---

Dags för äventyr igen! Den här gången styrde vi kosan västerut, så långt det går ,nästan... En campingsemester på Lofoten, inget ovanligt på sommaren , i februari -ovanligt. Vi började med att bunkra upp ett rejält lass mat i Narvik innan vi gav oss i kast med E-10 söderut mot Skutvik och färjan mot Lofoten. Plötsligt blev det bråttom (precis som vanligt),och vi hade den stora "turen" att hamna bakom Norges minst stressade människa som höll ungefär en fjärdedel så hög fart som han borde. Att karln dessutom samlade på mittmarkeringar gjorde inte det hela lättare,Sander slog till med en däckskrikande, dödsföraktande omkörning och pressade den stackars Volvon till bristningsgränsen, bra kört Sander vi missade färjan med bara fem minuter. Det blev till att vänta fem timmar på en öde färjehållplats, jaja vad är väl en bal på slottet...

Till slut kom vi ialla fall på färjan som skulle ta oss till Svolvaer. Resan över tog två timmar och var en så mäktig upplevelse att vi snart glömde dom fem timmarna i Skutvik. Från Svolvaer åkte vi direkt ut till Henningsvaer där vi kikade in på "Nordnorsk klaettreskole" som är samlingsplatsen för alpinister och äventyrare ute på Lofoten. Efter ett par koppar kaffe och en hel del tips drog vi vidare för att slå upp tältet och planera inför morgondagen.

Upp mot Örntind

Snöblandat regn, inte direkt vad man vill vakna till, men efter några gröttallrikar drog vi i alla fall iväg för att försöka oss på lite skidåkning på Örntind. Topparna på Lofoten ser ut precis som dom i Alperna men är mycket lägre, de högre topparna är runt 900 m. Men det gör inte området mindre intressant! Turandet upp tog ungefär två timmar och bjöd på utsikt över fjäll och fiskebåtar på samma gång Vi stannade flera gånger för att fota och bara njuta När jag säger tura menar jag att gå med telemarksutrustning eller randonneutrustning upp på ett fjäll så att man får ett fint åk utför som belöning för slitet.

Väl uppe på toppen satte vi oss och fikade, vädret var helt ok men ute över havet låg molnen tunga. Vi bestämde oss för att inte åka direkt ner utan först följa en fin snötäckt kam västerut för att få ett åk mer rakt ned i fallinjen.

Storm
Tunga moln började driva in och vinden ökade hela tiden, men vi följde kammen hela vägen upp på toppen av Tinden. Nu började det bli riktigt risigt väder, vi bestämde oss att börja åka ner. Innan vi droppade in i bowlen tog vi av oss utrustningen och grävde ett "lavinshakt" där vi genom att studera snön bedömde hur stor risk det var för laviner i området. Snön verkade "intakt" och jag började lägga långa mjuka telemarkssvängar i den mjuka snön strax efter kom Sander på sina randonneskidor. Bowlen slutade med ett brant snårigt skogsparti där vi lekte "följa John" och skrek av glädje.

Väl nere vid bilen lastade vi in alla prylar och körde ner till byn för att köpa lite färsk torsk och en flaska vin. När vi satt i tältet och brassade middag började det blåsa rejält, men inne i tältet är det ju alltid sol och sommar allrahelst efter en flaska vin. Vi vaknade mitt i natten av att det blåste rejält ute (35m/s) fick vi höra på morgonen) men vi somnade om så snart vi konstaterat att allt satt fast. Vädret var likadant på morgonen och enligt radion skulle det hålla i sig några dagar. Vi åkte till "klaettreskolan" för en sista kopp kaffe innan vi styrde hemåt mot Riksgränsen. Det är inte mer än 30 mil men det tog nästan sju timmar i snöyran.

Lofoten är ett mycket intressant område både för klättrare och lite mer erfarna skidåkare, bästa tiden för att åka skidor är i början av mars till mitten av april.

För mer information om klättringen kontakta "Nordnorsk klaettreskole"