Efter den härliga vandringen i Mulanje betalade vi våra glada bärare/guider dubbel lön för det glada humör Davesson och Redson bjöd på. De tjänar normalt 50 :- sek./dag då de bär, vilket är avsevärt mer än teplockarens 4:-sek./dag, (man kan undra om plantage-ägarna har något hjärta. Teplockarna kan inte överleva på den låga lönen. Men det behövs när man som dessa båda herrar försöker finansiera sina egna studier. Det är nästan bara studenter som jobbar som porters och då under deras långa skollov. Den "största" kostnaden för vandringen är porterlönen, boendet i fjällstugorna är 3:- sek./natt ! Samma pris för stallhyran för våra stålhästar, som vilade nere hos Flora i Skogs-departementets lokaler. Rekordbilligt jämfört med Kilimanjaro-vandring som kostar 100 US$/dag!!! Nåväl, vi rullade 100 km. ner till Blantyre dan efter vandringens slut och det kändes befriande att sätta sig på sadeln igen och bara trampa lätt för att komma upp i sådana svindlande hastigheter som 30 km./h. På ett backpackers-hotell i Blantyre träffade vi en stor, rund och trevlig SydAfrikan vid namn Leon. Gammal krigsveteran som sadlat om till lastbilschafför. Frånskild och levt som ensamvarg i många år fann han plötsligt stort behov av att vara och umgås med människor. Kör från Johannesburg till Blantyre via Harare med rörledningar tre ggr./månad och välkänd för att ta upp liftare på tillbakavägen då hans lastbilsflak är tomt. Vi blev erbjudna lift med cyklar och allt, vilket passade oss utmärkt då det enda transportmedlet för vår packning verkar vara jumbojetar eller lastbil. Frågade hotellreceptionisten om det var lugnt att lifta med Leon och där fans ingen tvekan, allt lugnt. -Även om han brukar ta några pilsner innan avfärd till Mozanbiques gräns (100 km.) där ni övernattar, så är han en säker förare, berättade receptionisten glatt. Vi beslutade oss för att lifta de heta (från 1000 ner till 100 m.ö.h.) och ökända (inte längesedan man färdades här med militäreskort) 600 km. till Harare i Zimbabwe via Tete-korridor i Mozanbique. Vi fäste cyklarna längs flakets sidor med trampor av och styret vridet längs med cykeln, all packning väl surrad. Tillsammans med två andra par från N.Z. och Irland och ett välfyllt vattenförråd startar Leon sin stora lastbil och vi börjar rulla ut från parkeringsplatsen. Efter c:a 25 meter börjar folk skrika och hojta och vi tittar oss omkring, på vänster sida hänger en liten fiat instucken under lastbilens bakskärm. Tydligen tog den inte alltför nyktre Leon en lite för snäv vänstergir och drog med sig den nu sönderknycklade lill fiaten, vilket han inte märkte föränn vi bankade hårt på styrhyttens bakruta. Boel och jag hade allvarliga överläggningar om vi skulle fortsätta åka med eller inte. Leon hade allvarliga överläggningar med Fiat-ägaren....

Efter 20 minuters förhandlingar satt vi på flaket, lite skärrade över att vi fortsatt åka med denna ölnisse och gled genom ett beckmörkt nattlandskap. Han hade iallafall bra bromsar och rejäla strålkastare.... Tio kilometer innan nattuppehållet vid gränsen smäller det rejällt i cykeln på vänster sida. Pang och vi fick alla dela på den omkörda bussens backspegel. Leon hade åter lyckats med närkontakt i trafiken. Trodde ett tag att hela växel och bromspanelen var kvaddad på cykeln men vi hade tur som undkom med en skadad bromsvajer och uppskuren sadel. Leon körde vidare utan att veta vad som hänt.... När den gamle stridsveteranen hade ätit och fått några fler öl i sig vid vårt gränsläger lovade han oss alla att imorgon blir det inte en droppe öl, -jag dricker sällan utanför Malawi, sa Leon och somnade i kupe'n.

Passerade tio rejält kvaddade och uppochner vända tunga lastbilar på den smala och mycket, mycket heta Tete-korridor. Leon fick böta 50 US$, vilket vi passagerare givetvis betalade, i Tete för att han inte hade något passagerare-tillstånd. Han påstod det var rena mutor och inget annat. Tacksamma för att ha en nykter chaffis bakom ratten gled vi in i ett svalt, högt beläget (1500 m.ö.h.) och väldans modernt, Manhattan-likt Harare. Leon körde oss ända fram till campingen och bad om ursäkt för cykelskadan. Tackade honom för den händelserika färden och gick och lade oss den natten med ett något uppskruvat nervsystem men med en mycket tacksam bedjan till Herren att han låtit oss komma oskadade till Harare.

Hälsar två skakande liftare/ acke & boel.