Onsdag 1 juli

32 g, sol

Efter Po-slättens platta dagar hade vi nu nästan sett fram emot att få klättra i berg igen. Det är konstigt hur lätt man glömmer uppförsbackarna och kommer ihåg nerförsbackarna. Den här dagen blev nämligen riktigt jobbig, faktiskt värre än passklättringarna i Dolomiterna, där temperaturen inte var så hög och vägen inte gick upp och ner för bergssluttningen så att vi inte behövde åka ner flera hundra meters höjdskillnad för att två kilometer senare gå uppför lika många meter. Långa pauser i skuggan och vid vattendrag emellan några kilometers vandring släpandes på cyklarna gjorde dock att vi härdade ut. Den fantastiska utsikten över de vackra Appeninerna gjorde också sitt till. En bra idé, kom vi på, är att blöta ner en liten handduk med kallt vatten och ha runt nacken, det kyler ner och är perfekt att torka av
svetten i ansiktet med.

Den första kilometern efter gränsen till Toscana cyklade vi på en liten grusväg/större stig över bergssluttningen, väldigt speciellt. Sedan bar det äntligen av nerför mot campingen i Santa Lucia. På kvällen unnade vi oss en riktig middag på den fina campingrestaurangen, med den absolut godaste Lasagne respektive Spaghetti Bolognese vi någonsin ätit. Den kocken får dem svårt att behålla! Nät det blivit riktigt mörkt såg vi svärmar av självlysande, blinkande insekter runt tältet. Hela skogen blinkande.

Distans: 55 km Snitt: 10, 7 km/h Tid: 5 h 10 min Start: 9.30 Ankomst: 18.45