Tyckte inte om vad jag såg. Detta var helt enkelt inte en fångstmetod som tilltalade mig. Beskrivna fångstmetod kallas för att lägga ut "strandlöpare" och är en ytterst effektiv öringfångarmetod. Oavsett om metoden var fångstsäker eller inte så retade jag mig rätt ordentligt på dessa "strandlöpare" som dödade öring helt urskillningslöst och detta till ingen nytta alls. För vem vill gå och plocka upp död fisk för att ta med hem till matbordet, inte jag i alla fall. Redan då insåg jag att man måste vara selektiv i sitt fiske för att om möjligt även i framtiden ha kvar ett varierat fiskbestånd att fiska på.

Jag fiskade många gånger i bäcken den sommaren, men med den skillnaden att jag bytte ut maskspöt mot ett kort spinnspö i stället. Det gick alldeles utmärkt att kasta prick med en liten spinnare in under överhängande grenar. Massor av öringar nöp spinnaren och gav mig många oförglömliga kampfyllda minnen. Utan att ha den minsta aning om begreppet catch & release så började jag släppa flertalet av öringarna levande åter. Kom snabbt underfund med att om man höll fast fisken i underkäken under tiden som betet plockades loss så gick det hela lätt som en plätt. Att de små bäcköringarna överlevde min hantering visade sig genom att de nappade på nytt vid senare tillfällen. Fiskade faktiskt så pass ofta att jag till och med lärde känna igen några av de största exemplaren. Min barndoms öringbäck är så här i början av 2000-talet nästan helt förstörd av utdikningar och dagvattensflöden från ett närbeläget villaområde.

Äkta flugfiskare blev jag den 26 april år 1967. Just den dagen slök en 38 centimeter och 650 gram tung öring min blue dun våtfluga. Från den stunden har ån Tidans vattensystem varit mitt hemmavatten. Mängden öringar som sedan år 1967 krökt mitt flugspö kan räknas i tusental. Under alla dessa fiskeår har jag i huvudsak idkat catch & release. Och kan numera påstå att jag lärt mig en hel del under årens lopp om hur en öring ska släppas åter för att leva vidare. Men för att inga missförstånd ska uppstå i mitt fortsatta catch & release snack så ska villigt erkännas att visst händer det att en och annan öring hamnar på middagsbordet. Betänk att det är tusentals med öringar som krökt mitt spö under årens lopp och det skulle väl närmast verka dumt om inte en enda av alla dessa Salmo trutta fått smaka döden. Antingen har detta skett med berått mod eller via misstag med release-handgreppen. Däremot så har jag alltid försökt grunda mitt fiske på vad ett vatten tål av fiskuttag.