Fluglinan viner genom luften, det är vindstilla och lättkastat. Dagens tredje kast görs med stora förhoppningar. Jag vet att det finns abborre, stor abborre, där jag fiskar. Men jag vet också att den ibland kan vara ganska svårflirtad.
Flugan landar mjukt på vattnet. Jag ser den som en vit prick cirka 20 meter framför mig. Försiktigt tar jag hem lite lina. Ett kort tag bara. Popperflugan dyker, men flyter strax upp igen. Jag upprepar proceduren. Och just då flugan når vattenytan händer det där jag väntat på. Det plaskar till i vattnet. Jag lyfter flugspöet och känner att jag har fast fisk. Det rister så där underbart i korkhandtaget. Abborren kämpar för att komma loss. Den är stark, ja nästan
explosiv. Jag håller emot så mycket
jag vågar. Och min press ger önskat resultat. Att kämpa mot ett modernt flugspö tar på krafterna. Motståndet blir svagare och efter några minuter är kampen över. Trött och uppgiven låter sig abborren håvas. Försiktigt tar jag loss flugan. Det är en vacker fisk jag håller i min hand. Grön, svart, vit, röd. Färgteckningen är en fröjd för ögat. Och när jag avlivar abborren känns det nästan som att vandalisera ett konst-verk.
När fisken är bärgad och lagd i fiskekorgen, sätter jag mig på berghällen och fyller min kåsa med svart kaffe. Länge blir jag sittande, för när man fiskar ska man inte jäkta. Det finns ju så mycket mer att uppleva en vacker sommardag. Själva fisket är bara en liten del av hela naturupplevelsen.

ABBORREN - EN VÄRDIG FLUGFISK
"Många sportfiskare talar ganska ringaktande om abborren. Men de, som så gör, har aldrig kommit denna trevliga fisk riktigt in på livet. De har inte upptäckt, vari sporten och spänningen ligger. Det kan väl vara sant, att själva intagningen av en pimpelabborre inte bjuder på samma estetiska och spännande moment som intagningen av en öring på flugspöet…"

Curt Lindhè
Abborren Hugger, Folkets I Bilds Förlag 1961

Ovanstående rader är skrivna år 1961. Då, på den tiden, kunde ingen, inte ens stor-fiskaren Curt Lindhè, tänka sig att greppa flugspöet när han fiskade abborre. Nej, flugspöet skulle enbart användas till att fånga det som så felaktigt kallas "ädelfisk". Finns det något fulare ord i vårt svenska språk? Överför det språkbruket till vardagligt tal, om till exempel människor. "Ädelsvenskar"…"ädeltyskar"…"ädelfransmän". Vad ska vi då kalla den svensk, tysk eller fransman som inte är "ädel"? Och om vi använder detta språkbruk…vart leder det!?
Nej, glöm ordet "ädelfisk" och säg eller skriv SPORTFISK istället. Då känns det genast bättre. Och abborren är en underbar sportfisk. Den går att fånga på spinnspö, pimpelspö, metspö och sist men inte minst…FLUGSPÖ!
Själv är jag en inbiten flugfiskare som har
gjort abborren till min favoritfisk. Under
många år har jag utvecklat ett fiske speciellt för denna art. Varför började jag då fiska abborre med fluga, frågar vän av ordning? Och svaret är mycket enkelt. I min närmiljö finns många sjöar som innehåller fiskar som vanligtvis inte fiskas med fluga. Men jag ville
ändå fiska med fluga. Så, valet var lätt.

UTRUSTNING
Att flugfiska abborre behöver inte vara särskilt komplicerat. Min utrustning är mycket enkel. Det spö jag använder är i klass 5-6. Jag är väl medveten om, att detta kan verka lite väl kraftigt, men när det gäller val av spö har jag gjort en liten kompromiss. För att klara av blåst och andra naturhinder har jag gått upp ett par klasser.
Min rulle är ganska liten. Den rymmer fluglinan plus 50 meter backing. Backingen kan vara bra att ha om någon gädda behagar hugga, vilket händer då och då. Rullens broms behöver inte vara särskilt avancerad. Oftast går det bra att bromsa med handflatan.
Min fluglina är en WF-lina. Med denna kastar jag lite längre än med den traditionella DT-linan. En flytande och en sjunkande lina är bra att ha.
Tafsen är en viktig del av utrustningen. Jag använder dels en sjunkande modell och dels en vanlig nylontafs. Spetsens grovlek varierar mellan 0.15 mm - 0.20 mm.
Min övriga utrustning är: En fiskeväst, en flytande trähåv, en peang. Och glöm för all del inte kniven, den är oumbärlig vid allt fiske.

