MAN
KAN BLÅSA INNE
Att åka till Röst och ha med sig egen trailerburen båt bakom bilen är inte gratis. Exempelvis ligger färjekostnaden bil och båt Bodö/Röst t/r år 2004 på styva 3000 norska kronor. Väl på plats tillkommer kostnad för boende, mat och båtbränsle. Visserligen kan man ta med sig en hel del matvaror hemifrån, vilket kapar matkostnaderna något, färskvaror måste dock införskaffas på plats. Dessutom får man räkna med att ”bränna” en hel del båtbränsle. Snittförbrukningen brukar ligga runt 50 liter bensin/dag. Väl på plats efter en vanligtvis lång bilresa (inte ovanligt med 100-150 mil) samt 4-8 timmar (enkel resa) lång färjetur kan hård vind och höga vågor hindra dig från att åka ut till havs och fiska. Det finns de som varit på Röst och på sin höjd kunnat fiska en halvdag. Dock kan berättas att de dagar då man kommer ut på Rösthavet kan finfiske förväntas. Och det är just dessa högtidsstunder då allt stämmer som man som havsfiskare drömmer om att få uppleva. Tung-gung i spöt orsakad av en sanslöst stark storsej alternativt bamsetorsk sätter sina spår i fiskarsjälen, var så säkra.
JIGGFISKE ÄR BÄST!
Vanligaste fiskesättet att narra storsej i Rösthavet är att när betet, som brukar vara 20-30 cm långa jiggar trädda på 150-300 gram tunga blyskallar, dunkar i botten genast börja ”tokveva” snabbt upp mot vattenytan.
Under 2004 års guidade sommarveckor nyttjade jag personligen och så även mina gäster räkneverksrullar (fiskeguiderna brukar låna ut rullar och spön), av modellerna Shimano Tekota och Daiwa SG27 laddade med 0,28 mm Power Pro-lina. Finessen med räkneverksrullar är att man har koll på vilket djup fisken för tillfället hugger, vilket är speciellt viktigt att veta då det gäller storsej som är en typisk frivattenfisk. Spöna som bamsefirrarna betvingades med var potenta 20 lbs 6,5-7 fots Shimano och Daiwa-spön. Det fina med att fiska i Rösthavet är att det inte handlar om något utpräglat djupfiske. Mesta fisket sker över bottendjup från 20 till 60 meter. Det är över bergsgrynnor (på norska kallade för skallar) som det mesta jiggandet sker. När man tar del av fiskerapporterna med avsändare Röst kan man få uppfattningen att det räcker med att bara släppa ned sitt bete i havet och vips kommer hugget från stor fisk. Nej, så är det inte alls. Som vanligt gäller det att var väl förberedd innan själva hivandet kan ta vid. Det mäktiga Rösthavet är jämt och ständigt utsatt av vind, vågor och hårda strömmar. Även om så havet ligger blankt som en spegel kan hårda tidvattenströmmar lägga sorti på vettigt fiske. I sådana lägen gäller det att känna till var någonstans strömmarna är som svagast. Det kan i vissa fall innebära att man måste göra en lång förflyttning från norr till söder för att över huvud taget kunna bedriva något som liknar ett vettigt fiske. Det går inte att nog understryka vikten av att ha en pålitlig båt och dessutom hantera den med ett mycket gott sjömannaskap. De mest rutinerade röstfiskarna fiskar helst i lag, alltså från flera båtar inom synhåll av varandra. Vid längre förflyttningar meddelar man detta via vhf-radion. När sedan någon i kompisgänget hittar bitvillig fisk, detta gäller främst storsej, så meddelar man detta med det snaraste till sina fiskevänner. Att fiska i klunga håller kvar sejen inom området. För att understryka sanningshalten i detta påstående kan nämnas att under en solvarm augustikväll 2004 drogs vid Sejskallen, söder om Röst upp 138 storsejar med sammanlagd vikt 1,6 ton från halvdussinet båtar.
