddela att höst och vinterfisket 2014 hittills varit mycket, mycket bra. Helt klart den bästa hösten sedan jag startade guidning på heltid 2006.
Sugen på guidad fisketur på Vänern på Dalslandssidan av sjön? Krokarna är vässade för ytterligare guideturer, bara vädret tillåter.

Klicka och kolla in nyfångade (dec 2014) laxfiskar via filmklipp på Rulltjut från Nerstrand.->

Tommy berättar om hur hans fantastiska fiskedag den 13 december 2004 gick till: ”En inställd guidning resulterade i att jag och gamle fiskekompisen, Morgan Forsberg från Strömstad kunde ge oss ut på Vänern för att trolla. Morgan skulle fajta första fisken. Dagens första hugg föll på ett djupriggspö vid 11-tiden. En grann lax som återutsattes eftersom den inte höll minimåttet 60 centimeter. När detta var gjort högg det hårt på ett annat ytspö. En riktigt rolig fisk som kunde håvas efter god kamp och som vägde snudd 8 kilo.

En halvtimme senare gick ytterligare en fisk fast, en gädda! Jag sa då till Morgan att ”du får ta nästa hugg också eftersom det var en gädda”. En stund senare bet en fisk det igen och Morgan greppade ånyo spöt. En härlig fajt vidtog och när fisken, en 7-kilos lax skulle håvas så ställde sig ännu ett ytspö i en djup båge. Vi befann oss vid Djupskär som ligger mellan Mellerud och Åmål. Betet som lockat till hugg var en liten löja trädd i hemmamålad grön Minnow krippled-skalle där linan viktats med 20 gram bly.

Det var min tur nu så jag greppade spöt. Fisken tog massor av lina och jag hade fullt jobb med att hålla stången. Kampen varade mellan 20-25 minuter innan fisken var inne vid båten. Min första kommentar var att det är en stor lax, eller? Nej, det är en storöring. Morgan håvade och det sviktade ordentligt i håvbygeln när fisken lyftes ombord. Vilda glädjetjut utbröt. Vi konstaterade direkt att fisken var över 10 kilo. Väl åter i hamn hängdes jätteöringen upp på en kalibrerad Super Samson våg. Vågens visare visade 11 kilo prick. Mitt livs hittills tyngsta insjööring var ett faktum”.

Ps. En 105 cm lång gullspångsöring med vikten 14,32 kilo är Vänerrekord på öring, vilket står sig (läs dec. 2014) fortfarande. Jätteöringen fångades den 20 april 2002 och höll i spöt gjorde Andreas Bäckstrand

Klicka & läs så gick det till då rekordöringen fångades->

Strike Pro EKG gav Patrik spinn på laxhjärtat sitt….

I skuggan av Laxcup Vättern 2014 fångades grann lax utom tävlan. Patrik Forsberg från Finnrödja var en av de tävlingslösa som under lördagen den 6 december blötte sina beten i Vättern med framgång. Nämnde herre fiskade tillsammans med Kenneth (Team Vedo) i hans BEASON båt vid Boganäset då strängen på innersta spöt på plannerboarden signalerade napp. En i ytan fiskad Strike Pro 10,5 cm EKG fick en stabil 10,225 kilo tung och 96 cm (omkrets 59 cm) insjölax att öppna gapet. Plastfisken drogs oblyad fram i 2,6 knops fart på 60 fot kort släpp bakom pulkan. Laxen vägde landfast på godkänd våg till 10,225 kilo och är en av de tyngsta laxarna som fångatsi Vättern på flera år. Tilläggas kan att den var helt tom i magen. Som fullmatad hade den passerat 12 kilos strecket.

Snipåkare Snabbtrollade Strike Pro = Segervapnet i Laxcup Vättern 2014

S som i Snipåkare, Strike pro vobbler lika med Seger var vinnande koncept för Team Hanken från Karlsborg i 2014 års upplaga av Laxcup Vättern. Radarparet Roland Pettersson (ägare av fiskemaskinen, en Vättersnipa som byggdes 1962) och kapten Per Engquist satsade på närfiske alldeles utanför Karlsborg, Vanäs udde och söderut i riktning Gräshult.

