I slutet av mars månad år 1992 offentliggjordes via dagspress att det hade bildats ett fiskevårdsområde från Tidans åmynning upp till E-20 vägbron, Mariestad tillika att projekt "Tid för Tidan" skulle dras igång. I sex år hade kampen pågått innan det hela var ett faktum. Arbetsvilliga och tillika förväntansfulla medlemmar i Mariestads Sportfiskeklubb stod redo för att gripa sig an att rädda tidanöringen från utrotning. Lekområden rensades, lekgrus lades ut, strömkoncentratorer iordningställdes och två laxtrappor byggdes. Snudd en miljon kronor kostade kalaset. Inledningsvis var det fyra personer som via beredskapsarbeten jobbade med projektet på heltid, men det mesta arbetet har sedan starten skett helt ideellt. Tilläggas kan att pappersbruket Metsä-Tissue som ligger inom området där bland annat biotopvårdande åtgärder utförts har via sin platschef stöttat Mariestads sportfiskeklubbs idoga arbete helhjärtat, detta både bokstavligt och bildligt. Heder åt Metsä-Tissue.

I mitten av 90-talet uppfördes även en fiskodling och en ny klubbstuga alldeles invid ån. En odling där vilda öringar från ån kramas på rom och mjölke. En första utsättning av yngel som hade kläckts fram i odlingen gjordes våren 1994. Den första större (40 000) utsättningen av yngel i åns strömmar gjordes lördagen den 13 maj 1995. Jan Anoschkin, en av Mariestads Sportfiskeklubbs allra främsta eldsjälar ledde utsättningarna av ynglen. Till sin hjälp hade han ett tiotal entusiastiska klubbkompisar. I vattenfyllda kylboxar transporterades de 15 millimeter små spralliga ynglen ut mot friheten. Med varliga händer och finmaskiga akvariehåvar pytsades småfiskarna ut i Tidan.

De två första åren lever öringen i ån främst av insekter för att bli cirka 20 centimeter lång. Sedan flyttar de ut i Vänern och växer sig 50-70 centimeter stora av betesfisk. Detta brukar ta ytterligare tre år. Därefter är det så dags att en senhöstdag som könsmogen öring återvända till Tidans strömmar för att leka över en av människohand iordningställd grusbotten. En och annan öring fångas dock för att kramas på rom och mjölke. Måhända kan några av öringar som återvände hösten 2000 härstamma från den odlade yngelkullen som sattes ut våren 1995. För det tar i snitt fem år innan en insjööring blir könsmogen och återvänder till vattendraget där den föddes. Hösten 2000 kramades 11 honöringar på rom och två hanöringar på mjölke för att få fram 40 000 befruktade romkorn. Romkorn som ligger i tryggt förvar i fiskodlingen i väntan på att kläckas och sedan sättas ut våren 2001.

<<-Föregående - Nästa sida ->>
Copyright © - Sportfishing News