Kirkarelli, Turkiet. 971029, 3910 km.
Vi har slagit följe med fem schweiziska långfärdscyklister. Känner oss somm ett amerikanskt motorcykelgäng när vi drar fram alla sju i följd. Att cykla in i Turkiet är som att cykla rakt in i paradiset. Landskapet gör en tvärvändning ifrån att ha varit täckt av djupa dystra granskogar, öde vägar och näst intill folktomma byar. Grönskande dalar breder ut sig mellan de karga bergen. På bergsluttningarna växer det buskar som lyser som ett brinnande eldhav av höstens gyllene färger. Böneutropare ljuder genom luften och tvingas konkurrera med getternas bjällror.

Vildhundar stora som kalvar blottar tänderna och skäller hotfullt. De liknar mest hybrider mellan ett får och en varg. När vi passerar attackerar de aggressivt ochförsöker nafsa oss i benen. Vi har haft stora problem med dem och har blivit tvungna att tilverka ett vapen i form av en lång piska för att kunna försvara oss. Cyklar fram i par. Skriker och slår vilt omkring oss för att se hotfulla ut. Ibland aktar sig hundarna bara de ser att man höjer handen. De vet så väl vad det är frågan om. Men det känns tryggt att ha ett vapen att försvara sig med, bara om ifall .

Herdebarnen som vaktar djuren hejar och springer glatt efter oss. I de små byarna vimlar det av folk. På de traditionella rökiga små te (cay) husen sitter männen och dricker te hett te medan de spelar backgammon, kort och diskuterar högljutt dagens senaste händelser med sina vänner. Det klirrar hemtrevligt av teglasen. Turkiets nationaldryck är te och det dricks mycket hett ur små glas. teet är vackert bärnstensfärgat i bryggt tillstånd och bör drickas så nybryggt som möjligt. Man får göra som turkarna själva, beställa in det ena glaset efter det andra. Ett glas te kostar en krona ugefär. Kvinnor med sjal runt huvudet, långa kjolar, går runt och inhandlar färska råvaror och bröd till kvällsvarden. Det är ett överflöde av mat. Maten dekorerar vackert restaurangfönstren och drar blickarna till sig. Magen knorrar hungrigt. det lukar en blandning mellan nygrillad köfte (små, kryddstarka turkiska köttbullar), vitlök och färsk mynta. Cay, cay ljuder småpojkarnas stämma när de sprnger runt och säljer te på brickor stora som parabolantenner. Hönsen spatserar orädda på gatorna och pickar efter föda. På åkrarna vältrar sig vattenbufflarna i lervällingen och sönar av välbehag.

I Kirkarelli finner vi ett litet hotell för 6 SEK per person och natt. På kvällen går vi på restaurang för att fira att vi kommit till Turkiet - kebabens land. Äter grillspett, färsk sallad, bröd och dricker Ayran och Raki. Ayran är en youghurt drink bestående av youghurt uppblandat med källvatten, ibland spetsat med lite salt. Läskande och släcker törsten mycket bra till de kryddstarka kötträtterna. Raki är jämte teet något av en nationaldryck. Ett anissmakande brännvin som påminner om grekernas ouzo. Turkarna blandar raki med vatten och det blir till något som mest liknar mjölk till färgen. Gott, starkt och förrädiskt! Maten är billig, välsmakande och notan hamnar på knappt 20 SEK/person.

Hälsningar Boel

Turkiet, Istanbul, 97 11 05, 4135 km.

Sitter uppe på takterassen på vårt lilla hotell i ett härligt 20 grader varmt Istanbul. Solen skiner från en klarblå himmel och Medelhavsvinden fläktar behagligt. Utsikten här uppifrån är magnifik. Stora oljetankers trängs tillsammans med fiskebåtar, passagerarfärjor och lyxkryssare ute på redden.Böneutropande minareter tornar upp sig lite här och var bland takåsararna och vi känner att vi befinner oss närmare Mellanöstern än Europa. Första stora etappen av vår " cykelutflykt " är avklarad utan några som helst större problem. Skönt att cyklarna, övrig utrustning och vi själva fungerat så bra. Att komma in i Turkiet från ett utfattigt Bulgarien kändes underbart och otroligt kontrastrikt. Plötsligt fanns det obegränsat med varor i affärerna, mängder med mat i restaurangerna, nästan inga tiggare, fina vägar att cykla på, byggnader med hela fönster i, och till och med målade hus !
Hälsningar Acke.

Turkiet , Ole do lyckan är framme.., 971115 , 4581 km.

