Sida 5 (5)

Klicka här för att lyssna på ett inslag, gjort på plats av Björn Blomqvist, på plats i skogen vid en "Regnbågsbäck". (Till detta behöver du Real audio)

Copyright text, bild & ljud: Björn Blomqvist

Snustorra sommardagar har bevattningspumpar länsat bäcken på sitt mesta vatten. Vid något enstaka tillfälle har det hänt att en närbelägen bondgårds urinbrunn svämmat över och urin runnit ner i dammen. Under en period för några år sedan klampade kor omkring i bäcken, precis där regnbågarna hade grävt ner sin rom. Själva leksträckan där regnbågarna leker och för arten vidare är inte längre än cirka 100 meter. En synnerligen kort och sårbar sträcka. Kvarndammen, där yngel och vuxna regnbågar ska samsas om utrymmet är ungefär 25 meter gånger 50 meter och har ett maximalt djup på halvannan meter. Litet vatten är lika med liten fisk. De vilda regnbågarna blir därför inte tyngre än cirka 500 gram. Trots sin ringa vikt och storlek kan de ändå föra arten vidare. Ett småvuxet bestånd som för en tynande tillvaro. Närmast kan de små regnbågarna jämföras med vår inhemska bäcköring. I månadsskiftet mars/april vid en vattentemperatur runt 4-8 grader lämnar de könsmogna regnbågarna kvarndammen och simmar upp i bäcken för lek. Dess lekvanor överensstämmer med öringens, men med den uppenbara skillnaden att regnbågen leker om våren i stället. I grunt och kraftigt strömmande vatten och över en botten täckt av grus sker själva leken. Hanen upprättar ett litet revir. Honan simmar fram intill hanfisken och gräver lekgropar i gruset genom kraftiga fenrörelser. Honfisken lägger rommen i gropen och hanfisken befruktar den med sin mjölke. Därefter täcker honan över den befruktade rommen med grus. Proceduren upprepas vid flera tillfällen, gång efter annan. När leken är avklarad lämnar de utlekta fiskarna bäcken och simmar tillbaka ut i dammen igen. En vårdag för några år sedan samlades det för första gången in lite "vild" regnbågsrom/mjölke. Ett halvdussin fiskar kramades på plats alldeles invid vattnet. Den befruktade rommen fördes därefter till odlingarna Baltak och Källefall. Det råder importrestriktioner i vårt land för införandet av levande fisk, och därmed även rom, från regnbågens hemtrakter i nordamerika. Därför kan det detta med att odla fram några "vilda" bågar vara av ett visst intresse. Här kan man på laglig väg utan att stöta på något större byråkratiskt krångel kanske, notera kanske, sprida denna lokala vilda stam av regnbåge till andra passande vattendrag. Vattendrag som uppfyller regnbågens krav för tillväxt, där de kan bli större och starkare. Oavsett hur det blir med den saken är jag mycket glad över att min ungdomsdröm om att finna vilda regnbågar i Sverige gick i uppfyllelse. Hoppas att de har en framtid också.

1 | 2 | 3 | 4 | 5