| Skeppare Kenneth tankar färskvatten och stökar omkring uppe på
däck. Om man spolar däcket med havsvatten smälter snart snön
bort och risken att få ett ofrivilligt dopp minskar betydligt.
Det delas dock ut stränga order att den som lämnar sittbrunnen
på Sara belle under gång skall bära flytväst. Man kan säga att
vi höll stenhårt på den regeln under förmiddagen men sedan blev
det lite si och så. Klockan nio lämnade vi Lödingens hamn för motor. Vinden räckte
knappast till att segla och vi gick med sju-åtta knops fart ut
på Västfjorden. Vi gick mot Skarbergsneset för att titta efter
späckhuggare, men om vi inte såg någon flock omedelbart skulle
vi gå mot klipporna som stupar flera hundra meter ner i fjorden
för att titta efter havsörn och toppskarv. Späckhuggarna kommer
längre fram på förmiddagen.
Solen belyser fjälltopparna i väster långt innan den når oss.
Blandningen av solbelysta och snöklädda fjäll och det öppna
havet är betagande och vi fotar upp en halv rulle innan vi
börjar fundera om inte vi skall vänta på lite mer ljus och inte
bara ta "vykort".
Så fort solen når båten känns värmen och det lilla som tittar
fram mellan skinnmössor och halsdukar lyser som juläpplen.
Kenneth, med passande pipa i mungipan är den ende som kör
uppknäppt. Men 35 år på havet förpliktigar. Man blir liksom av
en annan sort.
Efter 35 år på havet.
Gummibåtarna hittar först
Fjorden börjar nu "bebåtas" av allehanda flytetyg. Stora och små
fiskebåtar strävar mot sina fiskeplatser eller har redan trålen
i vattnet och drar efter dagens första fångst. En färja mellan
Lödingen och Bognes forsar förbi och Sarah belle niger i
svallet. Ett par större gummibåtar kommer ut från andra sidan
fjorden. Gummibåtarna är ute efter späckhuggare, Anneli har hört
att BBC och National Geographic är här för att filma. Filmteamen
vill ta sig snabbt fram och far mellan flockarna för att få de
bästa bilderna. Inte alltid är man så hänsynsfulla mot
flockarna. Regeln bland de större båtarna är att inte gå in i
flocken utan man bör hålla sig på avstånd och låta flocken själv
närma sig båten.
Nu kommer också ett par trålare ut som kör dagsturer. Turisterna
hänger som klasar runt relingen och i en korg på masten sitter
en späckhuggarspanare. Ser han inga späckhuggare så styr de mot
gummibåtarna. Gummibåtarna spanar snabbt av stora områden och
brukar var bland de första som hittar flockarna.
Första mötet och havsörn
Efter en halv timme möter vi ett par stora späckhuggare. Alla
griper snabbt efter sina kameror, men späckhuggarna vägrar att
göra några uppvisningssvängar runt båten utan stävar med
oförminskad hastighet in i fjorden därifrån vi kom.
Kenneth konstaterar att det finns mycket sill längre in, närmare
Narvik. Han har hört på radion att många trålare samlats där och
dit var förmodligen de två späckhuggarna på väg. Men Kenneth har
bestämt sig för att vi skall ha en egen flock och vi skall finna
den här ute mellan Tysfjorden och Västfjorden. Men först tar vi
en lov bort för att se på havsörn. Sarah belle glider in under
bergväggen och snart ser vi en jättefågel lämna en klipphylla,
göra ett par lugna slag med vingarna och glida ut på uppvindarna
som sakta börjar komma i och med att solen värmer bergväggen.
Man kan nästan höra vingsuset. Havsörnen kan bli upp emot två
och en halv meter mellan vingspetsarna Det här är en äldre
fågel, det syns på att fjäderdräkten är ljusgrå på
stjärtpartiet. Vi följer örnen med blicken tills den försvinner
över krönet på klippväggen. Snart uppenbarar sig ännu en och
ytterligare fler och kamerorna smäller som musfällor runt om på
däck.
| 