Hur öringen tar flugan - egentligen?

Text och foto: Björn Blomqvist

Illustrationer: Christer Danielsson

Vårt "här-uppe-i-norr" flugfiske har under senare år skaffat sig en egen skandinavisk profil. Den innefattar bl.a. kunskap om insekter, flugbindning och fisketeknik. En detalj som ofta saknas i flugfiskeböcker/artiklar är hur en laxfisk, i detta fall öringen, attackerar en insekt eller fluga på vattenytan i snabbt strömmande vatten. Visst finns det en del beskrivningar, som till en del behandlar ovanstående problematik och dessutom redogör för hur insekterna både rör sig och ser ut, men…

Vi vet ju alla att det finns eminenta flugmönster, som är goda imitationer av originalen, och hur vi effektivt ska fiska med dem. Vem har t ex inte hört talas om Frank Sawyers "The Pheasant Tail Nymph" fiskad med ett induced take. Men håll då i minnet att de rön som Sawyer skriver om är iakttagelser, som till största delen härstammar från glasklara engelska vatten.

Skulle det eventuellt någon gång slinka med en illustration som tar upp öringens sätt att attackera en ytligt fiskad torrfluga i strömmande vatten, så presenteras det för oss läsare med en hundraprocentig säkerhet i en tecknad bild. (Se fig.1)
Det är olyckligt att skrivande flugfiske-experter tar så lätt på detta nog så viktiga moment "in the art of dry fly fishing". Jag påstår att det gått något av en slentrian i det hela - och dessutom förmodligen en anda av bekvämlighet. Därav orsaken till att skribenterna år ut och år in relaterar till exemplet i fig. 1, något som de flesta amatörflugfiskare blivit itutade som en oantastlig sanning.

Därmed inte sagt att öringen aldrig tar en insekt/fluga på det sätt som fig. 1 visar. Men för att ge en mer komplett och rättvis bild av hur öringen attackerar något på vattenytan krävs noggranna närstudier, vilket inte är gjort i en handvändning. Det är mina mångåriga närstudier, av öringens attack och vakbeteende i kombination med tusentals torrflugefångade öringar, som har gjort att jag vågar ifrågasätta den så kallade sanningen. För att ge tyngd åt de påståenden som kommer att presenteras på följande rader, vill jag berätta var i Sverige de är inhämtade.

Till övervägande delen är det vakbeteendet hos öringbeståndet i den sydsvenska ån Tidan med dess biflöden, som är grundstommen i iakttagelserna. Dessutom har en norrlandsälv med dess öringar (har medvetet utelämnat harren) gett samma svar på mina iakttagelser. Det är den vackra Laisälven. Även en och annan öringström på Kolahalvön har fått bidra med rön. Numera kända öringvatten som Kharlovka, Eastern Litza och Rhynda. Dessutom har mina seriöst flugfiskande vänner hjälpt mig att bevisa och komplettera upptäckterna.


<<-Sportfishing News - Nästa sida ->>
Copyright © Björn Blomqvist/ Sportfishing News