Rapporter

Till rapport 2 | Till rapport 3 | Till rapport 4 | Till rapport 5 | Till rapport 6 | Till fotogalleriet

Rapport Nr. 1 från "Coast to Coast by bike 1996-97"

Efter en lång resa med ett långt uppehåll i Bangkok, Thailand, kom vi till Perth, Western Australia. Där vi ägnade några dagar till att acklimatisera oss till dygnsrytmen, värmen och för att montera våra Crescent-cyklar, provlasta och provcykla. Vi hann också med några utflykter i Perthområdet. Vi besökte Triathlontävlingen, som var generalrepetition inför nästa års Triathlon-VM.

Missbedömning av avståndet
Två cykeldagar var snart till ända, men inte som vi trott! Första dagen när vi lämnade Perth trodde vi att vi hade 112 km till Brookton. Redan efter fem kilometer åkte vi fel och fick några extra kilometer. Vi följde sedan Albany Highway cirka 35 kilometer för att därefter ta av mot Brookton och Brookton Hgw. 9 km uppför och med en stigning på 315 m i 37°C värme (i skuggan) och vindstilla. Vi passerade ett flertal bensinstationer och vid en ordnade vi lunch, kyckling/pasta som vi tillredde elegant med vårt Optimuskök. När vi lämnade lunchstationen fick vi syn på en vägskylt med texten Brookton/Beverly 99 km!! Vi blev något snopna, då vi redan hade kört 50 km. Vi beslutade att inom några timmar försöka hitta en tältplats och fortsätta först nästa dag. Vid 17-tiden hade vi cyklat 80 km med mycket backar och var ordentligt trötta.

Närkontakt med orm
På båda sidor om vägen fanns skyltar av olika storlek och utseende med texten ”affected area”, ”poison-danger”, ”no enter”, ”no camping”. Dessa skyltar fanns utefter en sträcka av 20 km. Vi vågade inte slå upp något tält, utan försökte att få lift till ett ”säkrare” ställe. På första liftförsöket lyckades vi få lift med en man med två små flickor. Vi fick sitta på flaket och han lovade att köra lungt, det gick bara 100-110 km/h som fortast! Vi kom hem till hans farm och fick campa på ett säkert ställe, hans trädgård.Vi blev bjudna på dusch och middag. Under middagen fick vi veta att det farliga i naturen var en trädsjukdom som inte angrep människor! Vi frågade om ormar, spindlar mm. och fick de vanliga lugna svaren. ”Nej det var ingen fara, det finns inte så många och de söker sig ej till människor”. Senare på kvällen dök det upp en orm på terassen där vi satt. Frun i huset sa att det var den tredje hon sett på 15 år! Tidigare på dagen hade vi sett tre kängurur och en ödla, alla påkörda och döda.

Värmebölja, 41°C i skuggan
Efter en natt i tältet gav vi oss iväg mot Beverly (15 km) för att senare ta av mot Quairading (62 km). Upp och ner hela dagen, långa raksträckor genom vetefält och fårhagar. Vi såg även strutsar och papegojor. Det enda som ändrade sig var temperaturen uppgick till oerhörda 41°C i skuggan och betydligt varmare i solen. Vinden blåste från alla håll, vilket tack och lov, kylde något. Vid 16-tiden var vi framme vid vårt dagsetappmål Quairading där vi tog in på ortens enda motell.

Packningen har minimerats
Det går inte att cykla så fort som vi planerat, vi når endast en snitthastighet av 16 km/h på grund av mycket packning. Vi har därför försökt att strippa vår packning genom att kasta lite onödiga kläder för att därigenom få ner vikten. Cyklarna fungerar bra, men täckningen på GSM har vi tappat för tillfället, så vi kan inte ringa, skicka fax eller e-mail via vår Nokia 9000 Communicator.

Trötta på kvällarna
Dagen därpå gav vi oss av tidigt (för att slippa den värsta hettan) mot Corrigin, . Det blir varmare för varje dag! Det område vi nu passerar är det värsta i hela Western Australia när det gäller giftiga ormar och spindlar. Här spelar de inte golf på sommaren pga alla ormar! Vi är också "hela och fungerar bra" även om vi är lite trötta på kvällarna. Vi fick också höra idag att vi nog inte blir ”utsläppta” på Nullabor pga värmen.

