Står på träbron över floden och spejar efter gråval. Sälar tittar då och då nyfiket upp över ytan och regnet har för omväxlings skull gjort en stilla paus. Det är 14 grader C och rått. De tunga svarta molnen passar på sätt och vis in i den mäktiga naturen.

Vi har definitivt bytt ut Fijis och Hawaiis palmer och sol mot granskog och regn. Det har öst ner småspik i fem dagar i streck och påminner oss om Nya Zealands surmulna västkust. En indian kommer fram och pratar med mig och berättar att han ibland sett gråval nästan ända uppe vid denna bro. Men nu är de flesta uppe i Alaska och käkar.
Han fortsätter berätta om den gångna tiden och om hur fort allting går nuförtiden. Gillar vårt resesätt ," dagens moderna häst" tillägger han och skrattar brett med kritvita tänder.

Han har aldrig rört en datortangent, men klappat gråval på nosen och känt björnens andedräkt. Det är en vis gammal man och jag gillar hans sätt att tala, lika mäktigt som naturen omkring. Innan vi skiljs åt lovar han be solguden titta fram imorgon så vi i alla fall får en fin dag här ute på hans ö.

Nästa dag skiner solen från en klarblå himmel, jag får tårar i ögonen och ryser i hela kroppen. Gårdagens indianmöte var redan då magiskt men att det skulle nå såna här höjder hade jag inte väntat mig. Fort beslutar vi oss för att ta vara på denna indiangåva och vandra i skogen med de stora Sitka träden och längs de vilda Stilla Havs-stränderna som är välfyllda med drivved efter de kraftiga vårstormarna. Något för Lars Vilks att bita i. Han skulle kunna bygga en hel Nimis-stad med den mängd drivved som ligger längs de grankantade sandstränderna.
Nästa dag regnar det åter småspik…..

Hälsningar från Acke och Boel.