RUNDU, NAMIBIA, 1998.
KROKODILER ELLER INTE.
Cuvangofloden ser verkligen inbjudande ut till ett svalkande dopp trots
sitt smutsbruna vatten. Så nära men ändå så långt borta på andra sidan
floden breder det för tillfället stängda och krigshärjade Angola ut
sig. Vår ledare Garry säger att det är okey att ta en simtur för här
finns inga krokodiler. Men vi har för länge sedan slutat att förlita
oss på hans påstådda erfarenhet och vetande. För att vara på säkra sidan
beslutar sig Boel för att fråga runt på campingplatsen. Efter drygt
en timme kommer hon tillbaka om inte ännu mer villrådig .
Någon påstår att den sista krokodilen sköts 1982. En annan
säger att det definitivt finns krokodiler i Cuvangofloden, det är
ju Afrika. Nästa säger att det aldrig funnits några krokodiler just
här för vattnet är för strömt. Någon annan berättar att man försöker
återinföra krokodiler till området och att man redan släppt ut ett
par stycken. En tant som sitter och solar berättar att hon sent varje
eftermiddag brukar se något som liknar en stock flyta förbi men hon
vet inte säkert om det kan vara en krokodil och vår ledare fortsätter
påstå att det inga krokodiler i floden finns.

NSIMA OCH SMÅFISK.
En bit längre upp i floden har ett gäng namibiska barn jätteroligt
då de klänger och klättrar likt apor i träden innan de handfallet
kastar sig ut i vattnet uppe ifrån grenarna. Vi bestämmer oss för
att risken att stöta på en krokodil är minimal och byter raskt om
till badkostym. Acke är först ner för slänten och i vattnet. Det är
härligt uppfriskande. Floden är inte mycket bredare än 50 meter. Vi
ger oss med beslutsamma simtag över mot Angola i sällskap av två svarta
lekande uttrar. Snabbt konstaterar vi att det är rätt strömt men det
går att gå då den djupaste delen inte är mer än knappa en och en halv
meter. På andra sidan går en gammal angolisk fiskarkvinna med ett
solbränt russinansikte och vittjar sina fiskfällor. Fångsten är snål
och hon visar upp sina fem centimeter stora småfiskar, vilket tillsammans
med den typiska majsmjölsgröten nsima utgör hennes och hennes familjs
dagliga middagskost.
DESINFEKTIONSMEDEL - ROM.
Acke ger sig inte. Han har beslutat sig för att beträda Angolas mark
och klättrar bestämt uppför flodkanten. Försiktigt med bara fötter
tar han sig sakta uppåt men inte tillräckligt försiktigt. När han
nästan nått toppen sätter han foten rakt på en sylvass törntagg. Under
vilda tjut rusar han till fast mark uppe på toppen av flodbanken där
han stönande och ojande sätter sig ner för att försöka dra ut taggen.
Men istället för att lyckas dra ut den bryter han av den inne under
skinnet.Fiskarkvinnan tittar storögt på hela spektaklet och tar sig
för pannan och hummar oroligt. Det blir till att snabbt simma tillbaka
och ta fram operationslådan (vår första hjälpen
medicinlåda).Efter mycket pillande och klämmande kommer äntligen törntaggen
ut som gått två centimeter snett in i foten. Vår 45%-iga rom vi köpt
för att kunna dricka lumumba vid lägerelden på kvällen kommer väl
till pass som desinfektionsmedel. Även om Boel tycker Acke "slösar"
när han envisas med att nästan använda halva flaskan. Men till Angola
kom vi, dock allt illegalt.
Krokodilhälsningar från Boel.
|