|
Rapport nr 64,
Wilderness, Sydafrika, Julafton 1998. 11.140 km.
Strålande
jul
Jul
jul strålande jul… nog är det en strålande jul
alltid. Solen strålar ifrån en klarblå himmel. Det
är +30 grader C varmt och vi ligger och slöar på en
milslång kritvit sandstrand medan vi låter Indiska Oceanens
brusande vågor vagga oss till ro.
Det är tur att det är en lång strand med gott om utrymme
för det vimmlar av folk.
Under apartheiden fick inte den svarta befolkningen lov att vistas på
stränderna och det tar de igen med råge nu. Jul för
dem och många andra tycks vara en dag då man super sig redlöst
full. Överallt ser vi människor i baddräkt och bikinis
som knappt skymmer de mest intima delarna vingla runt. Barnen och även
de vuxna som är påtagligt alkoholpåverkade och som
har fått barnasinnet tillbaks spelar forboll bland picnicfiltar,
parasoller, solstolar, kylboxar och hundar så att sanden flyger
vida omkring. En kille har däckat och badvakterna släpar iväg
honom. De har f.ö. en ansvarsfull och hektisk dag. Många
av de svarta kan inte simma och i fyllan och villan ger de sig ut bland
de skummande höga vågorna. Gång på gång
får badvakterna rycka ut och hämta in dem. Vi har lagt oss
på åskådarplats en bra bit bort från hela spektaklet
och ser förundrat på.
Saknar julstämningen
Tyvärr
saknar vi helt den riktiga julstämningen. Det är ingen riktig
jul utan snö, snöslask eller gråmulet duggregn. Medan
vi ligger och slöar i solen tänker vi på familj, släkt
och vänner hemma i Sverige. Är det någon gång
man verkligen har hemlängtan så är det under jultiden.
Då alla är samlade tillsammans. Äter julbord, tittar
(exakt kl. 15.00) på Kalle Anka på TV medan de äter
Aladdin choklad-praliner och sedan är det dags för julklappsutdelning.
Men det finns en ledsam baksida av julfirandet också. Alla människor
som sitter ensamma under årets största högtid. Alla
som sätter sig i skuld för att kunna köpa en massa dyra
och i många fall onödiga julklappar och mat i överflöd.
Samtidigt som julen är en gemytlig stillsam högtid är
det också köpmännens högtid och
ett riktigt kommersiellt spektakel. I vår del av världen
, västvärlden, är det inte om man skall äta eller
vad man skall köpa utan hur mycket eller vad man skall äta
och hur mycket av vad man skall köpa.
Collect call
hem
Hemlängtan
blir för stor och Boel beslutar sig för att ringa collect
call (mottagaren betalar) hem. Det tar över en timme att få
fram rätt telefonnummer till rätt telefonoperatör. När
telefonoperatören i sin tur äntligen ringt hem och allt är
OK bryts samtalet två gånger, inga optiska fibrer här
inte, linjen sprakar och är dålig men det är härligt
att höra äkta skånska igen. Vädret hemma är
som vanligt på julafton, duggregn, gråmulet och grön
gräsmatta. Vi har det kanske inte så dumt ändå
där vi är. Det är nog många som velat byta med
oss och vi har ju trots allt varandra. Dessutom har vi köpt julklappar
dock begränsat till var sin med tanke på vikten. Acke köpte
sitt favoritchoklad, 250 g mintcrisp och Boel köpte ett ljusblått
solliv som hon så länge tjatat om.
Grillafton
Vi
har lämnat vårt tält för en lyxigare variant under
julen och checkat in på ett mindre hotell. Hotellägarna som
är från Belgien har några vänner på besök
och ställer till med stor grillfest. Vi är inte sena till
att förena oss till festligheterna. Det är verkligen en annorlunda
känsla att sitta ute på verandan på julaftonskvällen
och grilla. Medan vi lyssnar på cikadornas gälla öronbedövande
sång på södra halvklotet lyssnar de på norra
halvklotet på "hej tomtegubbar slå i glasen….."
Goda (H)julhälsningar
från Boel och Acke.
|