Vinnarbåten drivs av en åttahästars, en-cylindrig motor, som i bästa fall får skutan att forsa fram i sex knop. Ytligt släpfiske i snudd tre knops fart med Strike Pro vobblers i de gångbara färgerna 905G samt nya 143V över bottendjup 6-8 meter gav laget segern via fem laxar.

Tävlingens tyngsta lax, en 7530 gram tung blankfisk fångades av Tomas Borg i lag Bertan från Tibro. En 7,5 cm Strike pro (färg 143V) var det ”tunga” betet.

Totalt vägdes det in 47 laxar (47 lag deltog) fördelade på 30 båtlag. Medelvikten per fisk noterades till 4,58 kilo.

Laxcup Vättern är en närande tillställning och årets upplaga i genererade över 72 000 kronor till framtida utsättningar av smålaxar. Att kompensera ett uttag av 47 laxar kostar i runda slängar 12 000 kronor. Laxcup Vättern är bevisligen den trollingtävling (tack alla deltagare + sponsorer) i Sverige som fullt ut, och detta med råge, visar hur en seriös släpfisketävling kan (bör) genomföras för att inte uppfattas tärande. Endast en tävlingsdag (6 dec) av två planerade kunde genomföras. Söndagens fiske blåste inne…

Kaos inför starten Laxcup Vättern 2014

27 team hade fredagskvällen föranmälda o betalt anmälningsavgift för deltagande Laxcup Vättern 2014.  Tävlingsledare Sten-Gunnar Stéenson hade full koll på läget och startpåsar hade packats till teamen och några till, sk efteranmälda. Det finns möjlighet att på plats efteranmäla sitt deltagande. Dock till förhöjd avgift med en hundring per person, vilket gör 500 kr/pp. Inför kaptensmöte och start kl.07.00 stormar manskap i 21 team ytterligare in genom dörrarna och önskar delta i Laxcup:en här och nu. Den gode Stéenson meddelar att det blev lite kaos, en positiv sådan innan han fick kontroll på läget igen. Fickorna svämmade över med femhundringar (efteranmälning 500 kr/pp) som i slutändan kommer förvandlas till nya sättfiskar. 48 båtlag på anmälningslistan därmed ett faktum. Anmälningsavgifterna landade totalt på hela 52 500 kr. Till detta kan läggas ytterligare snudd 20 000 kronor i sponsorpengar. Sammantaget blir det dryga 70 000 kronor till Insamlingsstiftelsen Mer Lax i Vättern.

Målgång idag, lördag den 6 december är kl.16.00 och därefter följer invägningen av fångsten. Resultat kommer håll ut.

Läs mer om Laxcup Vättern–>


Isfiske efter regnbåge – en trevlig form av vinterfiske

Första isen och vårvintern är lika med regnbågspimpel för min del. Lättast att få full pott, om nu detta är ett måste, är på den första isen, vilket främst beror på att det är då som sjöarna är rejält välfyllda med fisk. Det är mer en regel än ett undantag att fiskevattnen får sig en rejäl påspädning med färsk fisk precis innan isen lägger sig. Nysatt, nappvillig fisk brukar märkligt nog även smitta sjöns äldre invånare, de sk. semiförvildade bågarna, att piggna till.

När jag för många år sedan började jaga regnbåge från isen använde jag i stort sett uteslutande ett robust pimpelspö, blänke, tafs och en bit kokt räka som krokbete. Numera är dock mitt favoritvapen en mormyska, ett litet och lätt bete med en förtyngd enkelkrok, oftast i volfram eller bly. Kroken agnas antingen med degigt doftbete, plastig blood worm, levande maggot alternativt en pytteliten bit av kokt räka. Regnbågsfiske från is kräver ibland både list och tålamod av utövaren för att lyckas. Speciellt gäller detta semiförvildad regnbåge som till största delen frodas på en diet av vattenlevande småkryp.

