Rapport 53 - 1998 (Botswana)
RUNDU, NAMIBIA, 1998.

KROKODILER ELLER INTE.

Cuvangofloden ser verkligen inbjudande ut till ett svalkande dopp trots sitt smutsbruna vatten. Så nära men ändå så långt borta på andra sidan floden breder det för tillfället stängda och krigshärjade Angola ut sig. Vår ledare Garry säger att det är okey att ta en simtur för här finns inga krokodiler. Men vi har för länge sedan slutat att förlita oss på hans påstådda erfarenhet och vetande. För att vara på säkra sidan beslutar sig Boel för att fråga runt på campingplatsen. Efter drygt en timme kommer hon tillbaka om inte ännu mer villrådig .

Någon påstår att den sista krokodilen sköts 1982. En annan säger att det definitivt finns krokodiler i Cuvangofloden, det är ju Afrika. Nästa säger att det aldrig funnits några krokodiler just här för vattnet är för strömt. Någon annan berättar att man försöker återinföra krokodiler till området och att man redan släppt ut ett par stycken. En tant som sitter och solar berättar att hon sent varje eftermiddag brukar se något som liknar en stock flyta förbi men hon vet inte säkert om det kan vara en krokodil och vår ledare fortsätter påstå att det inga krokodiler i floden finns.

NSIMA OCH SMÅFISK.
En bit längre upp i floden har ett gäng namibiska barn jätteroligt då de klänger och klättrar likt apor i träden innan de handfallet kastar sig ut i vattnet uppe ifrån grenarna. Vi bestämmer oss för att risken att stöta på en krokodil är minimal och byter raskt om till badkostym. Acke är först ner för slänten och i vattnet. Det är härligt uppfriskande. Floden är inte mycket bredare än 50 meter. Vi ger oss med beslutsamma simtag över mot Angola i sällskap av två svarta lekande uttrar. Snabbt konstaterar vi att det är rätt strömt men det går att gå då den djupaste delen inte är mer än knappa en och en halv meter. På andra sidan går en gammal angolisk fiskarkvinna med ett solbränt russinansikte och vittjar sina fiskfällor. Fångsten är snål och hon visar upp sina fem centimeter stora småfiskar, vilket tillsammans med den typiska majsmjölsgröten nsima utgör hennes och hennes familjs dagliga middagskost.

DESINFEKTIONSMEDEL - ROM.
Acke ger sig inte. Han har beslutat sig för att beträda Angolas mark och klättrar bestämt uppför flodkanten. Försiktigt med bara fötter tar han sig sakta uppåt men inte tillräckligt försiktigt. När han nästan nått toppen sätter han foten rakt på en sylvass törntagg. Under vilda tjut rusar han till fast mark uppe på toppen av flodbanken där han stönande och ojande sätter sig ner för att försöka dra ut taggen. Men istället för att lyckas dra ut den bryter han av den inne under skinnet.Fiskarkvinnan tittar storögt på hela spektaklet och tar sig för pannan och hummar oroligt. Det blir till att snabbt simma tillbaka och ta fram operationslådan (vår första hjälpen
medicinlåda).Efter mycket pillande och klämmande kommer äntligen törntaggen ut som gått två centimeter snett in i foten. Vår 45%-iga rom vi köpt för att kunna dricka lumumba vid lägerelden på kvällen kommer väl till pass som desinfektionsmedel. Även om Boel tycker Acke "slösar" när han envisas med att nästan använda halva flaskan. Men till Angola kom vi, dock allt illegalt.

Krokodilhälsningar från Boel.

Till nästa rapport -->

© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.