En stor babian sitter och tittar på oss, springer sedan över vägen och in bland buskarna. Slänger snabbt i en ny slang i däcket. Den punkterade fixar vi på ett svalare ställe! Efter femton minuter rullar vi vidare och fartvinden svalkar gott. Ibland undrar man vad det är som driver en till att stå ut med allt detta. Men det är ju ingen som beordrat en ut hit och så länge längtan efter det okända äventyret bakom hörnet ligger kvar och viljan, nyfikenheten att röra på sig tillfredställer en kommer våra hjul att spinna.

Tvättbrädevägar.
Vägen är i dåligt skick och vi tvingas cykla slalom mellan de stora potthålen som breder ut sig över hela vägbanan. Det saknas oftast asfalt. Är det inte som att cykla på en enda lång tvättbräda, är det som att köra på en sandstrand där man titt som tätt sjunker ner i sanden och tvingas gå i stället. Tufft att cykla på dessa "dirtroads" och efter en dag är armarna som spagetti. Överhuvudtaget är det dåligt med vägunderhållet här nere. Finns det t.ex en jättekrater mitt i vägen, som inte är särskilt ovanligt, kör man runt om och bildar en ny väg. När den vägen i sin tur är trasig bildar man en tredje runt om den andre o.s.v. Ibland har vägen totalkollapsat och rasat samman och vi tvingas leda eller bära cyklarna längs smala stigar och över floder. Som vägen från Mua till Cape Maclear, afrikas örnnäste.

Störtsköna örnar.
För 5 US$ hyr vi en lång, smal kanot uthuggen ur en ebenholtstam, paddlad av två svarta örnjägare. Vi har köpt medoss 20 st. 100 grams cichlider att mata örnarna med. Lägger till vid en vacker liten vik ute vid Thumbi-Island. En av örnjägarna busvisslar så det ekar i berget och kastar sedan en fisk tio meter ut i Malawisjön. En halv minut senare kommer en majestätisk örn ståtligt glidande med ett imponerande vingspann om två meter. Plötsligt dyker den med hög hastighet och det susar och viner om den mäktiga kroppen när den drar förbi på några meters avstånd. Med utspärrade klor slår han ett hårt grepp om fisken. Leican går varm och man önskar man hade autofocus. Örnen gör en snäv gir och efter några långsamma vingslag glider han upp mot trädtopparna där han snabbt vräker i sig fisken. Himmelen är full av glador, falkar och örnar. Måste vara en fantastiskt mäktig syn även för den mest bortskämda
ornitolog. Ett sådant där skådespel som bara det vilda Afrika kan bjuda på.

Enstjärnigt ärtsoppedyk.
Dykningen i Malawisjön bjöd däremot inte på någon speciellt exotisk upplevelse. Ciclider (lär finnas över 500 arter) i olika former och färger, kattfisk och en del fina stenformationer med gröna alger, allt utspelat i behagligt 25-gradigt bilharzia-infekterat vatten med dålig sikt (ca 8 meter). Däremot var det exotiskt värre när vi skulle bada uppe vid Senga Bay. Klockan var omkring sex på kvällen och när vi hade tio meter kvar till sjökanten, reser sig plötsligt en två ton tung flodhäst sig upp ur vattnet. Det blev en dusch på rummet istället den kvällen.......

Heta hälsningar från Acke och Boel.