Rapport 42 - Oktober 1998 (Zambia)
RAPPORT NR. 42, MALAWI, 8834 KM.

Med Malawisjön i sikte

Stämningen i byarna är tryckt, nästan hotfull. Människorna ar fattiga och tigger konstant av oss. Borta är de glada leendena och hejropen som folk västerut gav oss längs vagen till och från Zambia. Överallt längs vägen är det människor i rörelse som går, springer och cyklar. Vi har kommit några mil utanför Lilongwe och är på väg till Malawisjon. Vinden ar kraftig och blåser oss rakt i ansiktet. Landskapet är vackert böljande med rejäla backar. Även nedför tvingas vi trampa för att komma någonvart. Det finns nästan inte en plätt som inte är uppodlad åkermark. Här och var har man lämnat ett och annat träd. Lite varstanns haller jordbrukarna på att bränna marken och stora fält av bränt svart gräs breder ut sig.

Den vite mannen.
Nar vi passerar lerhyddebyar ropar barnen '' asoungo '' efter oss som betyder den vite mannen. Barfota iklädda hjälpsändningsklader med Kalle Anka-motiv och Nike-tryck springer de mot oss och ropar befallande ''give me money ''. Nar vi vänligt svarar att vi inga pengar har att ge ber de om pennor, karameller och kex. Även de vuxna ropar efter oss att ge dem pengar och pekar på sina barn. Det känns kusligt att cykla runt och veta att mitt hem d.v.s. allt jag bär med mig pa cykeln skulle de mer än gärna vilja ha.

Törstiga grabbar.
När vi stannar for att vila en stund och för att fylla på vätskeförrådet kommer två äldre killar fram till oss. De är också på väg till Malawisjön dock för att söka arbete. Med långa blickar på våra cyklar ber de om pengar. Vi är törstiga. Ni som kommer ifrån ett sådant rikt land kan väl ge oss pengar till öl , säger de och skrattar. Fast vi försöker förklara att vi arbetat hårt för att kunna vara fria och cykla iväg fortsätter de. Ni får ändå betalt när ni återvänder till Sverige så ni har råd att ge oss pengar till öl.

Känner att man håller på att ilskna till men det gäller att vara lugn och saklig. Ingenting i världen är gratis inte heller i Sverige. Var har du fatt det ifrån, säger Acke och reser sig upp. Det vet jag, svarar den mest påstridige. I Sverige får man pengar utan att behöva göra något. Då måste jag tala om för dig att du fått en helt fel bild av Sverige för så är det inte avbryter Acke bestämt. Beslutar oss för att inte stanna mer utan att cykla till Senga Bay så fort som möjligt.

Olika från by till by
I takt med att vi lägger kilometer efter kilometer bakom oss förändras landskapet och folket i byarna. Ansiktena spricker återigen upp i leenden och glada hejrop och det är inte lika ofta vi uppmanas att ge pengar. Nar vi stannar kommer barn och vuxna från tillsynes ingenstans fram för att hälsa och beskåda oss. Stämningen har lättat betydligt. Bushen har blivit grönare och mindre uppodlad. Vi är nu nere på 500 m.ö.h. mot Lilongwe på 1100 m.ö.h. Värmen har blivit mer tropisk. Fenomenet att människornas inställning till oss varit olika från by till by har vi varit ute för förr, även om det bara rört sig om några få mil mellan byarna. Det kan vara svårt att förstå hur människor kan vara så olika bara för att det skiljer några mil mellan dem eller ett berg mellan de olika dalgångarna.

Svettiga cykel-hälsningar
Boel.
Till nästa rapport -->

© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.