Medan vi dricker en kopp mermaria-te ( ökenörtste ) inne i det lilla beduin-tältet och låter blicken vila över havet berättar den gamle mannen stolt om sitt folk -öknens barn och sannsagan om delfinhonan Holeen.

Öknens barn.
Ståendes styr beduin-fiskaren den lilla fiskebåten av trä ut mot sina fiskenät för att hämta hem morgonens fångst och familjens middag. Med van hand lotsar han båten längs med reven och ut på öppet hav. Med ett leende på läpparna betraktar han solen som kämpar sig upp över de veckade bergen och den tillsynes oändliga Saudi Arabiska öknen. Det kav lugna Röda Havet glittrar likt diamanter då morgonens första solstrålar träffar vattenytan. Mannen kastar en snabb blick över axlen där hans Sinai precis nås av solen och glöder som tusen små eldar. Högt skrattar han av lycka. Det är detta land han och hans familj i årtusenden har lärt sig att älska och leva i.

Bilden: Boel sitter och sjunger ”mors lille olle” för beduinbarnen i Sinai, medan kamel-nisse försöker impa...

Det hårda, ogästvänliga och varma klimatet som bränner varje gräs-strå som getterna och kamelerna inte hunnit beta av. De heta torra ökenvindarna som för med sig sand flera mil iväg. Den ständiga jakten och vandringen till färskvatten-källorna som hela tiden sinar och tvingar beduinerna att packa ihop och flytta vidare. De bäcksvarta nätterna som får alla universums stjärnor på himlavalvet att lysa extra klart och visa vägen hem för dem som gått vilse. Och så tystnaden som sänker sig över öknen efter dagens slut. Det är så tyst, så tyst. Öronen är på helspänn och söker efter de ljud som inte finns. Beduinerna har lärt sig att skärpa sina fem sinnen syn, hörsel, lukt, smak och känsel för att överleva. De har lärt sig att tyda naturen, årstiderna, molnen, vindarna, växtligheten och djuren. Beduinerna respekterar och värnar om sin öken. Deras liv hänger på dess gåvor till dem och de är ett med öknen. Beduinerna är ett fridsamt, ödmjukt och gästvänligt folk. De skulle aldrig stänga dörren eller vända ryggen åt en främling. Beduinerna är öknens barn, sanna överlevnads-konstnärer och vi beundrar dem.

Samma tid.
Det finns inte ett moln på himlen men ändå ger vinden båten en rejäl knuff framåt. Vågorna slår upp mot båtens sidor och ger ifrån sig ett fräsande ljud. Mannen kisar upp mot solen för att sedan återgå till att speja ut över havet. Plötsligt är hon där. Samma tid varje dag dyker hon upp för att äta sig mätt på fiskrenset mannen kastar i havet och för att roa sig genom att surfa på båtens bogvågor. Vattendropparna pärlar sig på hennes blågrå silkeslena skinn när hon med en enorm kraft skjuter upp över ytan. Munnen tycks le och ögonen lyser av livslust. Mannen stannar båten och drar snabbt av sig kläderna innan han dyker ner i det kristallklara turkosa vattnet.

Bilden: Kvällste med Sinais kamel-cowboys, under en stjärnspäckad ökenhimmel.

Holeen, som mannen har döpt delfinhonan till, simmar tätt intill honom. Viftar med bröstfenorna och hälsar honom välkommen till en lekstund. Tillsammans dyker de ner i havets djup. Holeen rullar över på rygg och mannen stryker henne ömt över bröstet. Kärleksfullt beundrar han henne när hon med en torpeds hastighet graciöst klyver vattnet på jakt efter ett fiskstimm.

Född Fri , Leva Fri , Fö ralltid Fri.
Av någon okänd anledning lever Holeen ensam. Kanske hade hon en pojkvän, för ungefär samtidigt som Holeen dök upp fann man en död, mycket svårt skadad hane. Kanske kände hon sig alltför ensam, för en dag för drygt fyra år sedan beslöt Holeen sig för att följa med beduin-fiskaren hem till havsviken utanför hans by för att stanna. Holeen har tagit beduinstammen i den lilla fiskebyn Muzeina som sin nya flock. Varje dag leker, skojar och showar hon glatt med människorna som vill snorkla tillsammans med henne. Ibland kommer några vänner ifrån hennes eget släkte på besök för att umgås och leka. Vilket resulterade i att hon i december 1996 födde sonen Jimmy som dessvärre avled i juli 1997, endast åtta månader gammal. För en delfin-baby är första året en kritisk tid. Men man hoppas nu åter att hon är dräktig då man sett henne umgås flitigt med en uppvaktande hane. Det som är fantastiskt och sensationellt med Holeen är att hon är en fri, vild men tam delfin. Hon är född fri, hon lever i frihet och hon kommer förhoppningsvis alltid att få vara fri. Holeen har själv valt att ta kontakt med människorna och att stanna. Blir uppståndelsen förstor runt omkring henne och hon slutar att trivas eller tröttnar har hon alltid valmöjligheten att om igen återvända till havets stora vidder där hon en gång kom ifrån.

Delfin- hälsningar Boel & Acke.

Till nästa rapport -->