BERÖMDA ELEFANTHJORDAR.
Botswana är lika stort som Sverige och grannlandet Danmark tillsammans. I sydvästra hörnet breder Kalahariöknen ut sig över en tredjedel av landets totala yta. Lägger man ihop Botswanas alla nationalparker och naturreservat utgör de tillsammans en femtedel av landet. En av de mer välkända nationalparkerna i Afrika är Chobe som är mest känd för sina stora elefanthjordar. Har man tur kan man få se hjordar på upp till ett par hundra elefanter på en och samma gång. Vi hade redan sett stora elefanthjordar i bl.a. Hwange i Zimbabwe, men att få se Chobes berömda elefanthjordar korsa Chobefloden var något vi sett fram emot länge. Tyvärr var inte vår safariguide av samma åsikt. Han tyckte vi skulle se lejon , för dagen innan hade en flock lejon setts ligga och vila under några buskar vid en utskjutande klippa.

VILDA DJUR VÄNTAR INTE.
Till Ackes stora förtret kör han i full fart förbi en stor vacker färggrann rödgrön fågel, för oss av okänd art, som sitter högt uppe i en buskig trädkrona. Under Ackes vilda tjut om att "kan du inte vara snäll och stanna", fortsätter han att köra medan han irriterat deklarerar " att den bilden kan du ta på tillbakavägen ". Som påstådd vältränad guide borde han veta bättre än att lejonen snällt skulle vara kvar och vänta på oss, liksom att fågeln skulle vara kvar och vänta på att bli fotograferad på vår väg tillbaka fyra timmar senare. Lejon kan ha ett 200km2 stort revir att patrullera av och då går det inte att ligga på latsidan. Även om lejon som kattdjur mest tycks gilla att ligga på rygg och sola magen.

MILITÄRPOSTER I IDYLLISK TILLVARO.
Chobefloden klyver den fruktsamma marken i två delar likt en väldig boulevard. På båda sidor breder grönområden ut sig som efterhand gradvis allt mer övergår till att bli sand, sten och enstaka gröna taggiga buskar. Det är verkligen en vacker syn med flodhästar som svalkar sig i vattnet vars ögon och näsborrar är det enda som sticker upp. Mitt i denna idylliska tillvaro kan man lite varstans se militärposter som trots väl kamouflage tydligt syns i kikaren. Chobe nationalpark gränsar till Caprivi strip och därmed Namibia. För tillfället drar inte Botswana och Namibia riktigt jämnt, då man i Namibia vill strypa Okovangoflodens vatten för att använda mer av det till eget bruk. Detta är en urkorkad ide då det på sikt kommer att krympa Okovangodeltat och inskränka på dess fantastiskt rika flora och fauna. Hela denna idylliska tillvaro och mer därtill körde vår safariguide förbi på jakt efter lejon vi aldrig fick se. Och inte en enda elefanthjord såg vi heller.

STÖRRE ÄN SKÅNE.
Den enda elefanten vi såg var den trofaste gamle militärelefanten som snällt och tålmodigt posserade framför kameran i alla möjliga positioner. Han kallades för militärelefanten för att han alltid höll till vid militäranläggningen. När man är på safari får man inte glömma att det faktiskt är vilda djur man är ute för att titta på och de kommer inte fram på beställning. Speciellt inte när Chobe nationalpark är 11700 km2 stor d.v.s. något större än hela Skåne.

DE FEM STORA.
Något vi aldrig förstått är varför många tycks ha en sådan hets att de måste se "de fem stora" , och då gäller det speciellt kattdjuren, varje gång de äntrar en nationalpark. Till de fem stora räknar man elefant, buffel, noshörning, lejon och leopard.Bara att få åka runt i en nationalpark där faktiskt djuren är helt vilda och lever i det vilda helt efter naturens egna lagar och regler, när inte tjuvjägarna som är ett stort problem skjuter dem, är en upplevelse.Att färdas genom varierande vegetationer och landskap , lyssna på de irriterande insekternas surr, se skalbaggar stora som tändsticksaskar bära omkring på elefantavföring som är i storlek av två sammansmälta tennisbollar, se fåglar i alla regnbågens färger och storlekar och studera alla de andra fantastiska djuren på nära håll som inte tillhör de fem stora, är en hårresande vacker erfarenhet.

Hälsningar från Boel och Acke.