Jordanien, Wadi Musa, 98 02 20, 7235 km.
Studiebesök på, The Brooke Hospital for Animals.

Luften genom ljuds utav kuskarnas uppmanande rop till sina hästar. Dammet yr när de kommer travandes med ett lass turister bakefter sig. Solen skiner ifrån en molnfri himmel. Det är hett som i en bakugn, 30 grader i skuggan. Men trots allt inte lika varmt som på sommaren då temperaturen kan stiga upp imot 45 grader i skuggan. Den svaga vinden som fläktar svalkar knappt. Bakom mig gnäggar en svankryggig grå häst, som förmodligen en gång varit vit, ihållande till sin kompis som kommer haltandes. Genast, när kompisen blir uppbunden, börjar han oroligt stampa fram och tillbaka för att bli av med alla irriterande flugorna som sätter sig på hans infekterade och variga ben. Jag lider med honom. Såren på benen är så onödiga och har blivit tillav rent okunnande.

Binder man för hårt, säger det sig själv att djuret får skav utav friktionen, när det tvingas hoppa jämfota för att kunna förflytta sig. Dessutom är det inte ovanligt att hästar och åsnor blir påkörda utav bilar när de betar längs vägkanterna, för att de inte kan flytta sig tillräckligt snabbt. Nittio procent av alla hästar och åsnor vi sett längs vår cykelresa ifrån Sverige ( detta problem märkte vi av redan i Polen och sen har det bara blivit värre och värre ) har haft grova fula ärr och kroniska benvävnads utgutningar på benen. Man skulle enkelt kunna hjälpa djuren genom att inte binda repet så hårt runt kotan.

En man i vit fladdrande rock kommer fram och presenterar sig som vetrinär assistent Mr. Mostapha. Han hälsar oss välkomna och skulle gärna visa oss runt men har inte tid. En åsna har fått en pinne i ögat och måste akut opereras. Vi förstår och går vidare. Långa rader av stall utan väggar löper längs med gången. Där ägarna kan låta sina djur dricka friskt vatten och vila sig iskydd ifrån solens intensiva strålar. Lite varstanns står det hästar och åsnor uppbundna som väntar på att bli undersökta och behandlade. Smutsiga med toviga manar och magra med utstickande ländkotor och insjunkna revben hänger de med huvudena. Det är svårt att inte ha medlidande för dem. En liten bediun pojke står och viftar bort flugor med ett palmblad ifrån sin åsnas rygg. När vi tittar närmare ser vi att skavet efter sadlen är ett djupt varigt och illaluktande köttsår, lika stort som min handflata. Det behöver inte ha blivit gjort utav en illa passande sadel, utan av pojkens okunnande. Kanske vet han inte om att hans åsna behöver daglig rykt för att bli av med torkad svett som kan ge upphov till skav och en ren mjuk vojlock.

Många gånger uppkommer djurens skador utav ägarens okunnighet, inte för att de vill vara grymma mot sina djur. Men visst finns det de som går in för att vara grymma och elaka mot sina djur, precis som i övriga delen av världen. Människorna har ingen utbildning, är fattiga och jobbar hårt för att få de knappa inkomsterna att täcka utgifterna. För en del familjer är kanske hästen eller åsnan den enda inkomst källan. Deras leverne är beroende av hur mycket djuret kan inbringa. Ofta tvingas då djuret arbeta fler timmar under hårda förhållanden än vad vi betraktar som rimligt. Det är inte att vara grym; det är ren överlevnad ! All vetrinär vård är gratis för djurens ägare som annars inte skulle ha råd att ge sitt djur behandling. Ibland behövs det bara goda råd för att ge djuren en drägligare tillvaro och för att förebygga sjukdomar och skador. Det är viktigt att djurets ägare och vetrinären kan diskutera problemen tillsammans och finna bot mot djurets fortsatta lidande. Och det är också viktigt att hästen eller åsnans ägare har medlidande och förståelse för sitt djur, liksom att vetrinären har medlidande, förståelse och ger rätt behandling för djurets bästa.

En benig brun häst som mest liknar ett förvuxet föl tittar nyfiket på oss,fortfarande med glimten kvar i ögat. Genast dyker en pojke upp ifrån ingenstans och frågar om jag vill rida. Extra billigt för dig miss, försöker han. Nej tack, svarar jag vänligt men bestämt. - Hur gammal är din häst ? Timara, hon är snart två och ett halvt år gammal, säger han och stryker stoet mjukt över halsen. Men, tillägger han, hon är jätte snäll att rida. Det var väldigt ungt, utbrister jag förvånat. Man bör inte rida in en häst förrän tidigast vid tre års ålder. Pojken ser allvarlig ut och säger förebrående; - Vad skall jag göra, äta bör man annars dör man. Tyvärr, förstår jag alltför väl vad han menar och det är med blandade känslor vi lämnar djursjukhuset.

Fakta om " The Brooke Hospital for Animals ".
" Our Hospital stands to the memory of the twentytwo thousand of our army horses who served in the Middle East in the Great War, to those who were killed in battle and to those, far less fortunate, who died in bitter servitude in Egypt, and to those found and ransomed who ended their days in peace and comfort in the stables that have now been converted into the Hospital that stands to their memory. " Skrivet av Mrs. Brooke.

The Brooke Hospital grundades 1934 i Egypten av en engelsk dam vid namn Dorothy Brooke. Idag finns det totalt elva centrum som arbetar i Egypten (bla. i Kairo, Edfu och Luxor. ), Jordanien ( Wadi Musa, till vänster om entren till Petra. ), Indien ( New Delhi ) och i Pakistan ( Lahore ). Förhållandena som hästarna och åsnorna arbetar under i öst kan vara mycket hårda. De måste kämpa imot hetta, sjukdomar och skador, ofta med lite eller ingen veterinär hjälp alls. The Brooke Hospital for Animals är en välgörenhets organisation. Den lokala personalen är högt utbildad. Man erbjuder gratis behandling och medicin, effektiv djur skötsel och råd till djurens ägare. Mobila lastbilar gör så att arbetsteamet kan förflytta sig direkt dit djuren arbetar. Många livbesparande behandlingar kan kosta så lite som 3 US $. Goda råd kan kosta ännu mindre och kan kanske t.o.m. vara mer värdefulla.

Hälsningar Boel.