18 juni
I Tallinn
Morgontrötta kliver vi bland de sista av båten. Vi går i lugn takt mot tågstationen för att klura ut när tåget till Narva avgår. Tyvärr missade vi 10.30 turen med en hårsmån så vi får ta 16.08 turen istället. Det innebär att vi inte hinner till Narva för att ordna visum idag utan får försöka lösa det imorgon. Vi tillbringar dagen i Tallinns vackra centrum och det är aldrig fel! Detta är femte besöket i stan men det är första gången man kunnat besöka Rådhusets torn. Att gå upp till toppen är mycket påfrestande. Varje trappsteg är närmare en meter högt.

Estland utvecklas snabbt dock inte järnvägen
När man sitter på utsiktsplatsen på Domberget hör man ljuden från otaliga borrmaskiner ackompanjerade med hammarslag. Det putsas och fejas örverallt. På gatorna går folk runt och snackar oavbrutet i sina mobiltelefoner. Vi drar en te för 1,20 SEK medan vi väntar på tåget. Sträckan Tallinn - Narva är enormt seg. Det är mest lövskog som passerar revy utanför fönstren under den mycket ljudliga och skakiga turen. 4 timmar tar de 20 milen. När vi kommer fram styr vi stegen mot budgethotellet Narva (se bild ovan) En stor skylt sitter uppsatt som talar om att det är stängt för renovering. Jaha vad gör vi nu? Vannalinn är det andra av stadens två hotell! Eftersom vi anlänt så sent som kl. 20 är det vårt sista hopp om logi. Vi tar oss dit och får höra att priset är 350 EEK per person, dvs 200 SEK. Vi tycker det är lite väl dyrt, då erbjuder receptionisten oss att sova i pojkvännens lägenhet på 35 kvadrat men han skulle också sova där så det lockar inte… Det blir till att bita i det sura äpplet och pröjsa för det dyra men fina rummet. I hotellet finns även en trevlig restaurang belägen i källaren. Där äter vi vår bästa måltid någonsin I Estland. En delikat schnitzel kostar 25 SEK ackompanjerad med en Saku öl.

19 juni
Kanonväder!
Ca plus 25 grader. Vi ansöker om visa och finner till vår stora glädje att det går mot en extra avgift att få det på bara 2 timmar! Det kostar ca 300 SEK. Vi kollar sedan in Narvas borg samt den sista kvarvarande Leninstatyn I landet. Arbetslösheten är hög här, trots att det är mitt på dagen är det fullt med folk ute på gatorna. Chefen på Narvas turistbyrå, Ülle Kärsten, är verkligen serviceminded. Vi får mängder av broshyrer om Estland och Narva, en del tom på svenska. När jag frågar om det är ok att låna en dator för att skicka e-mail svarar hon: "Ta min dator och använd den 1 timme så går jag på lunch under tiden". Otroligt snällt! Inte mycket händer på turistbyrån under min timme där. En person kommer in men vänder i dörren och telefonen är tyst.

Vi äter lunch och hämtar sedan ut våra visum. Vi har sedan länge bestämt oss att gå till fots över gränsen eftersom det känns coolare att korsa gränsen mot att åka tåg över. (Narvafloden utgör gränsen). Ifjol stod vi och tittade längtansfullt ut över den men nu korsar vi den vid 16-tiden.