© Jan Olsson

Mitten av detta sekel såg två läckerheter födas, båda med initialerna MM. Den ena - Marilyn Monroe - skapade sug hos miljontals av världens manfolk, inte minst dem iförda fiskeväst. Den andra - Muddler Minnow - hetsade färgsköna öringar till våldsamma närkamper med fiskevästfolket njutandes på första parkett. Båda kom att bli Min Melodi.

Den första MM-febern upplevde jag som intensivast i USA under tidigt 50-tal, den andra MM-febern slog till under sent 50-tal. För Marilyns sexiga utstrålning var inkubationstiden noll, för Muddlerns hårdressade fysionomi avsevärt längre. Min första Muddler damp ned i brevlådan för snart 40 år sedan. Den var gråbrun, lite tilltufsad och klämd. På några dagar hade den färdats den långa vägen från Klippiga bergen i USA till mitt hem bland klipphällarna på svenska västkusten. Flugan kom från USA:s främste Muddlerskapare, från Dan Bailey:s Fly Shop i Livingstone, Montana. I ett bifogat brev berättade Dan Bailey att han och Ted Trueblood just haft ett förnämligt höstöringsfiske i Yellowstone River tack vare Muddlern. Han nämnde även att Muddlern klivit upp på USA:s 10-i-topp lista över populära flugor och att Muddler-efterfrågan i hans butik var enormt stor. Alltfler av 4 lbs-fiskarna på shopens ”Wall of fame” var tagna på Muddler.

ALLA TIDERS FLUGA
Nu - snart 50 år efter det att den skapades av kanadensaren Don Gapen - är den av många rankad som ”alla tiders fluga”. Don Gapen designade den dock inte som någon insektsavbild utan som fiskimitation med tanke på att attrahera Nipigo Rivers stora bäckrödingar. Ryktet om Muddlerns förförelsekonst bland fisk och fiskare i alla miljöer spred sig snabbt i USA under 50-talet. Förutom Dan Bailey hade Orvis samt William Mills & Son den snabbt i sina kataloger. Man kunde även köpa fiskimitationen på postorder direkt av Don Gapen. Som fiskavbild tycks dock Muddlervarianter genom åren ha gjort större succe i saltvatten än i sött dito, där den mestadels fått agera som flygfäkopia. Kort sagt, Muddlern är enormt mångsidig. Den kan fiskas som torr- eller våtfluga eller ryckvis tas hem som en streamer.

Muddler Minnow är en bucktailfluga. Ursprungsversionen knöts av varghår, kalkonfjäder och guldtinsel på streamerkrok. Fortfarande är detta ingredienserna hos många bindare. Hos åtskilliga har dock varghåret ersatts med renhår. En bland fisk och fiskare - särskilt i större vatten - populär version är Marabou Muddler. Dess huvud består precis som hos sin namne Muddler Minnow av nedklippt djurhår. Kalkonfjädern har ersatts med maraboufjädrar och det flesta guldtinslet av silvertinsel, modell julglitter.

SALT FÖRFÖRARE
Genom åren har Muddlern åtskilliga gånger berikat mitt fiskareliv. Den har med flugspöets hjälp fört till strand eller båtreling de flesta av våra traditionella flugfiskar men även gädda, makrill, torsk och näbbgädda. Djupaste spår i minnesbalken har dock några bleka- och öringfisken ristat. Min första Muddlerfisk var en gädda. Den högg när jag stod och lattjade med flugspöet på en kås i Blekinge. Jag hade just lagt flugan vid sidan av en sten när det virvlade till i ytan. Linan stramades upp och rullhandtaget vägrade att följa mina fingrars väg. Motståndet varade inte många minuter. Snart hade jag fisken vid mina fötter. En gädda strax under kilot och med Muddlerhuvudet utstickandes i mungipan.

Samma sommar knäppte Muddlern sin första torsk. Det skedde nedanför den just nybyggda andra Tjörnbron i Bohuslän. Egentligen var jag på havsöringsfiske. Muddlerns närvaro i det strömsatta vattnet hetsade dock omgående upp en tvåkilos torsk. Snabbt attackerade den och lika snabbt stack den huvudet i tångskogen. Det var som om den skämdes över misstaget. I det klara vattnet kunde jag lätt följa vad den företog sig. Efter några minuters tjurighet längs botten kunde jag lätt dra upp den på berghällen.

Av saltvattensäventyren med Muddlern minns jag främst Olof Johanssons och mina flugfiskeäventyr runt ytterskäret Dynan i Paternosterskärgården. Där eggade vi med hjälp av isbjörnshårdressade Muddlers skärets blekabestånd till oförglömlig vattenakrobatik. Vi drog våra Muddlers med fotslånga ryck i ytan. Vi njöt när breda blekaryggar fick vattenytan att bölja i sprintersimningen att hinna först till flugan. Och vi såg dem både lyckosamt och förgäves försöka skaka av sig Muddlern i luftsprång. Inte minst jublade vi när de med expressfart störtdök mot botten. Då tickade det på härligt i våra Medalistrullar. Få rulltoner har varit ljuvligare och få saltvattensflugfisken har generellt genom åren varit mer stimulerande än dem Muddlern åstadkom bland Dynans vackert mässingsdressade blekafamilj.

MARILYN I ÖRINGSKEPNAD
Outplånliga är tillika Muddlerminnena från småländska höglandet. Där, i en av Emåns källflöden har jag haft mina finaste öringfisken. Ån är smal och djup. I branta krökar där den bara är två meter bred är djupet nästan det dubbla. I dessa djuphålor trycker öringarna under dagen. Mot kvällen smyger de upp mot grundare och öppnare vattenstryk. Och det är då jag har serverat dem Muddlern. Prickkastat mot strandöverhäng och låtit flugan dra in nära strandbrinken. Oftast har hugget kommit hårt och tveklöst. Det har känts som en smärre explosion i handtaget på mitt lätta 8 fots spö. Det har varit svårdrillade fiskar som när spänningen släppt, fått mig att jubla i nattmörkret. Fiskar som i nattens sken fått vågmarkeringen att närma sig ”Wall of fame-vikten”. År 1965 pensionerade jag min första Muddler. Den hade då fyra kvällar i följd givit mig skönfläckiga rock and roll-öringar på över kilot. Den sista och största, en läcker brud på nästan 2 kg. Kort sagt, en öringvärldens Marilyn Monroe i praktskepnad, som tveklöst skulle gjort sig på Dan Bailey:s ”Wall of fame”. MM har av förklarliga skäl blivit Min Melodi både i brudarnas och flugornas värld!

© Spinnerfall AB - Webproduktion J.Lechte