 Några i gruppen föreslår att vi
själva skall prova fiskelyckan. Så vi
lämnar flocken åt sitt fiskarfänge
och drar till vårt eget. Mot
Ballangen grundar det upp och vi
låter Sarah belle driva medan
kastspön kommer fram och besättningen
kollektivt hotas av varandras
kasttekniker. De flesta drag hamnar
dock där dom skall och det dröjer
inte länge förän den första torsken
som visar sig vara en sej halas in
över relingen. Den som hanterat spöet
tror sig begått dagens bedrift genom
att fånga en fisk, men ganska snart
har alla som vill dragit upp minst en
fisk. Menyn blir given och kocken
uppmanas tillreda nyfångad sej till
middag. Snart har vi också fått mer
än vi kan äta och eftersom den väntade kulingen med snöbyar
tornar upp sig i horisonten, hissar vi segel och ställer kosan
mot Lödingen och hemmahamnen. Man har ju läst och sett hur "Mange" och grabbarna surfat fram nära Antarktis under Whitbread Round The World Race. Våra 12 - 15 sekundmeter i häcken känns fullt tillräckligt när vi, på liknande sätt, länsar in mot Lödingen. Snöbyarna döljer fjällen runt fjorden och vi styr 30 grader rätt in i snötjockan. Vi tre som föredrar upplevelsen på däck av att forsa fram över ett blygrått hav, känner spänningen när man har 150 kvadratmeter segelduk framför sig, som om den hastigt fylls nästan rycker den 15 ton tunga båten ur havet. Förslaget att vi skall sätta spinnakern är inte seriöst men just då känns det som om inget skall sparas för att bli först till Lödingen även om vi är ensamma på vattnet. Fartdjävulen sätter ibland klorna även i en söndagsseglare.  Efter drygt en timme i snöbyar som kommer och går, möter oss det vita ljuset från hamnfyren i Lödingen över babords bog. Efter dagens andra gipp ( den första kontrollerade) girar vi in i hamnhålet och går upp i vind. Jag som står till rors får, inte utan skepparns förtjusning, ett ordentligt snölass över mig när snön slås ur seglen. Men det är sånt man får ta och inte se ut som om det kommer som en överraskning. Sej i dragonsås direkt från ugnen smakade förträffligt medan vinden viner i riggen på samma sätt som två kvällar tidigare. Hemåt igen I gryningen den tredje dagen traskar vi iväg mot Narviksbussen, ett äventyr rikare. Att segla och titta på späckhuggare är ett äventyr som många borde pröva, även om inte alla kanske skulle njuta av varje minut ombord. Vi hade i alla fall några oförglömliga dygn bakom oss, mycket tack vare vår tur med vädret och besättningen på Sarah belle.
| |
