"Vår egen flock"
Lunchen närmar sig och varm soppa och mackor intas i Sarah
belles innandöme medan vi vänder kosan ut mot fjorden igen.
Britt och Mats värmer sig med en tallrik soppa.Vi passerar på avstånd en grupp båtar som cirklar runt en flock
späckhuggare. Men skepparen har bestämt att vi skall hitta vår
egen och efter en halvtimme dyker den upp och vi ligger stilla
mitt bland ett femtontal djur som tycks oberörda av vår närhet.
 Flocken består av djur i
alla åldrar, de yngsta känns
naturligtvis igen på
storleken (1 - 2 meter) men
också på sin orangeskimrande
undersida som på de större
djuren är helvit. En stor
hanne går helt nära Sarah
belle och ryggfenan ser ut
att vara över en meter hög
när den skär igenom vattnet.
Det hörs ett ivrigt "Titta
där" och" Ohh"! från däcket
och skepparn konstaterar att
han vill inte veta av något
snack om reklamation av
resan. Vi finns nära flocken
i ett par timmar innan vi
sätter segel och går mot
Korsnes och natthamn. Det
blåser tre, fyra sekundmeter
och snart finns bara de mest
seglingsintresserade på däck.
Solen försvinner i havet och
kylan biter i skinnet. Vi når
hamnen precis när mörkret
faller.
Korsnäs - natthamn
Kajen och ett par bryggor är fyllda av flera led fiskebåtar som
gått in för helgen. Söndag är fiskefri och de som inte rest hem
stannar i båten under ledigheten. En man med undertröjan utanpå
byxorna trotsar kvällskylan vid ett elutag på en barack, där han
rakar bort en veckas skäggstubb. Ljuset sipprar ut genom de
igenimmade ventilerna och när jag promenerar längs piren bryts
tystnaden av bullrande skratt från en kajuta ett par båtar bort.
Mörkret och tystnaden lägrar sig över hamnen. I Sarah belles
kajuta diskuteras om vi skall ta en taxi till Tysfjordens
turistcenter i Storjord för att lyssna på Göran Ehlmé, en
späckhuggarentusiast som ägnat år åt att fotografera valar i
allmänhet och späckhuggare i synnerhet. Till slut blir vi tre
som tar bytaxin till turistcentret. Här känner vi igen några
ansikten från tåget till Narvik och vi talar entusiastiskt om
dagens upplevelser. Publiken är internationell och här får man
klart för sig att späckhuggarsafari i Nordnorge inte bara lockar
nordeuropéer utan turister från jordens alla hörn.
Efter några öl i baren som avslutning på kvällen återvänder vi
till Sarah belle. Vattnet har fallit över en meter och
bordningen från den helt plötsligt jättehöga bryggan saknar inte
moment av akrobatik.
Nere i värmen sitter ett halvtrött gäng och tittar på video. Hyr
man en First 51 saknas inget av vardagslivets små
njutningsmedel.
Filmen har pågått en halvtimme och ölen har gjort mig dåsig, så
kojen har få konkurrenter. Somnar mitt i en artikel i ett
gammalt nummer av Segling.
Halv åtta väcks jag av kända ljud från köket. Kocken Tommy
sviker inte utan gröten står på spisen och en efter en kryper
fram ur hytterna. Morgonluften känns rå och kall. Ett fem
centimeters snölager ligger på däck och en fiskare, som kommit
in och lagt sig utanpå Sarah belle under natten, håller just på
att spola däcket fritt från snö. Sarah belle får också en
spolning och däcket blir mindre riskabelt att vistas på.
Fiske på riktigt
Klockan är närmare nio när vi stävar ut ur hamnen. Molnen hänger
över topparna runt fjorden och gårdagens sol verkar fjärran även
om himlen rakt över oss är blå. Kenneth informerar om att
väderlekstjänsten varnat för kuling från sydväst med inslag av
snöbyar längre fram på dagen. Ska vi få se späckhuggare i dag
igen gäller det att hitta en flock redan på förmiddagen. Nu är
vi ganska ensamma på fjorden när vi går för motor mot nordväst
ut i Västfjorden. På mindre än en timme har vi hittat vår första
flock för dagen. Vi får snart sällskap av andra båtar som sett
oss och måsflocken som samlats runt platsen. När späckhuggarna
kalasar på sill blir det en hel del fiskrester flytande i
vattnet. Inte helt överraskande drar det till sig mås och annan
sjöfågel som får sig ett lättförtjänt skrovmål.
| 