© Jan Olsson

tt ha en sportfiskande far har sina sidor. Likaså att vara en sportfiskande far. Häromåret blev detta mer påtagligt än vanligt och jag sattes på ett alldeles särskilt prov. Det började egentligen redan på vintern när min dotter Helene kom hem med sin Roger och berättade att de tänkte gifta sig på sensommaren. Det där var helt igenom positiva nyheter.

Det var önskemål numro två i samband med bröllopet som gjorde mig betänksam. Helene undrade nämligen om jag kunde fånga en lax som skulle räcka till ca 30 bröllopsgäster.

- Du vet pappa, en sån som du fick i Vättern och som var så vacker och god, sa hon.

Okay, det ordnar sig, sa jag och konstaterade med eftertanke samma kväll att de laxar över 10 kg som jag fått i svenska vatten uppgick totalt till en styck. I samma andetag försvarade jag mig med att den obligatoriska vårveckan i Blekinge nog skulle kunna ge laxen, så mycket lax som det numera finns i Östersjön. Gardering i andra hand fick bli de tre inbokade laxfiskedygnen i norska Surnaälven i juli.

Redan i april hade jag bröllopslaxen i tankarna när jag gjorde resultatlösa raider i Vänern och Vättern. Det blev maj, med bokskogsgrönska, gökhoande och näktergalssång i Blekinge. Även laxen fanns på plats enligt täta rapporter från kompisarna därnere. Allt verkade förspänt.

Det var bara det att jag glömt att det finns något som heter vårvindar friska. De rumsterade runt Hanö och Tärnö på bästa humör under våra blekingedagar.

BRUDPARSFISKE
Nu var goda råd dyra. Kompisen Christer Mattsson nere i Karlshamn hade skaffat sig en större båt och funderade på att börja köra charterbåtsfiske.

Hur skulle det vara Christer om du satsade på brudpar och erbjöd dem att fiska upp sin egen bröllopslax hos dig, sa jag till Christer. Bra och annorlunda marknadsföringsdrag tyckte Christer och inviterade Helene och Roger att som första gäster förverkliga bröllopsmålet.

De nappade. Pukaviksbukten låg som en spegel när vi drog ut en ljuvlig försommarmorgon. Aktuella rapporter berättade dessutom om spöfångade jättelaxar i regionen dagarna innan.

Det här ska nog lösa sig, sa optimisten inom mig. Det blev också en toppendag, förutom det där med lax. Vad om hamnade på durken var en vacker silverblank havsöring. - Rogers första, men inte den som man bespisar 30 personer med. Två kilo var nämligen allt den skrämde vågpilen till. Välsmakande var den i alla fall, det eskedet fick jag någon vecka senare.

Det blev juli och värmebölja. Informationen från de norska älvarna berättade om ett bra premiärfiske i början av juni, men med juli, värmen och lite vatten i älvarna så var det dålig fart på laxarna.

Jag var mer eller mindre inställd på att bröllopslaxen nog skulle få köpas såvida inte brudparet kunde tänka sig några mindre. I Vänern, sa nämligen ryktet, var det trots sommarvärmen gott om ytjagande och huggvilliga trekiloslaxar. Nåväl, det fick bli ett augustiproblem. Först skulle det handla om Norge.

ÅSKKNALLAR VÄLKOMNADE
När Bo Douglasson och jag kom till Surna och mötte Jan Johansson, Gert Kall och Christer Mattsson dallrade värmen mellan bergväggarna i älvdalen. Termometern hade hetsats till närmare 30 grader. - Jo, lax finns det i älven, men den är mycket trögbedd blev svaret när läget kollades på Säters camping.

På vägen till Surna hade Bo och jag kört genom ett hejdundrande åskväder och var förvånade över att det inte nått Surna. Svaret, lät inte vänta på sig. Det kom samma kväll och höll himmelens portar öppna i närmare 12 timmar.

Den vackra sherryfärgade Surnaälven mörknade och steg snabbt nästan en meter. Laxens ståndplatser från den ena dagen till den andra ändrades radikalt. Men genom att vi hade tillgång till två ekor var vi inte helt strandsatta.

Vi började fiska i duggregn och halvmörker vid midnatt. Christer rodde och jag passade våra två spön. Efter en kvart small den första på. En kort snabb rusning följdes av några höga hopp, vilka berättade om att fisken hörde hemma i trekilosklassen. Det där var en flygande start, med hål på vattnet direkt. Vi höll på till kl. 04.00, men fler hål blev det inte. Janne J. och Gert lurade dock ett par vackra havsöringar.

RÄTT FLUGA
Morgonen därpå försov jag mig. När jag kom till älven vid niotiden hade gänget redan gjort sitt första pass. I gröngräset låg tre vackra laxar. Den största vägde 6,7 kg. Christer hade lurat den med hjälp av Janne vid årorna.

Kom igen, sa Christer till mig. Vi gör en raid direkt. De är på hugget. - Pröva en Garry-fluga, sa Janne. Det är himmelsljus och vattenfärg för den nu.

Sagt och gjort. Christer rodde. Jag höll flugspöet med Garry-flugan som släpade 10-12 m akter om båten, när hugget kom. Och det sög till ordentligt i 16-fotaren när laxen märkte att den blivit bedragen, vände och drog iväg. Det var ingen lång, snabb rusning. Bara ca 20 m. Men den var tung och bestämd.

Fisken ställde sig mitt i älven. Dess tunga knyckningar kändes långt ned i spöhandtaget. De förmedlade styrka och att laxen intensivt försökte göra sig kvitt den stingsliga flugan i käften.

Plötsligt bytte den taktik. Stack snabbt rakt mot oss. Jag vevade som besatt för att hålla kontakt. För någon sekund, när spöet pekade rakt upp, trodde vi att den gått förlorad. Men icke, sa Nicke. Den fanns kvar. Dock ville den inte visa sig. Allt den bjöd på var en magnifik virvel i ytan.

SLUTET GOTT!
Det var först när Christer rott i land och jag armade laxen från strandbrinken som vi första gången såg den. I en snabbsväng över det grunda vattnet mot den ljusa botten tecknade den sig.

Grann fisk, sa Christer som stod beredd med laxhåven i knädjupt vatten. Passa laxen och linan för de fula stenarna där, var hans andra korta kommentar, minns jag.

Givetvis drog laxen i nästa vända förbi stenarna. Men det gick vägen. I samma ögonblick slog tanken ned som en blixt i huvudet. - Herregud, det är ju bröllopslaxen som jag står här och relativt lugnt fightar. Vikten hade jag då hunnit uppskatta till ca 8 kg.

Laxen hann med ytterligare en rusning och en ny vända över det grunda, innan den körde huvudet rakt in i Christers försåtligt utsträckta håv. Och det var då, när vi såg dess breda rygg och imponerande omfång som vi insåg att vi grovt underskattat dess vikt. Den registrerades en stund senare till 13,65 kg.

- ALLTING GOTT!
För mig är bröllopslaxfisket den skönaste av alla Norgehistorier. Laxen räckte, var dessutom mycket välsmakande och Surna kom på allas läppar den lika oförglömliga bröllopsfesten.

Jag kan nu i lugn och ro få fortsätta att vara en sportfiskande far - tills kanske en vacker dag barnbarnen Hanna och Linn kommer och undrar:

Morfar kan du............................

 

Webdesign: Spinnerfall AB