Författare: Bjorn

Upphängare triggar abborren till attack

Fånga, stek och ät är för många en viktig del av sportfisket. Vissa påstår att abborren är en av våra bästa matfiskar. Det är nu som höstabborren är på hugget i sjöar, innanhav och kustnära brackvatten. Att en höstdag fånga abborre i goda vänners lag kan rekommenderas. Ett av de säkraste sätten att komma till tals med abborren är att fångar den på jigg.

Jigg är ursprungligen ett amerikanskt bete bestående av ett metallhuvud på vilket man trär en gummikropp. Det finns en uppsjö av vikter på skallarna samt färger och storlekar på jiggkropparna. Varje sportfiskebutik med aktning har en vällfylld jiggbar där det är fritt fram att välja och vraka bland gummigodiset. För några tjugor får man ett litet stim med jiggar. Kombinationen bra beten och billiga dessutom, kan det bli bättre? Väl ut vid vattnet knyt fast betet i linändan med en vanlig betesknut. Släng ut och låt sjunka till botten. Veva därefter hem jiggen etappvis. Med hjälp av spöt lyfts betet upp i vattnet. Gör paus, låt sjunka, lyft osv. Sätt genast in ett mothugg vid minsta lilla nafs och hala sedan hem fångsten.

Upphängare får fiskekorgen att svämma över!
Dock händer det (allt för ofta enligt undertecknad) att abborren vägrar sluka jiggen trots att de finns där. Vad göra? Jo, knyt fast en sk. upphängare cirka 30 cm ovanför jiggen. Inte alls ovanligt att det är upphängaren som triggar igång abborren att öppna gapet. Det händer (så sent som häromdagen faktiskt) att nio av tio abborrar attackerar upphängaren. Ha dock i åtanke att när fisket går på högvarv är det lätt att ta upp för mycket fisk. Behåll därför inte fler abborrar än vad som äts upp.

Det finns olika sätt att rigga/knyta fast en upphängarkrok (krokar finns i mängd och skilda modeller) på linan. Ett är att knyta fast en jiggkrok på tråden.

Se filmklipp hur Patrick Sébile knyter fast en jiggkrok på linan

Lax på släpspö får fiskenerven att gå i spinn



Släpfiske med ”akterspö” var förr om åren mer regel än undantag vid laxtrollingen i Vättern. En liten flytande vobbler alternativt en hårig tubfluga på kort lina, sjösatt i propellersprutet bakom båten fick insjölaxarna att gå till attack. Den tyngsta Vätterlax som enligt uppgift fångats via akterspö med vobbler är en honlax med vikt 14,1 kilo. Silverfisken gjorde sitt livs sista bett en kulen novemberdag 1991 i vattnen norr om Karlsborg.

Bakspöfiske är ett uttryck för fiske med korta 5-30 meters linsläpp bakom båten. Förutom vanligt trollingspö går det även bra att bakspöfiska med flugspö och tubfluga.
Ut med grejorna bakom båten. Spöt sätts därefter i spöhållaren med spötoppen riktad bakåt, alltså akterut. Fiskefarten varierar från 1,5 till 1,7 knop.
I fluglinans fall är den förhållandevis tjock, vilket gör att den liksom ormar sig fram i vågorna bakom båten, vilket ger en extra rörelse åt hårtussen.

Föreningsbandet mellan fluglina och betet (en tvåtums tubfluga är lagom stor) består av en cirka tre meter lång 0,35 mm tafs av fluorcarbonlina.
Flugmönstret, i detta fall en Cliffhanger, binds på plasttub som dressats med mylarslang black pearl. Vingen består av några strån Crystal flash och hår från räv som färgats svart.
Som huggpunkt, tillika hållare till trekroken (stl.sex) används en självlysande slang i grönt.

Cliffhangern presenterades för Vätterlaxarna för första gången i slutet av 1990-talet.
Först ut att ha en sådan i tafsspetsen var landlaxfiskarna på östgötasidan av Vättern.

Se filmklipp när Team Ajax får napp av Vätterlax på bakspö.

