Kava, små grodorna och f.d. kannibaler

Efter Ysawaöarna beslöt vi oss för att cykla runt på de tre största öarna. Med lågt tryck i däcken skumpar vi fram på de absolut sämsta vägarna hitintills på vår cykelutflykt. Ojämn asfalt med rejäla kraterhål, gyttjiga lervällingsstigar och dammiga grusvägar ställde våra stålhästar på hårda prov.

Överallt möts vi av samma glada leenden och vänligheten blir bara större och större ju längre ut i bushen vi färdas. Missionären vi fått sova över hos i den lilla byn vid floden varnar oss: "- kom ihåg att folk är vilda , mycket vilda där uppe i bergen-". Mycket riktigt välkomnas vi av väldans vilda blickar när vi anländer till den vackert belägna lilla bergsbyn uppe i centrala Viti Levu. Vi blir tilldelade hövdingsonens hydda och slipper slå upp tältet, vilket är rätt så skönt eftersom vi i alla andra byar brukar ha 50 "hjälpande" små snorsnörvlande ungar springande runtomkring, vilket oftast tredubblar tältuppslagningstiden.

Efter vi hälsats välkomna med mycket "Bula" av alla i byn och ätit oss mätta på kasava-rotfrukt, bjuder hövdingen oss på "kava" (Söderhavets rusdryck nr 1). Alla blir vi glada och pratsamma och skojar om gångna tiders kannibalism, känner på varandras armar och konstaterar att vi är lagom gödda…

Efter att Boel dansat "små grodorna" för andra gången idag, somnar vi alla i den stora hyddan. Vaknar mitt i natten av ett tassande och prasslande ljud, känner att något klibbigt, illaluktande hamnat på min kind. Tittar upp på träbjälken i taket och ser svansen som tillhör råttan som nyss skitit mig (Acke) i ansiktet! Paralyserad av mitt strålkastarljus glor råttan lika förvånat på mig som jag på den och kilar därefter snabbt in i halmtakets trygga värld.

Går ut på gårdsplanen och tar mig en uppfriskande iskall dusch med hjälp av spann och kåsa, innan jag åter somnar med utspärrade, råttspejande ögon…. Vi vaknar tidigt av tuppens hysteriska galande och efter kasavafrukost (vilket står för universalenergin både morgon, middag och kväll) blir det stortvätt nere vid floden, där man bokstavligen talat bankar skiten ur kläderna på välslipade stenar. Badar tillsammans med ungar och hästar i det härligt svala flodvattnet. På väg upp till byn plockar vi frukt som växer vilt längs grusvägens kant. Möter några tomhänta jägare till häst som bjuder hem oss på te. Boel får sina naglar omvårdade och "lackade" med blomsterlack och vi är glada över att få uppleva allt det här unikt primitiva , fridfulla och äkta…

Hälsningar från Boel och Acke.