| Rapport 23 - Februari 1998 (Jordanien) | |
| Jordanien,
Wadi Rum, 98 02 22, 950 m.ö.h., 7324km. Wow, vilken jätte sandlåda, - Öknen. " Rum the magnificent...vast echoing and Godlike...a processional way greater than imagination...the crimson sunset burned on it´s stupendous cliffs and slanted ladders of hazy firedown it´s walled avenue." T.E Lawrence of Arabia, The Seven Pillars of Wisdom.  Skorna gräver sig djupt ner i sanden och
det är tugnt att gå. Luften är torr. Svetten som
rinner i pannan dunstar med en gång. Kvar blir bara ett
tunt lager av salt. Runt omkring oss sticker de rödrosa
bergen upp som svampar ur sanden. Bergens former är
runda och mjuka efter miljontals år av vinden och
sandens filande. På en del ställen är det som om en
väldig jätte fått ett explosions artat vredesutbrott,
svingat sin väldiga yxa och klyvt bergen i två delar.
Imellan har det bildats långa, smala canyons fullt
gångbara. Vi tar sikte på ett ensamt träd en bit bort.
Öknen är som att vandra i en jätte sandlåda utan
slut. Skorna blir fulla av sand och då och då tvingas
vi tömma dem.  Tre dromedar kor
med kalvar lunkar sävligt förbi och damsuger marken med
mularna, efter något litet grönt gräs strå. Det är
inte mycket växtlighet, förutom de mintgröna taggiga
buskarna som på håll ser ut som en matta som täcker
hela öknen. Läpparna är nariga. Vi dricker några
klunkar av det medhavda ytterst värdefulla vattnet.
Trädets skugga ger oss en behaglig paus ifrån solens
gassande strålar. En svart liten skalbagge kommer med
lätta steg kilandes över den heta sanden mot vårt
håll och skuggan.
|
|
| Till Rapport 24 --> | |
 © Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. |
Människan är otroligt skör och
än en gång känner jag mig utlämnad åt naturen, i
detta ogästvänliga landskap. Det är beundransvärt hur
beduinerna och deras djur kan överleva här ute, där
vatten är mer värdefullt än allt annat. Stillheten i
öknen är enorm. Det nästan ringer i öronen. Åt
vilket vädersträck man än vänder blicken breder
sanden och bergen ut sig mil efter mil.