URGRÖPTA TRÄDSTAMMAR.
För att verkligen få se den verkliga vildmarken i Okovangodeltat måste man ta sig långt in bland de laborintliknande kanalerna. Där vi nu kör är efter regnperioden helt vattenfyllt. Det tar ca 6 månader för hela deltat att fyllas upp efter regnperiodens slut. När det djupa vattnet tar vid packar vi om och sätter oss i en motorbåt, som tar oss ytterliggare rakt in i den djupa gröna vildmarken. Efter en dryga två timmar lång färd packar vi om ytterliggare en gång men denna gången sätter vi oss två och två i mekoro (plural). Mekoro är traditionellt urgröpta kanoter av ebenholtsträd eller sausageträd. Pålen man stakar sig fram med är nästan tre meter lång och kallas ngashi och är tillverkad av mogononoträ
(lat. terminalia sericea) som är mycket starkt.

REVIRBESKYDDANDE HÄSTAR.
Vår mokoro(singular) går i täten och stakmannen Gabhi skjuter oss fram med väldig kraft. Mokoron glider ljudlöst fram i vattnet. Oroliga efter alla olyckor vi hört om kanoter som blivit anfallna och omkullvräkta av de mycket starkt revirbeskyddande flodhästarna frågar vi om det finns några i närheten. Under motorbåtsfärden in såg vi flera stora kolonier av dem. Gabhi skrattar med hela sitt kritvita garnityr och berättar att han är livrädd för dem. För fem år sedan när han och några vänner var ute och fiskade blev de anfallna av en flodhäst som splittrade mokoron i två delar, sedan dess undviker vi dem. Men den bästa fisken samlas runt om flodhästarna då fiskarna äter flodhästarnas avföring. Fast krokodiler kan vara illa nog att samsas med, säger han och slänger en sökande blick utöver det smutsbruna vattnet.

ORNITOLOGENS PARADIS.
Fågellivet i deltat är enormt rikt och Gabhi är stormförtjust över vårt brinnande intresse och pratar glatt om alla de olika fågelarterna vi ser. Ifrån mokoron kan vi se en hjord på ett femtiotal Lechwe, ett slags rådjur som är typiskt för Okovango deltat, som betar av det saftiga gröna gräset som växer längs kanalen. Och så ser vi ännu fler olika fågelarter..............

.För en ornitolog måste detta beskrivas som ett paradis. På kvällen slår vi läger under de svalt skuggande träden på en av de små holmarna. Sedan beger vi oss ut på vandringstur på flodbädden som nu under torrperioden mest består av brunbränt gräs där de olika rådjursarterna ihärdigt gnager av de strån som finns. Vi går och går på deltats torra botten förbi stora öar, små holmar och däremellan kilometerstora öppna ytor. Allt ser likadant ut och det är tur att vi har vana bushmän med oss annars hade man lätt förirrat sig.

LEJONEN KALLAR.
Vi det här laget har vi blivit vana vid att vår ledare Garry inte har någon som helst planering när det gäller vatten. De 20 liter vattendunken rymmer räcker inte långt, i +40 grader C i skuggan, till elva törstiga svampar. Då även de läsk och öldrickande personerna insett att vatten är den bästa vätskan att hälla i strupen för att kyla ner sig. Delta vattnet kan man inte dricka utan att preparera det först. Garry tycker att vi kan koka det. Men vem vill dricka eller vänta på kokt vatten att svalna? Som vanligt har vi för oss de livsviktiga AquaCare dropparna nära till hands. Och när bushmännen stakar sig ut till djupare och mer strömt vatten för att fylla sina flaskor följer vi med. Solen håller på att gå ner och hela himmelen är vackert orangefärgad. En fågel skriker och flaxar skrämt upp ur papyrusvassen precis ovanför oss. Lejonen håller på att vakna och på nära håll kan vi höra deras hummande rop. Det är pirrigt att sticka ner våra flaskor i det mörka ljumma deltavattnet där krokodilerna härskar. Känns som en evighet innan luftbubblorna avtar och flaskorna är fulla.

LITEN OCH SKÖR.
Medan solen sjunker allt djupare ner mot horisonten för att börja en ny dag någon annanstans går himmelen mot att bli allt mer rosa. Än en gång kommer känslan över oss att människan är mycket liten och skör i detta universum där moder jord bara är enliten prick. Naturen är så storslagen , unik och otroligt uppfinnelserik för sin egen överlevnads skull att man kan undra varför människan skapades. För det enda vi människor tycks försöka göra ar att förgöra den.

Hälsningar djupt inne från vildmarken.
Boel och Acke