Glada över att inte ha blivit träffade rullar vi vidare. Highway`en längs med Döda Havet är nyöppnad och vi har nästan hela vägbanan för oss själva. Ungefär var 20 kilometer passerar vi en checkpoint. Gränsen till Israel går mitt i Döda Havet, därav alla checkpoints.
Militärpoliserna är pratsjuka och sällskapliga. De bjuder oss på sliskigt sött te med oreganosmak som får en att kväljas. Många av människorna vi möter i de små byarna är fulla. Flera gånger går de ut i vägen mitt framför oss så att vi tvingas väja i ren panik. Barnen springer efter oss och ropar money, money. När vi inte ger dem några pengar, svarar de med att kasta grus på oss. Obehagliga till mods cyklar vi iväg som galningar. Pssst...scchh...bump...bump...min första punktering är ett faktum. Idag tycks det inte finnas någon hejd på all otur vi haft. Men när vi på håll ser ångan ifrån de heta naturliga vattenkällorna glömmer vi allt elände. Snabbt slår vi läger. Kvällen är ljummen och skön. Vi är helt ensamma. Nakna lägger vi oss ner i de naturligt utformade bassängerna och låter det 40 gradiga vattnet värma och massera våra trötta och stela kroppar. Bakom bergen går fullmånen upp och ger ett behagligt sken. Miljontals gnistrande stjärnor breder ut sig över himlavalvet. Hundra meter längre ner ligger Döda Havet och kluckar rogivande. Naturen har gått och lagt sig för dagen. Det är alldeles tyst. Det är vid sådana här tillfällen man verkligen uppskattar att ha sitt eget fordon med sig. Att kunna leta sig ut ifrån de vanliga turiststråken och som i detta fallet ha en hel naturlig källa för sig själv utan en massa folk runt omkring som stimmar och skriker och utan att behöva betala ett högt inträde. Kan det bli bättre ?

Hälsningar ifrån två trötta men lyckliga cyklister Boel och Acke.