TVÅ EFFEKTIVA ABBORRFLUGOR
Mina flugor binder jag själv. Det är ju en viss känsla i att fånga fisk på egna kreationer. Och abborrflugor behöver inte vara svåra att binda. Jag är nämligen av den uppfattningen, att flugor ska bindas för fisken och inte för fiskarens ögon. Dock har jag några krav när det gäller mina flugor. De ska vara hållbara och de ska gärna bindas av lite udda material.
Den första flugan jag ska presentera är en Dog Nobbler. Den har visat sig mycket effektiv och kan användas hela abborrsäsongen. Från ytligt sommarfiske till djupare vår- och höstfiske. Dog Nobblerflugan bör också fiskas i olika hastigheter. Från riktigt långsamt till ren "racerfart". Många gånger har en snabbt hemfiskad Dog Nobbler lockat trög höstabborre till hugg.

DOG NOBBLER
Krok: Streamerkrok 8-12
Tråd: Vit
Stjärt: Vit marobou
Kropp: Vit chenille
Huvud: Guldkula eller kullänk
(om man vill ha flugan
förtyngd)

Fluga nummer två är en popperfluga. Popperflugfiske efter abborre kan liknas vid "riktigt" torrflugefiske. Att se hur abborren angriper flugan är en underbar upplevelse. Popperflugan fiskas hem ryckvis med små pauser mellan varje "ryck". Flugan har dock sin begränsning. Endast då abborren jagar i ytan eller strax under är den gångbar.
Att tillverka en popperfluga är inte särskilt svårt. Själva svårigheten ligger i att finna en lämplig kork. Själv använder jag vanlig flaskkork. Först filar jag korken till önskad form och storlek. Sedan sågar jag, med ett bågfilsblad, ett längsgående spår under själva flugkroppen. I detta spår limmar jag fast kroken. Som avslutning målar eller lackar jag flugan. Ett par ögon fullbordar skapelsen. När detta är gjort är det dags för själva "flugbindningen". En bunt maraboufjädrar i valfri färg är allt som behövs. Oftast fiskar jag med vita popperflugor.

POPPERFLUGA
Krok: 4-8
Kropp: Vanlig flaskkork
Stjärt: Marabou

När kaffet är urdrucket och jag suttit tillräckligt länge där på berghällen, fattar jag åter flugspöet. Lugnt och metodiskt börjar jag kasta. Tänk vilken underbar känsla det är när man känner sig i total harmoni med spöet. Linan liksom glider genom luften. Det behövs inga som helst kroppskrafter för att få till ett perfekt flugkast.
Linan löper ut genom spöringarna. Jag väntar några sekunder innan jag börjar fiska hem kastet. Flugan dyker. Några sekunder senare är den åter uppe vid vattenytan. Under stor koncentration fiskar jag av hela kastet. Det efterlängtade hugget uteblir. Men jag misströstar inte, för jag vet att förr eller senare "smäller" det till igen. Och skulle så inte bli fallet, så är jag nöjd ändå. För alla år av fiske har fått mig att inse, att varje fångad fisk är en extra bonus till den totala naturupplevelsen.

Som avslutning på min artikel, vill jag
presentera ett recept som visar att abborren inte bara är en underbar sportfisk, utan också en kulinarisk njutning. För det är ju
trots allt så, att en lyckad fiskedag bör av-
slutas med att fångsten tillagas och äts i
glada fiskekamraters lag.

STUVAD ABBORRE
(4 personer)

8-10 abborrfiléer
i knippa hackad dill
1 knippa hackad persilja
2 msk mjöl
25 gram smör
salt

Smöra en kastrull i botten och lägg på ett lager abborrfiléer. Strö över rikligt med hackad dill och persilja. Salta och strö över vetemjöl. Klicka små smörklickar jämt över filéerna och lägg på ett nytt lager fiskfilé. Upprepa tills alla filéerna är nedlagda. Häll sedan på så mycket vatten att fisken täcks. Låt sjuda upp och skaka hela tiden på pannan så att vattnet blandas med mjölet, smöret, kryddorna och låt det hela puttra 7-8 minuter. Då behåller filéerna sin spänst och man har fått en härlig sås.
Servera rätten med kokt potatis. SMAKLIG MÅLTID!!!