Rapport 27 - Mars 1998 (Israel)
Israel , Eilat , 1998- 03- 05, 7419 km.
Kanelbullar i Eilat.
Det är inte utan att jag nästan sliter av mig mina långa byxor, skjortan och sjalen jag omsorgsfullt har lindad runt huvudet. Den israeliska gränspolisen som är en kvinna i tjugoårsåldern tittar förvånat på mig. Äntligen kan jag få vara som vilken människa som helst - om än bara för några dagar.

Eilat är en sådan oerhörd kontrast till Aqaba som ”bara” ligger ett stenkast iväg på andra sidan Aqabaviken. Lyxhotellen ligger tätt på rad och reser sig glamoröst mot skyn alla omgärdade av frodigt gröna gräsmattor och praktfulla blomster-arrangemang. På stranden råder full aktivitet. Den senaste teknomusiken ifrån U.S.A ekar ut över Röda havets vatten och en ljuvlig doft av nybakade kanelbullar sprider sig för vinden.

Belåtet mumsandes på kanelbullar cyklar vi runt och njuter av civilisationen fullt medvetna om att vi snart skall lämna den bakom oss igen. Det finns precis ”allt” man kan önska sig att köpa i de stora varuhusen. Men standard kostar, det blir vi ganska snart varse om speciellt när vi börjar leta efter ett billigt härbärge för natten. Priserna är desamma som hemma i Sverige om inte ännu högre.

Bilden: Lyxtillvaro i Eilat, Israel.

En jämlike.
Det är när vi sitter på Mc`Donalds och tröstäter en efterlängtad BigMac bekymrade över var vi skall spendera natten vi träffar på Michelle för första gången. Michelle är ifrån Frankrike och en typisk fransman med vilt fäktande armar och en härlig accent. Även han har cyklat ner till Eilat. Snabbt fattar vi tycke för denna helgalna levnadskonstnär. Ingenting verkar svårt eller besvärligt för Michelle. Han berättar att han ensam seglat runt jorden under fem års tid. Sen ville hans själ stanna i land som han så fint utryckte det och då sålde han båten och köpte sig en cykel. Han skulle bara cykla en runda för att testa sin nya cykel och den rundan varade i fyra år och tog honom genom bl.a. Afrika och nu skulle han cykla hem för han saknade ”äkta” rödvin. Stranden där Michelle slagit upp sitt lilla tält som han döpt till Hotell Galaxy och inrett med en stol och en gamal byrå han hittat i en kontainer ligger precis brevid ett lyxhotell. Stranden tillhör änsålänge ingen och det har samlats en hel skara mer eller mindre omaka besökare. Hemmagjorda tält i alla regnbågensfärger sticker upp som svampar ur sanden. Vi tänder en brasa och kokar te. Havet kluckar rogivande mot land medan vi sitter och diskuterar cykling med vår nyfunne jämlike. Livet är allt bra härligt.

Hälsningar Boel & Acke.

Till nästa rapport -->


© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.