För en ojämn kamp med konservburken som inte vill låta swissarmyknivens behändiga konservöppnare tränga igenom burklocket. Jag tycks aldrig lära mig. Plötsligt ger locket vika och hela burken med tonfisk i olja hamnar upp och ner i sanden. Skit också, är det inte typiskt när man är vrålhungrig och befinner sig mitt ute i ingenstanns, utbrister jag ilsket. Strandkatten vet att hans middag precis blivit serverad och slickar sig förnöjt runt munnen. Acke ser inte heller precis olycklig ut och kilar snabbt iväg till den lilla beduin restaurangen en bit bort för att försöka pruta ner två portioner pastasås. Det finns inte en affär på flera mils avstånd och restaurang-ägaren vet att han har monopol på pris-sättningen.

Lugnet före stormen.
Vinden har mojnat och havet ligger spegelblankt. Klockan är närmare sex på kvällen. Solen har nästan gått ner och mörkret sänker sig över den enkla strand-campingen. Vi tänder vår medhavda ljuslykta innan vi sätter oss till ro för att äta. Förutom vårt smaskande är det tyst och stilla. Dagen har gått och lagt sig och det är precis som lugnet före stormen. Vi vet inte hur rätt vi har.

Bilden: Lugnet före stormen...

Överrumplade.
Utan förvarning för en stark sydlig vind upp ett stort moln av finkornig sand som sveper över oss. Det så lugna havet börjar blåsa upp. Dadelpalmerna bockar sig djupt för vinden och hotar med att knäckas. Ett gult badlakan blåser förbi. Den vänlige restaurang-ägaren ropar högt, för att över-rösta vindens vinande, att årets sandstorm är på väg och att det gäller att skynda sig i säkerhet. Vinden tilltar i styrka. Sanden yr överallt och piskar oss i ansiktet. Ögonen svider och det är svårt att andas. Snabbt dukar jag av bordet och nästan kastar in maten och grytorna i tältet. Medan jag rycker ner tvätten ifrån linan kämpar Acke med att förstärka förankringen av tältet. Luften är fylld utav sand, papper och plastpåsar som flyger omkring uppe i skyn likt fåglar. Spottandes och hostandes stänger vi in oss i tältet. Sanden har bitit sig fast överallt i kläderna, i hårbotten och på huden. Chockade och skrämda utav naturens enorma krafter kryper vi tätt intill varandra. För ungefär en kvart sedan var allting lungt och fridfullt ute och nu råder det full storm. Tältet rycks fram och tillbaka mellan kastvindarna. Sanden som slår mot tältduken låter precis som en hagelskur som piskar mot ett glasfönster. Vår middag fick ett hastigt och oväntat slut. Spagettin och den vegitabiliska pastasåsen knastrar som knäckebröd i munnen när vi tuggar.

Tre meter höga vågor.
Under kvällen och nattens gång tycks vinden bara tillta i styrka. Imellanåt kryper den in under tältgolvet och hela tältet fylls av finkornig sandig luft. Tältduken spänns ut precis som en luftballong. Det känns som om det vore dags för avfärd vilken sekund som helst. Men tältet står envist kvar. Med hjärtat i halsgropen lyssnar vi till vindens vinande. Taken på vass-hyddorna blåser av. Dadelpalmerna knäcks likt tandpetare och faller som dominobrickor. De tomma blå plasttunnorna för dricksvattnet välter och rullar skrammlande iväg. Någon ropar men vi kan inte höra vad som sägs. Vinden för med sig orden bort. Strand-katten jamar högt och klagande. Restaurang fönster luckorna slår i otakt för vinden. De famn-stora gröna ökenbuskarna rycks upp med rötterna och rullar iväg. För att då och då träffa tältet med en väldig kraft. Livrädda för att något större och tyngre skall hamna på tältet och krossa oss ligger vi på helspänn. Stormvinden som yr runt är varm och svetten rinner av oss. Vågorna är tre meter höga och dånar öronbedövande när de med en ofantlig kraft vräker sig långt upp på stranden. Hela havet har förvandlats till en bubblande och fräsande gryta. Vi vaggas in i en orolig
dvala.

Översvämningen.
Mitt i natten väcks vi av att tältet hjälplöst fladdrar för vinden. Några tältpinnar har gett vika. Med snusnäsduken hårt knuten för munnen, beger sig Acke ut i orkanen för att förstärka tältförankringen. Bergen bakom oss syns inte längre för all sand och de små vass-hyddorna är bara siluetter mot den sandiga gul-bruna luften. Acke återvänder med öronen välfyllda av sand.

Klockan fem på morgonen väcks vi igen. Men denna gången väcks vi av att vår sudanesiska vän Abdalia hysteriskt rister vårt tält och vrålar: - Vattnet kommer, vattnet kommer... Det tar inte mer än en hundradels sekund för oss att förstå att det är stormen tillsammans med tidvattnet som fått havet att svämma över. Nyvaket tittar folk ut ur sina hyddor och undrar vad som står på innan de inser att vattnet även är på väg mot dem. Panik utbryter. Alla rusar omkring som yra höns med väskor, sovsäckar, kuddar, sovmattor och vi med våra oranga cyklar. Inne i den spartanskt byggda beduin-restaurangen råder det kaos. Överallt ligger folks tillhörigheter utspridda. Alla pratar upprört i munnen på varandra. Det första Acke letar reda på är sin lilla kortvågsradio och rattar vant in BBC. Alla vill höra senaste nytt och tystnaden sänker sig.

Bilden: Sandstormen i full gång, havet kommer på besök.

Enorma krafter.
Sandstormen som håller på att dra över oss är den första av ibland upp till 2-3 stycken under en 50-dagars period som infaller varje år under mars och april månad och som kallas - khamaseen. Khamaseen betyder femtio på arabiska och symboliserar de femtio dagarna då detta fenomen kan uppstå. Vissa gånger kan vinden uppnå en hastighet av 42 sekundmeter. I år är det en av de värsta sandstormarna genom tiderna som håller på att bedarra upplyser nyhetsuppläsaren oss om. Stormen har sträckt sig så långt som till Libyen i väst, Saudi Arabien i öst, Syrien i norr och ända ner till Sudan i söder. Två stora lastfartyg kolliderade i Suezviken, ett hundratal människor i Kairo fick uppsöka sjukhus p.g.a. andnings svårigheter, byggnader rasade, folk fick sina hem bortblåsta, flygplanen kunde inte landa och var tvugna att ändra sin rutt, flera serie krockar rapporterades och ett tjugo tal människor befarades ha omkommit i samband med stormen.

Det är inte utan att man känner sig liten och maktlös inför naturens väldiga krafter. Solen som gått upp är inte större än en apelsin genom det täta sand-diset. Än är det inte över. Mr Magdi uppe vid fjorden visste vad han talade om när han varnade oss för ungefär en vecka sedan, och det rejält...

Sandstorms- hälsningar Boel & Acke.

Bilden: Sanden i det blå släcker ljuset redan klockan 12.00 på dagen.

Till nästa rapport -->