Rapport nr 81 . Från Syd till Nord , 990309, 14915 km.

Vindrekord
Att checka in bagage och cyklar för färjan från Sydön till Nordön är precis som att checka in till en flygresa. Båtresan över Cooksundet tar knappt fyra timmar men är känd för att vara ganska guppig och omtumlande. Hela Marlborough-sund regionen är välkänd för att vara ett av världens värsta blåshål och har ofta vindhastigheter på upp till 160 km/h. 1968 sattes ett vindhastighetsrekord då vinden drog igenom med en hastighet av 267 km/h. Det händer ofta att färjorna är försenade eller inställda p.g.a väderförhållandena. Med en mycket skicklig navigör glider färjan genom de smala sunden.

Vi sitter med benen i kors ute på däck och äter Nya Zeelands främsta maträtt " fish and chips" medan vi låter blickarna vila över de sköna omgivningarna. Då och då dyker det upp ett och annat vackert beläget hus vid vattenbrynet. Hade det inte varit för de ettriga sandflugorna hade det varit en paradisplats att bo på.

Mästerlotsen
Det var inte långt härifrån någonstans bland sunden mellan Sydön och Nordön som den omtalade mästerlotsen Pelours Jack lotsade båtar åren 1880 till 1912. Jack var en risodelfin som en dag dök upp vid fartyget Brindles sida. Kaptenen som hade stora svårigheter med att navigera sitt skepp genom de illaryktade smala sunden och de farliga strömmarna beslöt sig för att följa efter delfinen. Jack fick sitt namn Pelours Jack efter Pelours sund där han först dök upp. Sedan den dagen hjälpte mästerlotsaren Jack alla båtar från Pelours sund genom Cooksundet till Tasman viken.

Objudna gäster i råtthålet
Det enda lediga hotellet vi finner i Wellington är ett riktigt råtthål och på Ackes hotellskala från 1-5 inte ens värt en etta. Men efter först en lång dag på cykelsadeln och därefter en gungig båtresa stupar vi i de väl utslitna hängmatts-bottnade sängarna. Vid tresnåret på morgonen vaknar jag av att någon smyger omkring ute på brandtrappan. Blåsan trycker på och med lätta steg tassar jag iväg till toa'n.

Runt en hörna på den korta vägen stöter jag ihop med en liten grabb som blir lika skrämt förvånad som jag av att någon är vaken. Med ett yrvaket ursäkta mumlande ljud tassar jag vidare. Vid frukostbordet på morgonen råder det kaos. Det är inte den vanliga virriga och skrikiga kalabaliken som brukar råda på "backpacker" hotell utan något har uppenbarligen hänt, men vad? Kan alla vara tysta en stund fullkomligen vrålar en myndig röst. Som om någon tryckt på en knapp blir det dödstyst. Det har varit inbrott inatt för tredje gången på två veckor. Två av tjuvarna blev tagna på bar gärning. Den tredje lyckades fly men blev snabbt spårad av en av polisens hundar. De här maurikillarna har under en tid gjort flera inbrott på "backpacker"hotell. Just nu sitter de på polisstationen för förhör och riskerar upp till tio år bakom galler. Deras karriär är över. Den yngste Mauri killen som endast var 13 år gammal och kortvuxen klättrade upp för brandtrappan och bröt upp ett fönster, sedan öppnade han för sina två kumpaner.

Tyvärr lyckades de inatt stjäla en hel del innan de blev upptäckta. Skriv ner vad ni saknar så hoppas jag att ni får tillbaka allt, avslutar den myndiga rösten innan han vänder tvärt och går ut. Omigen tar kaoset vid. Mina ben är som gele när jag rusar upp för trappan för att berätta för Acke. Tänk vad läbbigt, det var en av tjuvarna jag stötte på inatt på väg till toa'n.

Hälsningar från Boel.

Till nästa rapport -->