Hej igen alla där hemma i vintermörkret, snart är vi också där!

Att göra sin första cykelexpedition har varit en stor utmaning, ett stort äventyr och ett lärorikt projekt. Att vi valde Australien gjorde också att avstånden var extrema. En episod från ett lunchuppehåll i en park visar att även Aussierna tycker att avstånden är stora. Under vår lunch kom vi i diskussion med A-laget, även B-laget var där, om vår tripp. Efter en stund kom en av de smartaste fram till att Melbourne låg ju i Victoria så vi måste ha cyklat långt! Om de visste var Perth låg vet vi ej. När vi lämnade den lunchen så kändes det som efter matpausen i Jönköping på Vätternrundan, full i magen och en himmelsk backe framför oss. Väl uppe på 900 meters höjd pendlade sedan vägbanan mellan 6 och 900 meter.

"Cykelmagen"
Vi har tidigare omtalat all vänlighet vi mötts av och människornas intresse i vår utflykt. I Bungendore fick vi lov av polisen att slå upp vårt Fjällräventält på cricketovalen för en natt. Vi erbjöds fri dusch i byns simanläggning och där blev vi också kvar ett par timmar och pratade om vår färd och diskuterade lämpliga vägval framöver. Vi som cyklar kräver nästan lika mycket mat som lastbilschaufförerna. Ofta har dagarna börjat med att vi har jagat iväg till byarnas "general store" klockan 0700 för att köpa mjölk till våra "weetbix", aussiernas favoritfrukostflingor. När vår proviant från Blå Band tagit slut har vi gärna avslutat vår dag med mixgrill fast i mindre proportioner, men mer än tillräckligt för att mätta en vrålhungrig "cykelmage".

Döda djur i mängder
Vägen upp till Sydney, Princess Hwy, var mycket hårt trafikerad med mängder av påkörda och dödade djur. Bl.a. såg vi en död ödla, en meter lång, och tre påkörda wombats. Döda kängurus, kaniner och rävar ser man varje dag. Vi hade trott att vi skulle få se mer av Stilla Havet, men tyvärr går vägen en bit in i landet. När landskapet öppnas och man ser havet är det gudomlig utsikt över hav och land. Vinden är irriterande, alltid motvind som för det mesta ökar! I staden Kiama heter turistattraktionen The Blowhole, "blåshålet", den vackra fyren bör alla besöka.

Mer packning
Strax söder om Sydney i stålstaden Wollongong hittade vi också vänner ifrån Sverige. Håkan, en granne och barndomsvän till Agnetas pappa, ställde upp med hotell och sightseeing för några dagar. Ett tack också till Håkan och hans familj som tog hand om oss! Här ökade vi vår packning något genom att vi köpte löparskor för att vi inte glömmer bort hur man springer...

De sista 100 kilometerna in mot Sydney innehöll mycket backar, men fantastiska vyer över havet. 50 kilometer söder om Sydney börjar husbebyggelsen. Alla bor i egna hem då "aussierna" vägrar att bo i hyreshus.

Sydney 2000
Sydney har OS-feber, det återstår nu 1309 dagar till invigningen och i Homebush såg vi på OS-byn som håller på att byggas. Hur långt är det till OS-invigningen i Stockholm? (Om det nu blir någon). Marken var utjämnad där bostäderna skall ligga och det blir bara ett stenkast från OS-stadion. Aquatic Center där OS-simningarna skall gå var färdigbyggt, OS-stadion höll på att resas. I Penrich har man byggt tre konstgjorda sjöar för OS-rodden och kajaken. Vi såg en rullstolstävling över 10 km med en svensk som tvåa, bådar gott inför OS.

Blue Mountains
Vi tog en liten avstickare på 300 km upp i Blue Mountains, som det kallas för att bergen verkligen ser blåa ut på avstånd. Det är den fina oljan i ecalyptusträdens blad som förångas vilket ger det blåa skenet. Det var mycket vägarbeten, då alla vägar skall göras fina till OS-turisterna kommer. Det behövs verkligen då vägarna på vissa sträckor är riktigt dåliga. Avstånden mellan byarna var 3-5 kilometer och varje by har sin järnvägsstation, den ena vackrare än den andra. Alla järnvägsstationer i Blue Mt tävlar om vilken station som är vackrast och den vackraste standen (byn) var Hazelbrook " The Juvel of Blue Mt". Stigningen var häftig uppåt och den högsta punkten låg på 1080 möh. Nu verkar också det fina vädret försvunnit vi har kommit in i regn och dimma vilket gjorde att vår utsikt blev noll. Ta ett vitt papper och håll framför ansiktet så ser du vår utsikt, enklare än att ta sig hit.

Manly Beach
På vägen tillbaka mot Sydney såg vi att träden redan börjat att få höstfärger pga det har varit så kallt i Sydney de senaste veckorna. I fruktodlingsdistriktet stannade vi och köpte äpplen, päron, nektariner och persikor innan det började gå utför ner mot byarna Richmond och Windsor där Sydney börjar nu cirka 70 km från citykärnans mitt. En vilodag i Sydney tog vi en färja ut till Manly Beach som är en av de finaste stränderna i Sydney. Detta var "spännputtarnas paradis" den ena mer uppumpad än den andra.

Vår tid rinner ut fort nu och vi måste skynda på upp mot Cairns. Vi blir tvugna att korta av cykelmomentet om Fredrik skall hinna hem till lumpen i Enköping i tid, någon kan väl ringa S1 och säga att han kanske blir någon månad försenad!

Här slutar vår 6:e rapport.

Hälsningar till er alla från

Agneta & Fredrik.