ATT
FÅNGA ASP PÅ
FLUGA ÄR SPÄNNANDE
FLUGA ÄR SPÄNNANDE
Plötsligt, mitt ute i strömmen, spratt det till bland ett stim skrämda småfiskar. Kvickt ut med flugan. Mr Magoo-flugan tog vatten några meter uppströms platsen där småfisken nyss plaskat. Just precis då flugan vände ute i strömmen kom hugget. Ett tungt hugg som genast åt-följdes av en ilsken rusning från snabbt simmande fisk. Nu gällde det att inte mista den ystra fisken. Fajten böljade fram och åter. Det var ett givande och ett tagande. En stund senare kunde jag för första gången i mitt liv landa en blank asp som inte var en sk lekfisk.
I slutet av sjuttiotalet kom jag för första gången i kontakt med fiskarten asp. Det var i ån Tidans mynning just där ån forsar ut i sjön Vänern vid Mariestad. Om våren lämnar stora och lekmogna aspar Vänern för att simma upp i ån och leka. Aspleken pågår endast under några få dygn. Så fort lekbestyren är över simmar de åter ut och försvinner i Vänerns mörka djup. Det var just i samband med aspleken som jag för första gången prövade på aspfiske. På den tiden var det inte tal om att fånga asp med fluga. Nej, i min hand hade jag ett spinnspö och som bete använde jag en hemmatillverkad hårjigg. I det turbulenta vårflodssmutsiga vattnet slängde och dängde jag med den fluffiga hårjiggen. Fiskelyckan var god. Ett helt gäng med grova aspar mellan 4 och 6 kilo slök jiggen. Dock kan tilläggas att numera är det vanligt förekommande att aspfiske bedrivs via flugspö i åns mynning.
Dagboksanteckningar från juni månad 1992. Jag hade semester och ägnade mig på heltid åt öringfiske i de skaraborgska åarna. Mayflyfisket var på topp och öringen vakade för fullt. Mitt korta cane-spö stod dagligen böjt som en sprättbåge från tyngden av grov öring. Vak, dit med torrflugan, mothugg och skrikande flugrulle. Vad mera kunde jag begära? Nåväl, jag nödgades trots allt göra ett avbrott i flugspösvingandet för att åka hem och arbeta en dag. Det förhåller sig nämligen som så att jag sedan mitten av 80-talet sommartid varje vecka sammanställer en så kallad storfiskeliga åt dagstidningen Skaraborgs Läns Allehanda. Varje lördag under perioden publiceras i SLA:tidningen rapporter och aktuell ligaställning för att spegla sportfiskeläget i Skaraborgs regionen.
Jag satt således mitt uppe i skriverierna då telefonen på mitt skrivbord ringde. I luren hördes en mansröst. "- Hej, jag önskar telefonledes få anmäla två spinnspöfångade aspar till SLA:s fiskeliga. De är fångade i ån Tidan några kilometer nedströms den riksbekanta fågelsjön Östen. Sjön Östen har ett fast aspbestånd inom sina domäner. Aspen ger sig ibland ut på utflykter ur sjön på födosök. Det formligen kokar av små bytesfiskar och jagande aspar i ån varje kväll. Onekligen lät denna story mycket spännande. Kanske kunde detta vara min chans att prova på flugfisket efter asp som inte var i lektagen. Redan samma kväll styrde jag därför färden mot ån Tidan. Jag ställde således öringfisket åt sidan, vilket inte var lätt att göra när storöringen var på hugget.
STREAMERFLUGA - MR MAGOO
En
stund senare stod jag redo invid ån med flugspöt i hand och tittade ut över
vattnet. Ån är här stor och bred med en tung och jämn ström som endast lite
här och där bromsas upp av storstenar. Här finns även en och annan stenrevel
på sträckan och just kring en sådan bryts blankt vatten i vågor och svaga
vattenvirvlar. Oj, vad här var vackert. Utrustningen som jag höll i min
hand bestod av fyrdelat 9,6 fots flugspö i linklass sju. Flugrullen var
laddad med en WF 8 flytlina. En flätad sjunktafs med en 0,25 mm nylonspets
var föreningsbandet ut till streamerflugan, Mr Magoo som satt fastknuten
i tafsspetsen. Det var för årstiden mycket varmt. Även vattnet var osedvanligt
varmt. Vattentemperaturen löd på hela 21,3°C. Började fisket invid en markerad
strömkant, lade kasten snett nedströms. Sedan kompletterade jag kastet med en uppströmsmendning av flytlinan. Därefter fick strömmen göra jobbet med att fiska ut kastet helt och fullt. Nytt kast, och så vidare.
Plötsligt, mitt ute i strömmen, spratt det till bland ett stim skrämda småfiskar. Kvickt ut med flugan. Mr Magoo tog vatten några meter uppströms platsen där småfisken nyss plaskat. Just precis då flugan vände ute i strömmen kom hugget. Ett tungt hugg som genast åtföljdes av en ilsken rusning från snabbt simmande fisk. Nu gällde det att inte mista den ystra fisken. Fajten böljade fram och åter. Det var ett givande och ett tagande. En stund senare kunde jag för första gången i mitt liv landa en blank asp som inte var en sk lekfisk. Magoo-flugan satt säkert förankrad i aspfiskens stora mun. Fisken hade bjudit på en svettig kamp som inte stod öring efter. Visserligen hade fisken inte gjort några luftsprång i kampen om att komma loss, men aspen hade bjudit på både råstyrka och en osedvanlig snabbhet. Den blanka fisken fotograferades noggrant innan den levande släpptes åter till ån.
