NZ-sydon, Nyar och SOL!

Datum: 2001-01-08

En bussresa soder om Queenstown lag var nasta destination, Te Anau. Var forsta besvikelse over det fullbokade nyarsboendet i QT byttes till en suck av lattnad efter att ha sett&hort vara grannar bade sla sig sjalva och glasrutor i kras. Det borjade likna en svensk midsommarafton i Smogen el.dyl, och da var det anda bara dagen innan nyarsafton. Vi akte istallet till Te Anau, som ar mycket mindre an QT och var blivande utgangspunkt for en 4-dagars vandring. Boendet vi lyckades pricka in dar var avsevart battre an det i QT. Ett fristaende litet hus, med fa rum som delade ett stort kok med matsal, dar vi i lugn och ro kunde forbereda var nyarssupe. Var 3-ratters blev over forvbantan och till desserten anslot aven ett amerikanskt och ett japanskt par. Traditionsenlig skumpa till tolvslaget och nedrakning till fyrverkeriernas crescendo, forberedde oss infor vad som skulle bli en lang nyarsnatt pa stan. Svinkul.

Efter att ha forsett oss med nya mossor , understall samt fornodenheter packade vi om vara ryggsackar och stallde in dem i "fjallvandrar-mode". Det kandes skont att veta att vi nu skulle slippa civilisation och "vardag" till forman for 4 dagar pa "Kepler Track", en av NZ:s sk "Great Walks". Vadret blev konstant battre&battre fran nyarsafton, for att kulminera mitt under var vandring. Stark sol, klarbla himmel, vad mer kan man begara pa ett stalle dar det regnar ca 200 dagar per ar?
Alpindelen av trekken var tackt av 3dm sno endast nagra dagar fore var avfard. Naturen skiftar som vanligt valdigt mycket - fran att vandra i tat regnskog eller bland honugsdoftande buskar, till att blicka ut over den enorma utsikten over alpmassiv som stupar tvarbrant ner i morkbla fjordar.
Vandringen var ca 80km och den absoluta hojdpunkten var en 20km lang alpindel (inkl. en 1472m toppbestigning) som bara ar svarbeskrivbar, kolla foton istallet! Enda smolket i var fjallkasa ar "Sandflies", som garna lanar blod fran var lekamen och som tack lamnar smarta samt klada till forbannelse (beter sig som Padjelantamyggor, i mindre mangd men med storre kapacitet). Aterigen blev vi impade av den NZ naturen och vara suverant skona lirare Emma&Maria som lika glada och pigga bar sina delar av packningen pa den stundtals kravande vandringen.
Som gradde pa alla dessa djavla berg i Fiordlands, tog vi en dagstripp till "Milford Sound" som ar en del av Kiwisarnas pilgrimsvandring - The Milford Track. Vi sag delar av denna fran buss och bat (vilket vara Kepler-trotta fotter uppskattade) och forstar varfor vandringen ar fullbokad flera manader i forvag, "Stunning Scenery".

Efter att QT:s unga och troligtvis valdigt trotta och slitna nyarsfirare lamnat stan, anlander vi adrenalinhungriga, ater till QT. Har dranerar vi aterigen planboken for att forsoka plocka russinen ur dess aktivitetskaka. Forst pa agendan star "White water river boarding" - ungefar som att paddla nerfor en flod/fors, fast liggandes med bringan pa en 1-meters frigolitplatta, ikladd vatdrakt, flytvast, hjalm och simfenor (vi byter alltsa forsranningens gummibat och paddel, mot frigolitplatta och simfenor). Detta var helt klart det mest fysiska vi gjort hittills. Att med varsta flaset pga anstrangning, dras ner under ytan av de kraftiga virvlarna, for att sedan bli uppspottad nar forsen tycker det ar dags, det ar maktloshet det! Forestall er en barkbat som skoningslost forsvinner under ytan en tag, kommer upp och dansar over vilt skummande vagor. Dar lag vi utpumpade och kunde bara se hur nasta vita brusande passage narmade sig. Toppklass! Vattenvana ar lamplig att ha dock. Garna mycket...

For att komma undan med hedern i behall, var det sa dags att hoppa de dar 134 bungy-metrarna (nast hogst i varlden efter Cape Towns 216m). Inte mycket att saja om, det var en renodlad hopp-orgasm utan fladig natur el.likn. En gondol ersatter den sedvanliga bron och man gor hoppet over "Nevis river" mitt i en canyon (dar vi i forra rapporten paddlade). Med handsvett och darrande ben star man pa den fjantigt lilla avsatsen som skiljer oss at fran floden 134m langre ner (kanns och ar VALDIGT VALDIGT hogt). Tank er att man monterar 26.8st 5-metershopptorn ovanpa varann. Klarnar bilden? Kroppen och alla dess sinnen skriker "- DETTA AR FEL, DU AR INTE GJORD FOR DETTA!", medan tva anstallda skriker "FIVE, FOUR, THREE, TWO...ONE...GO!!!", man kastar sig ut och helt plotsligt faller man som en stenad fiskmas med luften hysteriskt virvlande runt det likbleka ansiktet. Ca 15 sekunder och 650:- senare, hissas man upp efter den gott-ackliga farden. En del av njutningen ar helt klart att se sina andra medhoppare och deras naturliga stressreaktioner, likaval som de fick se vara.

Eftersom vi fattat tycke for den skona kanslan av turistfuktig neopren mot vara kroppar, var det dags att iklada sig denna QT-lokala folkdrakt. Canyoning handlar kort&gott om att ta sig fran toppen av en vattenfylld ravin, via vatten, hopp och rep, till dess botten. En linsforbrukande (tur att vi har 1-dagslinser for sant har) aktivitet bestaende av nedfirningar fran branta klippvaggar, hoga hopp ner i vattenfall och en massa andra satt att ta sig ner i en ravin pa. Rock n' Roll!

Som slutord fran QT innan vi drar over till ostkusten, vill vi staende salutera vara riskakor, punschpraliner, skogsduvor, lackerfrallor - the two and only Emma&Maria. Dessa rastlosa globetrotters som vi haft aran att resa med i 25 helsjyssta dagar, har nu akt sin egen vag. Sweet as, Swede ass.

Lev val, hejpaer
//Staffan&David

Rapporter index | Föregående | Nästa |