Det är blåsigt ,dammigt och slätt så långt ögat kan nå. Snusnäsduken skymmer nästan hela ansiktet.Känner mig som en bankrånare.Vinden för oss behagligt fram i nästan 30 kilometer i timmen.Vi kryssar fram för att inte köra över alla de mösslik som nästan täcker hela vägbanan.Gräset är speciellt näringsrikt och här bor miljontals med möss, råttor och sorkar. På håll ser vi ett par stora rovfåglar som cirklar runt och spejar efter mat i skyn.Passerar en stor rödbrun död räv och några vallhundar som inte hunnit undan bilarnas hårda plåt.Det finns bara en väg rakt över pustan och trafiken är intensiv.Vid varje rastplats står en eller några stycken prostituerade i utmanande läder klädsel och knälånga högklackade svarta stövlar och väntar.Vilken arbetsplats i detta ingenting land.

I Hortobagy, som är pustans centrum stannar vi till.Efter ett par timmars intensivt sökande efter en bra guide som kan guida oss med häst över pustan bestämmer vi oss för att Herr Albert skall få äran.Snabbt döper vi om honom till Herr Gniden,då det mest är business som gäller för hans del,vilket är synd.Acke får kungligt ensam åka i en stor välsmyckad gammal vagn med Herr Gniden dragen av två bruna ädla springare.Själv gränslar jag Riemij,ett skimmel färgat sto.

Pustan betyder " där det ingenting finns " . Marken är stenig, torr och sprucken. Det är platt och öde och det växer nästan ingenting precis som namnet pustan står för.Växer det något är det endast några enstaka träd och buskar.Man kan se miltals iväg.Låter hästarna dricka sig otörstiga ifrån en av pustans alla naturliga källor som för med sig vattnet upp genom jordgas.Vattnet har en jordig smak utav salt och mineraler.Man blir mer törstig av att dricka det än man var förut. Jag har stora svårigheter med att svälja ner det men dricka måste man.Vi färdas förbi hjordar av gäss,vattenbufflar och får.Inte en fågelsång hörs.Det enda som bryter tystnaden är vagnens gnisslande och hästarnas frustande.Låter Riemij falla in i en mjuk gungande galopp.Vinden som blåser i mitt ansikte har en frisk och sval höst doft.Riemij njuter lika mycket som jag och ber ivrigt om mer tygel.

Glädjen och skrattet bubblar i mig och jag är genast med på noterna.Med spetsade öron länger Riemij på stegen och sträcker ut i en snabb galopp.För mig går en gammal barndoms dröm i uppfyllelse,att i flygande galopp få dundra fram över pustan.

Ett stort dammoln syns i horisonten.En karavan på 8-10 hästvagnar fyllda av turister tornar upp sig .Helt plötsligt kryllar det av folk högljutt pratande.Fotoblixtar viner genom luften.Alla vill ha ett foto av fårherden och hans långhåriga och toviga vallhundar.Fåren flyttar sig knappt.De är så vana.Innan turist vagnarna försvinner lika snabbt som de kom, kommer en tant med en alldeles förstor solros blommig mexikansk stråhatt som hon bestämt tryckt ner över sitt burriga henna färgade hår och knutit fast med ett brett band under hakan fram till mig.Kameran hänger oskyddad på magen och dinglar för varje steg hon tar.Med hårt ansträngd röst, frågar hon mig, om om jag verkligen är en tjej.Oförstående och något stött svarar jag, ja.Får jag ta ett foto av dig och din häst,flåsar hon vidare i nästa andetag, precis som om jag tillhörde en av turist attraktionerna.Känner mig lite fånig med min knall orange färgade cresent cykel hjälm på huvudet och undrar fnittrande vad de som kommer att se bilden kommer att tänka.Men cykel hjälmen är bättre än ingen ridhjälm alls.På hemvägen passerar vi ett utsiktstorn.Medan hästarna än en gång dricker sig otörstiga klättrar vi upp i tornet och njuter av en riktig panorama vy över pustans national park.På håll ser vi några pojkar som till häst vakar över en hjord ston med årsföl.När vi senare rider förbi dem får jag lov att provrida en av pojkarnas häst.Sadlarna de rider i är de traditionella herde sadlarna utan sadelgjord,men med stigbyglar,som gör det enkelt att sadla på och av medan hästhjorden betar.Herde hästen är en lydig muskulös och smidig liten valack som tar väl hand om mig.Även om jag ridit mycket barbacka i mina dagar är det lite pirrigt att rida i en sadel utan sadelgjord.Tar en lov runt den lugnt betande hästhjorden och känner mig som en riktig herde kvinna.

På kvällen blir vi bjudna på traditionellt lagad herde mat tillagad av Alberts gamle far.Det är en blandning av potatis,nudlar,grisfett och salt som steks tillsammans som en stor deg klump i en kittel sakta över öppen eld.Den frasiga skorpan som bildas ytterst runt deg klumpen för tankarna tillbaka till svensk nygräddad råraka.Himmelskt gott ! Medan vi äter och dricker Eger vin berättar fadern hur det var när han var en ung herde pojke.Då drev man verkligen boskapen med häst och levde ute på pustan.Idag har snabb maten och mopeden tagit över.Det vi fått vara med om är mest enuppvisning för turisterna för att visa hur livet på pustan en gång varit.Kanske hade herdarna det bättre förr, men turisterna är i alla fall en säker inkomst källa.

Vinande cykel hälsningar Boel.

Till Rapport 4 ---->