Rapport 82- 1999 (Nya Zeeland)

Rapport nr 82, Rotorua, Nordön, Nya Zeeland, 990324, 15715 km.

Svartsjukedrama
Med stor inlevelse och vilt uppspärrade ögon berättar Norm för oss om den gångna tiden, då bergen vandrade, enligt maurilegend. Vi sitter alla tysta runt matbordet och dricker hett te hos maurifamiljen vi blivit inbjudna att bo hos. Då och då höjer Norm blicken mot skyn och talar som i trans på maurispråk och jag känner att jag ryser till. Poli har tänt levande ljus och vi kan alla föreställa oss hur de eldsprutande vulkanerna grälade med varandra över den vackra kvinnligt formade vulkanen Pihanga vars kraftfullaste och ihärdigaste beundrare var Tongariro, som mäter 1968 meter över havet. Det är med stor spänning och en nervpirrande mage vi på morgonen nästa dag cyklandes beger oss mot Tongariro Nationalpark där allting en gång för mycket länge sedan utspelade sig.

Dag blev natt
Tongariro National Park betraktas som den sydligaste delen av Stilla Havets "Ring of Fire" som löper i väst från Tongaöarna genom Kermadecöarna till Bay of Plenty i Nya Zeeland. I zonen finns några av jordens ständigt aktiva vulkaner. På vägen in till Tongariro National Park reser sig de lurpassande stratovulkanerna Ruapehu (2797 m.ö.h.) och Ngauruhoe (2290 m.ö.h.) sig majestätiskt ur marken likt svampar och ser mycket självbelåtna ut, vilket de bör göra då de är två av jordens mest aktiva vulkaner.


Under vintersäsongen juli-oktober är Ruapehus sluttningar översållad av äventyrslystna och entusiastiska utförsåkare. Att utöva sin favoritsport på en aktiv vulkan kan nog ha en speciell tjusning. Man roar sig på en slumrande, eldsprutande drake - ytterliggare ett riskmoment utöver det normala att kunna bryta armar och ben….


På stora varningsskyltar står det hur man skall bete sig om det plötsligt blir ett utbrott.
Och ett utbrott blev det! En eftermiddag i september 1995 släpptes Ruapehus känslor loss än en gång och han sprutade en kaskad av sten, aska och kokande ångor upp i luften som inom ett par minuter vände dag till natt. Hela den kommande skidsäsongen 1996 blev helt spolierad då Ruapehu vägrade att sluta småputtra. Men nya zeeländarna är ett påhittigt folk och de lokala pubarna flyttade ut på gatan och serverade öl till naturens mäktiga "live show". Andra välkända sammansatta vulkaner som Fuji och Kilimanjaro har inte haft något utbrott under det senaste århundradet. Under samma tid har Ruapehu haft i genomsnitt mer än ett per år!

Sura fisar och golvvärme
På vår färd mot Auckland, vår nya zeeländska slutdestination,cyklar vi förbi sjöarna Taupo och Rotorua, som ligger i en sprickdal som kallas Taupos vulkaniska zon. Vulkanutbrottet som bildade sjön Taupo 186 e.kr. bevittnades så långt bort som i Kina och Rom. Med andra ord ett rejält fyrverkeri! Med en calderan av 606 km2 är utbrottet det våldsammaste i världen under 5000 år. När det bubblar till i underjorden på Nya Zeeland gör det det rejält. Överallt i sprickdalen stiger det fläckvis upp het ånga från jordens inre och det råder en dold magisk stämning. Lite varstans finns det heta badvattenhällar som inbjuder till avslappande kvällsdopp. Dock var det kanske inte så avslappande för Acke som en kväll fick sällskap av en lika njutande råtta som vägrade flytta på sig!
På vissa håll släpper marken ut riktiga långa sura "fisar" som luktar värre än ruttna ägg.

Man kan inte trampa fort nog för att ta sig därifrån. På ett 18 km2 stort område är Moder Jord speciellt aktiv och marken har på många håll kollapsat och gett vika för kemikaliebubblande kratrar i alla regnbågens färger och lerkokande grytor. Det är som att vandra omkring i ett laboratorium där ingen egentligen vet vad den andre pysslar med skrämmande. I Rotorua fick vi på en campingplats t.o.m. golvvärme i vårt tält genom naturlig värme i marken och VARMT blev det.

Hälsningar från Boel och Acke.

Till nästa rapport -->
 
© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. 
Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.