Det var dags att försöka förverkliga min öringfångardröm. Frågade några äldre kamrater i sportfiskeklubben om de möjligtvis kände till något öringvatten i Skaraborg. En av grabbarna berättade att det fanns en bra öringbäck cirka en mil norr om Skövde som på den tiden var min hemstad. Det var med stor spänning som jag några dagar senare trampade iväg mot den porlande bäcken. Metspöt var väl fastsurrat på cykelns pakethållare och i jackfickan låg en burk med spralliga lövmaskar. Sista biten till bäcken var jag tvungen att tungt trampa fram på en liten grusväg. Bäcken rann under vägen via en vägtrumma.
Riggade metspöt och agnade kroken med en mask. Lät masken ta vatten alldeles uppströms vägtrumman. Den "krokade" masken försvann in i den mörka trumman. Ett häftigt ryck i spöt signalerade att en fisk slukat betet. Med en svepande rörelse landade jag mitt livs första öring. Fisken låg och sprattlade på strandbrinken. Det dropppade blod från öringens gälar. Fisken var djupt krokad. Den prickiga fiskens liv ändades. När väl det var gjort gick jag vidare nedströms bäcken på jakt efter ännu en öring. Döm om min förvåning då jag nästan omedelbart fick syn på inte bara en, utan flera nylonrevar som var fastbundna i trädgrenarna utmed strandkanten. Revar som hotfullt försvann ned i det mörka vattnet. Jag drog upp en av revarna. I linändan satt en totalt stendöd öring fast. Den vackra fisken hade svalt både mask och krok och sedan gått en kvalfull död till mötes.
