| Vårt
"här-uppe-i-norr" flugfiske har under senare år skaffat
sig en egen skandinavisk profil. Den innefattar bl.a. kunskap om insekter,
flugbindning och fisketeknik. En detalj som ofta saknas i flugfiskeböcker/artiklar
är hur en laxfisk, i detta fall öringen, attackerar en insekt
eller fluga på vattenytan i snabbt strömmande vatten. Visst finns
det en del beskrivningar, som till en del behandlar ovanstående problematik
och dessutom redogör för hur insekterna både rör sig
och ser ut, men
Vi
vet ju alla att det finns eminenta flugmönster, som är goda
imitationer av originalen, och hur vi effektivt ska fiska med dem. Vem
har t ex inte hört talas om Frank Sawyers "The Pheasant Tail
Nymph" fiskad med ett induced take. Men håll då i minnet
att de rön som Sawyer skriver om är iakttagelser, som till största
delen härstammar från glasklara engelska vatten.
Skulle det eventuellt någon gång slinka med en illustration
som tar upp öringens sätt att attackera en ytligt fiskad torrfluga
i strömmande vatten, så presenteras det för oss läsare
med en hundraprocentig säkerhet i en tecknad bild. (Se
fig.1)
Det är olyckligt att skrivande flugfiske-experter tar så lätt
på detta nog så viktiga moment "in the art of dry fly
fishing". Jag påstår att det gått något av
en slentrian i det hela - och dessutom förmodligen en anda av bekvämlighet.
Därav orsaken till att skribenterna år ut och år in relaterar
till exemplet i fig. 1, något som de flesta amatörflugfiskare
blivit itutade som en oantastlig sanning.
Därmed inte sagt att öringen aldrig tar en insekt/fluga
på det sätt som fig. 1 visar. Men för att ge en mer komplett
och rättvis bild av hur öringen attackerar något på
vattenytan krävs noggranna närstudier, vilket inte är gjort
i en handvändning. Det är mina mångåriga närstudier,
av öringens attack och vakbeteende i kombination med tusentals torrflugefångade
öringar, som har gjort att jag vågar ifrågasätta
den så kallade sanningen. För att ge tyngd åt de påståenden
som kommer att presenteras på följande rader, vill jag berätta
var i Sverige de är inhämtade.
Till övervägande delen är det vakbeteendet hos öringbeståndet
i den sydsvenska ån Tidan med dess biflöden, som är grundstommen
i iakttagelserna. Dessutom har en norrlandsälv med dess öringar
(har medvetet utelämnat harren) gett samma svar på mina iakttagelser.
Det är den vackra Laisälven. Även en och annan öringström
på Kolahalvön har fått bidra med rön. Numera kända
öringvatten som Kharlovka, Eastern Litza och Rhynda. Dessutom har
mina seriöst flugfiskande vänner hjälpt mig att bevisa
och komplettera upptäckterna.
|