Sydafrika, rapport nr 68

Omvända roller
Sydafrikas underbara "Garden Route" fortsätter att överraska med sin oerhört vackra storslagenhet. Detta land förtjänar många superlativ, men där finns även en baksida som kanske inte är så välkänd hemma i Sverige.

Alla har vi väl hört talas om apartheidtiden med allt vad den förde med sig. Nu är det revansch från de färgade som gör den vite mannen rädd, så rädd att han är villig att lämna landet och det fort! Således omvända roller nuförtiden, vinden har vänt så att säga.
Kåkstäder med all misär i form utav väpnade rån, våldtäkter och mord, finns överallt.

Den vite mannens verk, indirekt i varje fall. När vi ex. besökte Kapstadens "naturfront" var det inte snack om att promenera ditut, nej nej påpekade alla ( även de mer välbärgade färgade), ni måste åka buss eller taxi annars blir det tråkigt för er!

Sak samma var man än skulle någonstans i Kapstaden, som för övrigt var helt tom på folk efter kl. 18.00 trots att det fortfarande var dagsljus! Tomheten berodde helt enkelt på folks rädsla inför varandra.
Skrämmande många av alla de vita vi träffat vill flytta ifrån Sydafrika till Australien eller Nya Zeeland p.g.a. den "omvända" rasismen. En och annan farmare och dess familj blir slaktad varje månad!

Grannlandet Zimbabwes president "snodde" 800 vita farmares gårdar att ge till den svarte mannen (nov. -98).

Hatet mot den vita minoritetsbefolkningen (5 miljoner) växer oerhört och många är rädda att den 35 miljoner stora färgade befolkningen vid nästa års val skall rösta fram en kommunistisk regim. De har t.o.m. infört ett kvoteringssystem som kräver att en viss del svarta måste vara representerade i diverse yrken oavsett kunskapsnivå! Gäller t.o.m. i uttagningen inför fotbolls-VM. Nåväl, kanske inte konstigt att storföretagen börjat lämna Sydafrika och randen rasar och inflationen spökar…

Själva har vi cyklat igenom en del hemska kåkstäder men för det mesta blivit väl bemötta. Utom när jag vid ett tillfälle höll på att få en ölflaska i huvudet. En bil med ett glatt gäng i kastade flaskan efter mig som splittrades framför mitt däck och skar upp det med en rejäl smäll. Tur att det inte var en molotovcocktail!

Men det positiva överväger och vi har träffat många underbara människor (vita och färgade). Såsom prästen i den lilla men gudomligt vackra byn Elim som lät oss bo i prästgården för en tia natten. Rose och Basil som efter en het, svettig och tröttsam dag i sadeln, då vi sittande på trottoaren och drickandes vatten, bjöd spontant in oss på Basils födelsedag!

Det blev kardemummamarinerad kyckling med hasselbackspotatis och bearnaise-sås, en natt i deras gäststuga plus nytvättade kläder - otroligt vänligt! Sådana människor ger hela jorden hopp och smälter bort minnen över alla "knäppgökar" vi mött.

Fortsatte cyklingen genom ett strålande vackert land över bl.a. Tsitsikama National Park och Stormy River.

En och annan skylt längs husens betongmurar varnade för "armed response", som ökade vår längtan efter en annan kontinent!
Efter bodysurfing i Jeffreys Bay tog vi Qantas nyårsflyg från Port Elisabeth. Det blev champagne på hög nivå och skål med kapten (juice) över Indiska Oceanen på väg mot det stora landet i öst. Gissa vilket!?

Hälsar Acke och Boel.