Att åka till Röst och ha med sig egen trailerburen båt bakom bilen är inte gratis. Exempelvis ligger färjekostnaden bil och båt Bodö/Röst t/r år 2004 på styva 3000 norska kronor. Väl på plats tillkommer kostnad för boende, mat och båtbränsle. Visserligen kan man ta med sig en hel del matvaror hemifrån, vilket kapar matkostnaderna något, färskvaror måste dock införskaffas på plats. Dessutom får man räkna med att ”bränna” en hel del båtbränsle. Snittförbrukningen brukar ligga runt 50 liter bensin/dag. Väl på plats efter en vanligtvis lång bilresa (inte ovanligt med 100-150 mil) samt 4-8 timmar (enkel resa) lång färjetur kan hård vind och höga vågor hindra dig från att åka ut till havs och fiska. Det finns de som varit på Röst och på sin höjd kunnat fiska en halvdag. Dock kan berättas att de dagar då man kommer ut på Rösthavet kan finfiske förväntas. Och det är just dessa högtidsstunder då allt stämmer som man som havsfiskare drömmer om att få uppleva. Tung-gung i spöt orsakad av en sanslöst stark storsej alternativt bamsetorsk sätter sina spår i fiskarsjälen, var så säkra.
JIGGFISKE ÄR BÄST!
Vanligaste fiskesättet att narra storsej i Rösthavet är att när betet, som brukar vara 20-30 cm långa jiggar trädda på 150-300 gram tunga blyskallar, dunkar i botten genast börja ”tokveva” snabbt upp mot vattenytan.
Under 2004 års guidade sommarveckor nyttjade jag personligen och så även mina gäster räkneverksrullar (fiskeguiderna brukar låna ut rullar och spön), av modellerna Shimano Tekota och Daiwa SG27 laddade med 0,28 mm Power Pro-lina. Finessen med räkneverksrullar är att man har koll på vilket djup fisken för tillfället hugger, vilket är speciellt viktigt att veta då det gäller storsej som är en typisk frivattenfisk. Spöna som bamsefirrarna betvingades med var potenta 20 lbs 6,5-7 fots Shimano och Daiwa-spön. Det fina med att fiska i Rösthavet är att det inte handlar om något utpräglat djupfiske. Mesta fisket sker över bottendjup från 20 till 60 meter. Det är över bergsgrynnor (på norska kallade för skallar) som det mesta jiggandet sker. När man tar del av fiskerapporterna med avsändare Röst kan man få uppfattningen att det räcker med att bara släppa ned sitt bete i havet och vips kommer hugget från stor fisk. Nej, så är det inte alls. Som vanligt gäller det att var väl förberedd innan själva hivandet kan ta vid. Det mäktiga Rösthavet är jämt och ständigt utsatt av vind, vågor och hårda strömmar. Även om så havet ligger blankt som en spegel kan hårda tidvattenströmmar lägga sorti på vettigt fiske. I sådana lägen gäller det att känna till var någonstans strömmarna är som svagast. Det kan i vissa fall innebära att man måste göra en lång förflyttning från norr till söder för att över huvud taget kunna bedriva något som liknar ett vettigt fiske. Det går inte att nog understryka vikten av att ha en pålitlig båt och dessutom hantera den med ett mycket gott sjömannaskap. De mest rutinerade röstfiskarna fiskar helst i lag, alltså från flera båtar inom synhåll av varandra. Vid längre förflyttningar meddelar man detta via vhf-radion. När sedan någon i kompisgänget hittar bitvillig fisk, detta gäller främst storsej, så meddelar man detta med det snaraste till sina fiskevänner. Att fiska i klunga håller kvar sejen inom området. För att understryka sanningshalten i detta påstående kan nämnas att under en solvarm augustikväll 2004 drogs vid Sejskallen, söder om Röst upp 138 storsejar med sammanlagd vikt 1,6 ton från halvdussinet båtar.
För muspekaren över bilden!