Rapport
nr 82, Rotorua, Nordön, Nya Zeeland, 990324, 15715 km.
Svartsjukedrama
Med stor
inlevelse och vilt uppspärrade ögon berättar Norm för
oss om den gångna tiden, då bergen vandrade, enligt maurilegend.
Vi sitter alla tysta runt matbordet och dricker hett te hos maurifamiljen
vi blivit inbjudna att bo hos. Då och då höjer Norm
blicken mot skyn och talar som i trans på maurispråk och
jag känner att jag ryser till. Poli har tänt levande ljus
och vi kan alla föreställa oss hur de eldsprutande vulkanerna
grälade med varandra över den vackra kvinnligt formade vulkanen
Pihanga vars kraftfullaste och ihärdigaste beundrare var Tongariro,
som mäter 1968 meter över havet. Det är med stor spänning
och en nervpirrande mage vi på morgonen nästa dag cyklandes
beger oss mot Tongariro Nationalpark där allting en gång
för mycket länge sedan utspelade sig.
Dag
blev natt
Tongariro
National Park betraktas som den sydligaste delen av Stilla Havets
"Ring of Fire" som löper i väst från Tongaöarna
genom Kermadecöarna till Bay of Plenty i Nya Zeeland. I zonen
finns några av jordens ständigt aktiva vulkaner. På
vägen in till Tongariro National Park reser sig de lurpassande
stratovulkanerna Ruapehu (2797 m.ö.h.) och Ngauruhoe (2290 m.ö.h.)
sig majestätiskt ur marken likt svampar och ser mycket självbelåtna
ut, vilket de bör göra då de är två av
jordens mest aktiva vulkaner.
Under vintersäsongen juli-oktober är Ruapehus sluttningar
översållad av äventyrslystna och entusiastiska utförsåkare.
Att utöva sin favoritsport på en aktiv vulkan kan nog ha
en speciell tjusning. Man roar sig på en slumrande, eldsprutande
drake - ytterliggare ett riskmoment utöver det normala att kunna
bryta armar och ben
.
På stora varningsskyltar står det hur man skall bete sig
om det plötsligt blir ett utbrott. Och
ett utbrott blev det! En eftermiddag i september 1995 släpptes
Ruapehus känslor loss än en gång och han sprutade
en kaskad av sten, aska och kokande ångor upp i luften som inom
ett par minuter vände dag till natt. Hela den kommande skidsäsongen
1996 blev helt spolierad då Ruapehu vägrade att sluta småputtra.
Men nya zeeländarna är ett påhittigt folk och de lokala
pubarna flyttade ut på gatan och serverade öl till naturens
mäktiga "live show". Andra välkända sammansatta
vulkaner som Fuji och Kilimanjaro har inte haft något utbrott
under det senaste århundradet. Under samma tid har Ruapehu haft
i genomsnitt mer än ett per år!
Sura
fisar och golvvärme
På
vår färd mot Auckland, vår nya zeeländska slutdestination,cyklar
vi förbi sjöarna Taupo och Rotorua, som ligger i en sprickdal
som kallas Taupos vulkaniska zon. Vulkanutbrottet som bildade sjön
Taupo 186 e.kr. bevittnades så långt bort som i Kina och
Rom. Med andra ord ett rejält fyrverkeri! Med en calderan av
606 km2 är utbrottet det våldsammaste i världen under
5000 år. När det bubblar till i underjorden på Nya
Zeeland gör det det rejält. Överallt i sprickdalen
stiger det fläckvis upp het ånga från jordens inre
och det råder en dold magisk stämning. Lite varstans finns
det heta badvattenhällar som inbjuder till avslappande kvällsdopp.
Dock var det kanske inte så avslappande för Acke som en
kväll fick sällskap av en lika njutande råtta som
vägrade flytta på sig!
På vissa håll släpper marken ut riktiga långa
sura "fisar" som luktar värre än ruttna ägg.
Man
kan inte trampa fort nog för att ta sig därifrån.
På ett 18 km2 stort område är Moder Jord speciellt
aktiv och marken har på många håll kollapsat och
gett vika för kemikaliebubblande kratrar i alla regnbågens
färger och lerkokande grytor. Det är som att vandra omkring
i ett laboratorium där ingen egentligen vet vad den andre pysslar
med skrämmande. I Rotorua fick vi på en campingplats t.o.m.
golvvärme i vårt tält genom naturlig värme i
marken och VARMT blev det.
Hälsningar
från Boel och Acke.