Notera att denna artikel skrevs 1992 och ej är aktuell idag. För färskare resebrev, se www.luffa.nu
En tredjedel av alla skandinaviska Australien-resenärer besöker Fraser Island. Det är lätt att förstå varför.
Utanför Hervey Bay, nära Brisbane på Australiens ostkust ligger denna fascinerande, 120 km långa och 2,2 km breda sandö som är världsstörst i sitt slag.Under min vistelse i Austalien utrustade jag mig med ett busspass gällande sträckan Sydney - Cairns (270 mil). På denna rutt är ett "Fraser-besök" ett måste! För att komma till ön stannar man först i (trista) småstaden Hervey Bay. Bor du på vandrarhem ordnar personalen där in dig i en grupp med ca 8-9 pers, som utrustas med fyrhjulsdriven jeep, campingutrustning, tält, kartor mm.
Nödprovianten kom väl till pass
En inköplista över mat görs upp av gruppen och denna kan leda till motsättningar. Vår grupp "beslöt", trots mina vilda protester, att satsa oroande 35:- på mat för tre dagar! I och för sig är maten billig "Down under" men jag är glad att jag lade ner några egna burkar "Meatballs", som nödproviant, (de "mumsiga" köttbullarna skulle senare visa sig väcka stor avund hos "snåljåparna" i gruppen). .
Påfrestande färd
Tidigt på morgonen gav sig gruppen iväg mot färjan som skulle ta oss till ön. Endast fyrhjulsdrivna fordon är tillåtna där, dessutom måste en speciell vistelseskatt erläggas. De så kallade vägarna på ön liknar inte Autobahn precis. Gång på gång hoppar utrustning och passagerare i taket. Det gäller verkligen att hålla i sig! Att slå skallen i biltaket och köra fast med jeepen hör till vanligheterna men med 8 personer som skjuter på, brukar man till slut komma loss ur sanden. Lättnaden bland medlemmarna (från Sverige, Österrike, Schweiz, Kanada, USA och England) var påtaglig när vi anlände till öns kust. Där kunde färden fortätta på de betydligt bekvämare, slätspolade stränderna. Här gällde det istället att vara uppmärksam på tidvattnet. Det har hänt att förare parkerat sina bilar på stranden för att några timmar senare hitta bilen långt ut i havet... Första dagen badade vi i några av öns 42 sjöar, bl a den största, Lake Mckenzie, som omges av kritvit sand. Vattnet var så rent att vi med fördel kunde dricka det. Till lunch fick vi 2 frallor och ett äpple. (foto)
Regn & misär
För oss som kommer från midnattssolens land känns det konstigt när solen bara "dyker" ner vid 18-tiden. Vid lägret hade vi precis börjat göra upp eld när solen bara försvann! Några ögonblick senare bröt ett enormt oväder ut och himlen visade sitt missnöje. Vi lyckades ändå hålla elden (foto) vid liv, snabbgrillade korv/hamburgare och störtade med högsta fart mot jeepen. Nu hade klockan blivit ca 20.00 och inget annat fanns att göra än att lägga sig bland vattenpölarna i tältet, direkt på marken och försöka sova. Liggunderlag hade vi tyvärr inte med oss. Vattnet forsade in i vårt skadade tält. Vi försökte roffa åt oss en plats i jeepen men två idiotiska amerikaner körde ilsket ut oss. "The fuckin´ Swedes with their fuckin´ Lingo" muttrade "Jänkarna" bakom min blöta rygg. Sov på sin höjd en timme. Tog istället en djungelpromenad genom regnskogen för ett efterlängtat morgondopp i Lake Wobby (foto) som kantas av kraftigt höga, sluttande sandbankar. Landskapet är fantastiskt, det kändes som vi lämnat jorden och befann oss på en annan planet.
Mahoney
Färden fortsatte norrut och vi passerade vraket av det japanska fartyget "Mahoney" , ett säkert landmärke sedan det gick på grund 1935. Flygvapnet har sedan dess använt vraket till måltavla vid skjutövningar, därav är skeppet lite tilltufsat (foto).
Bad i champagne
Till slut kommer vi fram till slutmålet på färden norrut, berget "Indianhead", med sin magnifika havsutsikt. Från toppen såg vi havssköldpaddor, hajar och delfiner. Ön bebos även av sk. Dingos (vildhundar) samt några vildhästar. Lägg därtill runt 300 olika fågelarter och gigantiska ödlor så förstår ni att djurlivet på Fraser är fantastiskt! Nedanför berget ligger fantastiska "Champagne-pools" (foto) där det är obeskrivligt skönt att bada. Vattnet slog med våldsam kraft ned mot klipporna och "förvandlades" till bubblande Champagne! Här upplevde jag det mest magiska ögonblicket under min vistelse i Australien. På vår tredje och sista dag gällde det att hushålla med bensinen samt hinna i tid till färjan. Vi provade också en revolutionerande fiske-metod. genom att med hjäp av grenar försöka skrämma in fisken i presenningar. Fiskelyckan var god men pga tidsbrist återgav vi "firrarna" dess tillfälligt berövade frihet.. Fraser Island har bara en handfull fast bosatta människor men naturligtvis finns där en pub! (foto).. På kvällen tar vi med oss våra ficklampor ut i den stjärnklara natten för att dricka en XXXX eller en Victoria Bitter. Foster's har lite av en "töntstämpel" på sig.
Ingen rädder för hajen här
Sammanfattningsvis kan sägas att vi avråddes starkt från att bada i havet, eftersom en av världens största vithajar fångats här. Detta hot kunde inte stoppa oss, en efter en hoppade vi i. Det kändes på något vis säkrare ju fler man vi var i vattnet. Risken att hajen skulle välja just mig till lunch kändes mindre när vi var många i vattnet. Uthyrningsfirman som lånade ut jeepen till oss totalförbjöd "Saltvattenskörning" med jeepen. Får nog hyra jeep av en annan firma nästa gång. Saltvatten och motorer är en dålig kombination...
Fraser Island fick sitt namn genom kapten Fraser, vars fartyg,( likt japanska fartyget "Mahoney") gick på grund vid Fraser Island. Kaptenen och besättningen dödades av urbefolkningen och hustrun Elizabeth hölls fången på ön under tre månader innan hon kunde befrias av en fd straffånge. Hon levde sedan återstoden av sitt liv i England.
Fotnot
Text och foto. Anders Thorsell, Sundsvall
Copyright© 1996
Lämna gärna synpunkter på artikeln. Kontakta Anders Thorsell
Artikeln tidigare publicerad i studenttidningen "Kåridåren" , utgiven av Mitthögskolan, Sundsvall och tidningen "Newsletter", utgiven av Scandinavian Australian/New Zealand Friendship Union. Tel. 031-774 00 75