Laxen hoppar högt i Gullspångsälven – ett naturens skådespel

Fiskeupplevelser behöver inte alltid vara lika med krokad fisk, utan ibland räcker det med att kunna skåda
eller fotografera fisk för att naturupplevelsen ska kännas lyckad. En plats som kan rekommenderas där
man med största sannolikhet kan fånga lax och öring på bild/näthinnan är i Gullspångsälven.
I forsen nedströms dammfästet pågår just nu och ett antal veckor framåt ett naturens skådespel i form av
höga laxhopp.
Det mesta är ordnat för att besökare ska trivas. Där finns parkeringsplats, grusgång och skyddsräcken så
man inte druttar i älven samt bord och bänkar att slå sig ned på. Grusgången är så pass bra att även
rullstolsburna kan komma intill. Laxleken kommer att ha sin topp de närmsta veckorna.

Minskat intresse för Mer Lax i Vättern

För att säkra laxfisket i Vättern behövs frivilliga bidrag till inköp av sättfisk. Spöfiskarna har sedan början av 2000-talet en stor del av Vätterlaxfisket i egna plånböcker. Det är tillåtet att sätta ut 20 000 smolt/år till en kostnad av cirka en halv miljon kronor. Hittills i år har det inkommit 21 900 kronor till Mer Lax i Vättern smoltkassa.

Trollare och landlaxfiskare i tusental blöter sina beten i Vättern årligen och att samla in medel till nödvändiga cirka 500 000 kronor som en utsättning av 20 000 sättfiskar/år kostar borde därför vara förhållandevis lätt. Målet har dock inte nåtts under ett enda års insamling (MLiV bildades 2003) nå ovan nämnda summa. I genomsnitt har inkommit 96 294 kr/år. 2012 års siffror landade på 93 970 kronor. Hittills i år (januari-september 2013) har MLiV smoltkassa spätts på med 21 900 kronor, vilket omräknat ger drygt 800 smolt. Intresset från sportfiskehåll att bidra med medel har bevisligen minskat i jämförelse med tidigare år.

Det framtida laxfisket i Vättern är därför i gungning, åtminstone om utsättningarna ska finansieras via frivilliga bidrag med avsändare sportfiskare.
Följdfråga. Kommer myndigheterna framledes på egen hand skaka fram medel till 20 000 smolt/år? För kännedom. I år finansierade myndigheterna utsättningen (en bantad sådan) i egen regi utan att äska medel från MLiV. Utsättningstalet av smolt 2013 landade på 5 800 smolt som levererades av Fengersfors Fiskodling.

Laxcup Vättern 7-8 december 2013
Eldsjälen, tillika ideellt arbetande Sten-Gunnar Stéenson kommer även i år på egen hand arrangera Laxcup Vättern med utgång Karlsborg. Herr Stéenson hoppade in på Laxcup Vättern-arenan så sent som 2012 då tidigare arrangörer fått nog. Laxcup Vättern 2012 genererade cirka 30 000 kronor till smolt. Årets Laxcup Vättern planeras att genomföras 7 och 8 december.

Se information om Insamlingsstiftelsen Mer Lax i Vättern

Trycksjuka dödar….

Catch & Release är numera vanligt förekommande inom fiskesvängen. Att idka släppa fisk åter kräver förutom skonsamt handlag med fångsten även vetskap om fisken kommer att ha en hygglig chans att överleva när den släpps åter. Fiskar med sluten simblåsa – exempelvis gös – har svårt att klara av snabba tryckförändringar, typ att snabbt vevas upp från djupet till ytan.

I USA har det gjorts en räcka av seriösa undersökningar om hur Walley (en nära släkting till vår gös) påverkas att i rask takt hankas upp från skilda djup för att sedan släppas åter. I bokserien In Fishermen, Walley (fem böcker 1 250 sidor) som behandlar gösfiskets (walley) alla aspekter framkommer bl.a. att dödsorsak uppkommen av trycksjuka inte ska underskattas och detta även om fisken ser frisk ut då den släpps åter.

Undersökningar visar att dödligheten ligger på åtta procent då fångstdjupet varit 30 fot. På 40 fots djup hoppar dödstalen upp till 18 procent och vid 50 fot 36 procent. Procenttalen gäller endast trycksjuka. Andra skador som även de inverkar menligt på fisken överlevnad såsom krokskador och luftexponering mm. är undantaget i ovanstående siffror.