Hej igen alla där hemma i vintermörkret!
Det har nu gått några veckor sedan vi hörde av oss senast. Vi har haft lite problem med våra solceller för batteriladdningen, men vi för dagbok ur vilken vi nu kan göra lite utdrag.

Besök i nationalparker
Vi har cyklat genom underbara nationalparker t.ex. Grampians Nationalpark där vi såg massor av kängurus, minst 50 st. Vi passerade det fantastiska vattenfallet vid Mackenzie. När vi kom upp på 810 meters höjd tog vi en lång lunchpaus från cyklingen och vandrade istället i 1 timme upp till stora klippblock The Balconys, som hänger ut som balkonger, därav namnet. Här hade vi en underbar utsikt över landskapet. Efter denna promenad var det skönt med 25 km utför till huvudorten i nationalparken Halls Gap.

Vid ett stopp i staden Ararat kom Agneta efter ett toalettbesök tillbaka med en underlig min. Fredrik fick följa med tillbaka till toaletten och där fanns en spindel med en diameter på 15 cm!

Avenue of Honour
De sista 20 km av vägen innan Ballarat kallas för "the Avenue of Honour". 3900 träd var planterade utefter vägen. Ett träd för varje person som offrat sitt liv för nationen under 1:a och 2:a ww. I staden fanns också en stor Avenue till minne av de dödade.

I Ballarat besökte vi Wildlife Park och fick klappa koalor, vi såg emus, krokodiler och ormar i massor, wombat, tasmanientigrar och mycket mer.

I Soverign Hill besökte vi ett levande museum där alla var klädda som på guldruschens glada dagar vid mitten på 1800-talet. Allt var som då, utom priserna!

Besök hos släktingar
Vi fick under vår cykling meddelande om att vi hade en släkting till en släkting till Fredrik boende strax utanför (100 km) norr om Melbourne i staden Nagambie. Därför ändrade vi vår rutt till att gå mot Melbourne, sommarolympiastaden 1956. Viste ni förresten att Stockholm hade OS 1956? OS-hästarna fick inte komma till Australien pga karantänsreglerna, men de var välkomna till Stockholm istället. Vår avlägsna släkting Kjell Liljegren och hans hustru Majvor hämtade upp oss i Melbourne och vi fick stanna några dagar på deras ranch. Under några juldagar slapp vi cykla, utan fick se en del av Australien på annat sätt. Vi har letat guld bland ormar och spindlar i gamla gruvstäder norr om Melbourne. Tack Kjell och Majvor för allt vi fick uppleva!

Australierna är oerhört vänliga
Efter juldagarna fortsatte vi vår resa från staden Benalla. Den första etappen skulle gå till Myrtleford en sträcka på 90 km. Vi startade med väldigt lite luft i däcken. En av de kvinnliga deltagarna i vår expedition hade vid tidigare cykelputsning trampat på vår pump så den gick sönder. Vår lilla extrapump hjälpte föga, då all vår vikt kräver högre tryck. Strax utanför den lilla staden Glenrowan, som för övrigt lever på allt som heter Ned Kelly, Australiens Robin Hood, en av de sista brottslingarna som blev hängd, svängde en bil med racercykel på taket in framför oss. Vi frågade tjejen som satt i bilen om vi kunde få låna en pump. Efter lite prat fick vi hennes nya pump. "Den kostar bara 20 dollar", sa hon och försvann. Australierna är oerhört vänliga!

Semestertider
I dessa semestertider är det mycket folk ute överallt och på campingplatserna är det inte alla som är lika trötta som vi och somnar klockan nio, det är dans och sång och skrammel fram till klockan tre, åtminstone på nyårsnatten.

Sträckan Myrtleford-Porepunkah var 93 km men omväxlande. Först "flackt uppför" i 30 km, sedan "brant uppför" Mt Buffalo. Fina, vackra vyer, men jobbigt. Toppen, the Horn, nådde vi på 1724 m, då var det underbart att hoppa av cyklarna och gå omkring lite. Vi tittade på "galningarna" som slängde sig utför berget, absailing och hanggliding. Vi tog det säkra före det osäkra och rullade nedför till Porepunkah.

Guldstaden Beechworth
Följande dag kom vi iväg sent, men hade "flackt nerför" de första milen. I Owens stannade vi på bensinstationen, som staden bestod av, för att köpa dricka och vila en stund Som vanligt var ägarna väldigt intresserade av vårt projekt och medan vi berättade om Sverige, triathlon, mountainbike, vår färdväg, Fjällräven, Cresent, Nokia, Mila och Blå Band, blev vi bjudna på julkaka, cappuchino och friterad banan med glass. Med alla dessa nya kilokalorier i kroppen var det "lätt" att sedan klättra uppför 600 m på två kilometer. Efter stånk och stön kom vi upp till bergsbyn Beechworth som är en av de få levande guldstäder som ser ut som de en gång gjorde. Staden ståtar också med att ha hållit Ned Kelly och hans mor i sitt fängelse.

Nästa dag kom vi fram till Lake Hume och där blev vi bjudna på korv och bröd. Vi fick också följa med en familj ut på Lake Hume och åka vattenskidor. Det var en vacker dag +35° C, de ni därhemma!

Här slutar vår 4:e rapport.

Hälsningar till er alla från
Agneta & Fredrik.