För att ha maximal kontakt med den mycket lätta loppan bör den fiskas på så tunn lina som möjligt. 0,20 mm nylonlina av bästa sort är mitt val. Min övriga utrustning består av ett mjukt, 28 inch långt pimpelspö, modell ”the American style” med en bromsad ”ice fishing reel” i rullfästet.

(Det finns haspelrullar som är gjorda för att användas specifikt till isfiske, modell pimpelfiske. Det som oftast skiljer en ”iskall” rulle mot en vanlig haspelrulle är bl.a. att den frostiga upplagan har en större diameter på spolen, vilket ska reducera att linan tvinnas, exempelvis då den via handkraft med stängd bygel dras av spolen. Till detta kan läggas att spolen på en ”frusen” haspel dessutom brukar vara grundare, alltså sväljer färre meter lina än vad en ordinär haspeltrumma gör. I pimpelsammanhang handlar det inte om några långa kast, därav en grund spole. Lintrissan på bygeln som linan löper över då fisken/betet vevas upp från djupet brukar dessutom vara fast (ej lagrad/rörlig) på en isfiskehaspel. Lagrad/rörlig lintrissa på en isfiskerulle är onödigt då rörliga delar oftast fryser fast i minusgrader)

Djupen där jag låter myskan gå till botten är från lårdjupt vatten till som mest fyra meter ned. Borra hålen i anslutning till vassruggar, näckrosbälten eller vid uddar. Regnbågen har vanligtvis patrullvägar som de följer. Hittar man ett sådant stråk är det inte ovanligt att huggen duggar tätt.

Släpp loppan till botten, lyft sakta, håll still, gör sedan några försiktiga lockryck, håll still och veva därefter upp någon eller några decimeter. Proceduren upprepas gång efter annan. Håll dessutom blicken på linan där den skär vattenytan. Oftast slackar eller kanar linan något i sidled då en fisk är framme och puffar på betet. Att locka en sparsmakad semiförvildad båge till hugg kan ibland vara mycket tålamodskrävande. Det gäller således att hålla ut och ha betet i vattnet vid huggperioderna.

December och januari är en mörk period med få ljusa timmar på dygnet. Regnbågen är vid denna dunkla tid på året som mest aktiv mitt på dagen. Under vårvintern däremot med sina längre och ljusare dagar brukar tidig, glittrande morgon och rodnande skymning bjuda på bästa fisket. Är platsen känd för att ofta leverera fisk är det inte alls ovanligt att jag nöter på i samma hål över en timma. Finns det fler fiskare ute på isen kan man hålla en viss koll på om de hivar och drar fisk. På så vis kan man få en hint om var i sjön fisken går till.

Ett tips. Vid kikmete liggande på isen med näsan i hålet kan det gamla äggskalstricket komma väl till pass. Spara äggskalen från frukostäggen, krossa skalen till flingor och låt sedan dessa singla till botten. På botten med humus syns de vita skalen extra tydligt och när väl en regnbåge med sin från ovan svårupptäckta mörka rygg skuggar skalen blir det skarpt läge.

Om det är tillåtet att mäska kan man lite då och då sjösätta minibitar av exempelvis räka. Mäsk ska primärt sprida sin doft i vattnet och få nyfiken regnbåge att simma in på arenan under hålet. Hungrig fisk ska inte matas mätt med mäsk. Nej, finalen på tillställningen är att den ska gå bet på vasst agnad krok. Inte sällan skjuter glupsk fisk omgående fart mot myskan, öppnar sitt ljusa gap likt en lampa, för att sekunden senare släcks runt loppan. Sträckt lina är ett faktum. Snacka om ett visuellt, spännande fiske. Hur kul som helst! Vissa fnyser föraktfullt åt regnbågsfiske. Men skärskådar man svenskt sportfiske seriöst är invandraren från Nordamerika, alltså regnbågen, förmodligen vår viktigaste året-runt-fisk och ger påtagligt med klirr i kassorna hos landets sportfiskebutiker.