Vänliga bilister stannar och pratar
Cykeldagarna måste vi gå upp och starta tidigt för att undvika den värsta hettan. Från Quariding startade vi redan klockan sju. Snart beklagade vi oss över att vägen gick runt fälten när man kunde ha byggt den rakt istället. Efter 20 km kom vi fram till att det skulle ha varit bättre om de byggt vägen lite slingrig, för framför oss såg vi en rak väg i många kilometer. När vi hade kommit igång stannade en bil och en yngre man klev ur och berättade för oss att han hade cyklat i Sydamerika. Han berättade också att vägen framöver inte skulle vara lika backig längre, vilket vi snart insåg inte stämde, det var lika backigt som tidigare. Vi fortsatte att cykla fram till lunch. Under lunchen stannade flera bilar och frågade om allt var väl med oss. När vi kommit ytterligare några mil kom samme yngre man som vi träffat tidigare. Han kom nu med kallt vatten, vilket behövdes för att vi skulle klara av de sista milen fram till Kondinin. Vi hittade inget hotell eller motell, tur att vi hade vårt Fjällräventält. Vi var mycket trötta, men hade svårt att sova pga värmen. Vi har tävlat i hög värme tidigare, men här är det djävulskt varmt!

Vi har träffat högtrycket ”perfekt”
Nästa dagsetapp var vägen från Kondinin till Hyden. Varmaste dagen hittills +45°C i skuggan på eftermiddagen. Vi har träffat högtrycket ”perfekt” och kommit till det varmaste området i AUS. Varefter vi kommer mer österut så blir backarna färre och mindre och landskapet blir mer savannlikt. Vi har passerat flera saltsjöar. Vi började dagen med att få i oss varsin hamburgare som smakade mycket bra efter all torrmat. Vi kom fram till Hyden efter lunch där vi checkade in på hotellet som var ett mycket fint 4-stjärnigt hotell med en skön pool att bada i. På eftermiddagen cyklade vi ut till WAVEROCK en 15 m hög granitklippa, 110 m lång som har formats till en jättestor våg av väder och vattenerosion. Vägen från Hyden till Lakeking är 140 km, men endast för 4WD (fyrhjulsdrift, grusväg i mycket dåligt skick). Det var en tuff sträcka att cykla då temperaturen blev ännu högre! Sista sträckan var vi tvugna att lifta. Varefter vi tog en vilodag, då vi sov och tog det lugnt.

Bästa dagen hittills
Den 24 november, en månad kvar till julafton, gick vi upp tidigt och cyklade iväg klockan 0800. Vi cyklade till Newdegate, 20km/h i snitt med skön sidvind. Resan gick genom ett mycket vackert naturresarvat. Plötsligt studsade det till framför oss och en känguru kom upphoppande på vägen. Vi såg också en fin ödla. Detta var den bästa cykeldagen vi genomfört, en njutning hela vägen. Det var inte lika backigt som tidigare dagar och temperaturen var behaglig svensk högsommar, +27°C.

Roadtrains
Natten till den 25 november sov vi 12 timmar efter att ha somnat redan klockan 7 på kvällen. Dagen var vädermässigt lika bra som närmast föregående dag. Under cyklingen hörde vi en dov signal och Fredrik skrek ”in på gruset!” Det första ”Roadtrain” passerade med väldig fart och dammet yrde. Nu var vi snart framme vid kusten i Ravensthorpe. Utefter vägarna ligger massvis med skräp, mest ölburkar, flaskor och tetrapak från all vätska som dricks utefter vägarna. Här slutar vår 1:a rapport och vi har kommit fram till Esperence

Hälsningar till er alla i vintermörkret!
Agneta & Fredrik.

Till Rapport nr 2 | Till Rapport nr 3 | Till rapport 4 | Till rapport 5 | Till rapport 6 | Till fotogalleriet


Tryck på kartan för att återvända till startsidan