Ett drag, en fiskare och en Vätterlax

Allt sedan landlaxfiskets barndom i mitten av 1990-talet har det långsmala och lättkastade skeddraget Tobis varit en favorit bland initierade spösvingare. Ett 25 grams med grön flextejp som spinns hem ytnära och spinnstopp därtill är en kombination, modell ett måste om insjölax ska luras. Det var på ett sådant drag som Tibrobon Tony Mård i december 1995 från berghällen på Mellbo-ön spöade upp en fetlax som på krönt våg vägdes till 10,62 kg och mätte korta 86 cm. Snacka om spänd nylonsträng och ljudligt rullknarr från röd Ambassadeur-rulle då ”tjockisen” drogs iland. Det var bläddrande i mitt arkiv av landlaxskriverier genom åren som häromdagen fick mig att greppa spöt och bege mig till klipporna norr om Granvik.

Tog med mig bara ett enda drag. Ett infiskat Tobis från 90-talet. Skulle det gamla Tobisbetet locka lax även på 2000-talet? Spö, rulle och lina som nyttjades se här–>
Väl på plats vidtog ett spejande ut över vida vattenvidder. På gränsen mellan skugga och sol i en strömkant helt klippnära upptäcktes en lax som höll ytligt kalas på spigg. Ett välriktat kast med efterföljande knyck och ryck i spöt som gav liv åt betet då det spanns hem följde. Plötsligt så satt den där, laxen alltså. En 66 cm lång lax med vikt 3,04 kg, en märkt sådan med floytag. Fisken hade satts ut som ett stirr (således ej smoltifierad) med längd 225 mm (ca 110gr) i Starbäcks hamn 9 maj 2012. Sättfisken hade levererats av Sävenfors Fiskodling. Merparten av de laxar som senaste veckorna bjudit på ett sk. laxasus i Vättern härstammar från en utsättning av 11 400 smålaxar ovan nämnda datum. Svaret om gammalt drag funkar i modern. Javisst, ett Tobis i grönt funkar alltid, åtminstone om där finns lax att fiska på. Väl hemma återbördades betet till draglådan igen. Ett kantstött drag som då lådan inspekteras i framtiden kommer påminna om novemberlaxfiske 2013.