Vi trampar fram längs vägen som slingrar sig likt en orm upp längs berget.Det finns inga vägräcken. Där vägen slutar tar ett 250- meter djupt stup vid.Vyn som breder ut sig är fantastisk i sin mångfald.Medelhavets turkosblå gröna vågor slår upp mot klipporna och blir till ett gräddvitt skum.Genom de frodiga grönskande dalarna krånglar bäckar sig fram genom mandarin och bomullsodlingar.Vatten bufflar rullar sig välmående i lervällingen på åkrarna.Längs bergsluttningarna växer olivträden tätt fulla av solmogna oliver.Vid vägkanten står försäljare i vackert utsmyckade marknadstånd och säljer färgsprakande frukter, spännande exotiska orientaliska kryddor och honung på burk i olika kulörer.De ropar efter oss; - Hello , where are you from ? , What is your name ? , Can I offer you a cup of tea ? , Hungry ? , Would you like an orange or a banana ? , Special
price for you .

Känns som om däcken klibbar fast i den grova asfalten. Vi cyklar långsamt uppåt. Svetten rinner likt en vårflod längs med ryggraden. Det är tungt och tufft.Turkiet är fruktansvärt backigt.Bilarna kör fort och nära oss. Varenda gång en bil passerar hänger sig föraren på signalhornet och tutar ihållande. Passagerarna hänger ut genom vindrutorna och skriker och hejar
på oss.De som säljer biltutor i Turkiet måste ha en god affärsverksamhet.Inte en biltuta är den andra lik.Den ena tutan spelar melodin Happy birthday to you för oss . Den andra råmar likt en ko och den
tredje låter som en ambulans vid fullt pådrag. Herdar sitter vid eldar och värmer sig medan de håller ett vakande öga på sina djur.Vallhundarna bär de traditionella halsbanden med taggiga järn nitar utåt. Järn nitarna försvårar för vildhundarna och andra rovdjur att bita ihjäl dem vid eventuella slagsmål.Vinden tar tag i oss och ger oss en rejäl knuff i ryggen nerför backen. Cykel datorn maxar 68 kilometer i timmen .Susar förbi tre turkiska kvinnor i slöja , långa kjolar och högklackat som sitter på några stenar och har picknick. Ler åt oss och njuter av utsikten medan de sörplar hett te ur små turkiska te glas.Kämpar oss fram i sakta mak genom ett envist duggregn. Det är då olyckan är framme. Acke skriker till ; - Se upp , kör åt sidan , vägen är snor hal. Försent ,dunk säger det när väskorna tar i marken. En blixtrande smärta far genom benet på mig. Asfalten skär in i handflatorna. Huvudet känns som en krossad tomat. Omtumlad men helt oskadd reser jag mig försiktigt upp och släpar cykel ekipaget in till kanten. Acke far runt omkring mig som en orolig själ och undrar ängsligt hur jag mår. Frågar direkt ifall jag kan rabbla mitt person nummer , telefon nummer och min adress. För att kontrollera att det står rätt till med huvudet. Lika uppskärrade som förvånade konstaterar vi att det råder blixt halka på vägen. Det första regnet har fått allt damm och grus att lösas upp efter sommarens torka och har lagt sig som en tunn oljig hinna över hela vägbanan.

I byarna springer pojkar i 9 - 10 års åldern in och ut ur de olika butikerna och serverar te. Egentligen borde de vara i skolan. De rökiga te husen är över fulla av män som spelar kort , läser tidningar och diskuterar dagens händelser. Det luktar en blandning mellan nygrillad kebab , vitlök och färsk mynta.Det råder ett överflöde på mat i butikerna. Än en gång dras min blick till konditorifönstren som smyckas av läckra kakor , bakelser och tårtor. Ljus rosa rosor med vår gröna marsipan blad , choklad glasyr i snirlande figurer och tjock fet grädde spritsad i vackra serpentin mönster får det att vattnas i munnen. Som det kakmonster till långfärdscyklist jag är så har jag nästan tagit en tugga av varenda en sort av turkiets alla kakverk. Jag lär mig aldrig utan blir lika förvånad varenda gång mina smaklökar talar om för mig att det smakar näst intill ingenting. Skall man jämföra smaken med något blir det en mix av havre , papper , olja och socker lag.Vissa gånger så fett att det dryper om det. Men turkarna kan verkligen konsten att garnera.Det är en upplevelse isig att beundra deras fantastiskt välgjorda bakverk. Dessutom har de ibland roliga namn om man översätter direkt ifrån turkiska såsom t.ex. kvinnans navel. Det är en stor sockerlag indränkt skumgummi donut. En gång fick vi in en efterrätt som bestod av endast fyllningen till en kanelbulle.Sagolikt gott ! Men efter några tuggor saknade vi själva bullen. Favoriten är ändå de härligt sega knäck kakorna fulla av lime gröna pistage nötter. Det är mums filibabba !

Hälsningar ifrån kak monster cyklisterna Acke och Boel.

Till Rapport 8